Månad: december 2013

Gott nytt bloggår!

2013 är inne på sina sista skälvande timmar och i vanlig ordning orkar jag inte skriva något ambitiöst sammanfattande inlägg om hur mitt bloggår varit. Istället tänkte jag bara, medan nyårsaftonsmanikyren fixas, skriva några rader i allmänhet om mitt år.
2013 var året när jag började jobba på bibliotek. Och när jag började jobba väldigt mycket på bibliotek samtidigt som jag fortfarande pluggar det sista året på bibliotekarieutbildningen. Så att bloggen har gått på sparlåga under hösten har inget att göra med att jag skulle ha tröttnat på att blogga eller så. Det är helt enkelt bara det att dygnet har för få timmar för att jag ska hinna med allt som jag vill och måste hinna med.

Jag tänker inte ha något litterärt nyårslöfte nästa år. Min ambitionsnivå när det gäller min läsning har sjunkit till den grad att jag är glad när jag alls hinner läsa något som inte är kurslitteratur. Och jag vågar inte riktigt förstöra den sköra lilla läslust som ligger och slumrar under berget av måsten med ännu fler plikter.

Jag hoppas att ni har haft ett fint år och att ert 2014 kommer att bli minst lika fint. Och att ni vill följa bloggen i minst ett år till. Snart vankas det femårsdag för bloggen och då hoppas jag att ni vill vara med och fira med mig.
Gott nytt år!

Annonser

Unboxing av julböcker (med katter, givetvis)

När man inte får några böcker i julklapp får man ta saken i egna händer och beställa julklappsböckerna själv. Har man tur får man dessutom sällskap när man öppnar bokpaketet. Ja, det är dags för ännu ett”unboxing with cats”-blogginlägg. Denna gång ville båda katterna vara med.

IMG_20131218_214647

Otålig Dogge i väntan på att paketet ska öppnas.

IMG_20131218_214722

Strumpan ville mest slicka på paketet.

IMG_20131218_214748

Jag lyckades ta ett foto i det ögonblick när Strumpan slutade tvätta paketet och började tvätta Dogges svans. Dogge gör sin bästa ”We are not amused”-min.

IMG_20131218_214817

När snörena är uppklippta blir det ännu mer spännande.

IMG_20131218_214852

Som vanligt är kartongen mycket mer intressant än böckerna inuti.

IMG_20131218_214917
Slutar med en bild som får mig att utbrista ”Naaaawww!” varje gång jag ser den. På sista tiden har katterna blivit mycket bättre vänner än de varit förut, vilket bland annat yttrar sig i att Strumpan får tvätta Dogge i ansiktet utan att han blir sur och ska brottas.

Vad paketet innehöll?
40% postapokalyps i form av Hugh Howeys ”Shift” och ”Dust” samt 60% serier i form av ”Justice League Dark vol 1”, ”Serenity” och ”Black Orchid”.
Det borde väl räcka som julläsning för min lediga vecka som börjar på fredag?

Seriesöndag: The Wolf Among Us

TWAU

Förra julen spelade jag första säsongen av Telltale Games episodspel ”The Walking Dead”, ett spel som jag ansåg hörde till årets bästa. Utvecklarnas senaste episodsatsning heter ”The Wolf Among Us” och är baserad på Bill Willinghams serie ”Fables” som jag har skrivit om några gånger här i bloggen. Det känns som att det är väldigt tacksamt att göra spel baserade på serievärldar. För det första så finns det redan en hel värld, med genomtänkta karaktärer och intriger. I och med att seriemediet är så visuellt så känns det som att det lämpar sig väldigt väl att överföra till det lika visuella spelmediet.

I ”Fables”-världen får vi följa en mängd seriekaraktärer i exil i den vanliga världen. Många karaktärer lever dolda bland människorna, men de mest iögonfallande (som jättar och talande djur) tvingas bo isolerade på en gård utanför stan.
I ”The Wolf Among Us” får vi följa Stora Stygga Vargen, eller Bigby Wolf som han kallas, som är den som ser till att sagokaraktärerna håller låg profil och som håller ordning på de mer vilda elementen. Det är inte ett jobb som gör honom populär. Många av fablerna har svårt att glömma hans tidigare liv som förstörare av grishus och ätare av mormödrar (för att nämna några exempel). Och han blir inte direkt mer populär när han dras in i ett mycket komplicerat mordfall …

Första avsnittet av ”TWAU” var riktigt bra. Det känns som att man spelar en riktigt solkig noirdeckare med sagofigurer. Jag gillar att man tvingas att tänka och ställa rätt frågor, istället för att ledas fram genom storyn utan motstånd. Ibland känns det som att betänketiden är väl kort, men samtidigt känns det trovärdigt att man tvingas fatta beslut på en sekund. Det ska bli intressant att se om spelet håller hela vägen, men första avsnittet kändes mycket lovande. Inte minst för alla oss som älskar både serier och spel.

Seriesöndag: Spöket på Hotell Vega

hotellvegaDennis Gustafssons ”Spöket på Hotell Vega” är det andra albumet (eller tredje, beroende lite på hur man räknar) om Viktor Kasparsson och det första jag har läst av serieskaparen.
Det är en stämningsfull blandning av spökhistoria och klassiskt pusseldeckarmysterium, där Viktor Kasparsson blir anställd för att ta reda på vad det egentligen är som försiggår på Hotell Vega. Spökerierna hindrar nämligen den nuvarande ägaren från att kunna sälja till ett vettigt pris. Givetvis visar det sig att sanningen är komplicerad och att det krävs en hel del för att Herr Kasparsson ska kunna lösa gåtan.

”Spöket på Hotell Vega” är oerhört vältecknad. Miljöerna är fantastiska och omsorgen om detaljer stor, inte minst när de gäller de olika karaktärernas klädsel och ansiktsuttryck. Handlingen är bitvis en aning kryptisk, inte minst slutet, men jag tycker att den fungerar. Skräckberättelser tjänar faktiskt på att inte alltid vara helt övertydliga.

”Spöket på Hotell Vega är helt enkelt en mycket välgjord liten spökhistoria som gör mig mycket sugen på att läsa Gustafssons andra album. Inte minst ”Blodsband”, ett helt nyutkommet album som är en fristående fortsättning på denna berättelse.

Dennis Gustafsson – Viktor Kasparsson: Spöket på Hotell Vega (Albumförlaget, 2012)

Seriesöndag: The Fear Machine

thefearmachine”The Fear Machine” var den första Hellblazer-storyarcen jag läste, för så många år sedan att jag känner mig uråldrig bara av att tänka på det. Jag har länge tänkt att jag borde läsa om serien från början, för tillsammans med ”Sandman”, ”Judge Dredd” och ”Preacher” har den här serien kommit att påverka min seriesmak oerhört mycket.
Förra hösten läste jag om den första Hellblazer-storyarcen. För någon månad sedan var det äntligen dags för mig att fortsätta omläsningen.

I ”The Fear Machine” är John Constantine på rymmen, misstänkt för mord. han gömmer sig hos ett gäng hippies bosatta i tält och husbilar, som vid en första anblick verkar totalt harmlösa. Men snart dras Constantine återigen in i övernaturliga konspirationer. Det visar sig att någon använder den energi som flödar genom Storbritanniens uråldriga fornlämningar (som Stonehenge) för sina egna mörka syften. Och som vanligt är det upp till Constantine att än än gång rädda världen …

”The Fear Machine” innehåller hippiekulter, frimurarkonspirationer, sovjetiska spioner, mystiska ritualer, uråldriga gudar och givetvis en hel del blod. Samt en protagonist med en förmåga att alltid hamna mitt i problemen, även om han gör sitt bästa för att hålla sig borta.
Det är bara att konstatera att Hellblazer fortfarande håller. Och att jag gjorde helt rätt när jag beslutade mig för att läsa om serien från början.

Jamie Delano m.fl – Hellblazer: The Fear Machine (Vertigo, 2008)

Seriesöndag: Juni

juniJag borde ha lärt mig att sluta läsa baksidestexter till böcker för länge sen. Ofta är de missvisande, och baksidan till Julia Thorells ”Juni” är inget undantag: ”Med den humoristiska och rappa dialogen, tillsammans med de drivna bilderna, skapar Julia Thorell något nytt inom den tecknade serien.”
Jag måste erkänna att jag inte förstår vad som ska vara nyskapande med det här seriealbumet. Det är en ganska ordinär historia om en svensk tjej som växer upp i ett hippekollektiv, ligger med en massa idioter och inte känner att hon passar in på Konstfack. Inget man inte läst förut direkt.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår mig på det här albumet. Det är inte särskilt roligt, men det känns inte hellre som att det finns någon djupare mening. Jag får ingen känsla för Juni som karaktär och jag tycker att hennes beteende för det mesta är obegripligt. Att jag inte kommer särskilt bra överens med Julia Thorells tecknarstil hjälper inte direkt.

Nej, ”Juni” är ingenting för mig. Och nästa gång jag ser ett album som verkar intressant ska jag frsöka att hoppa över det där med att läsa baksidestexten helt.

Julia Thorell – Juni (Kartago, 2012)

Seriesöndag: Saga, vol 2

sagavol2”Saga” är min nya favoritserie.
Brian K. Vaughans och Fiona Staples rymdäventyr är något av det snyggaste, roligaste och finaste som du kan läsa i serieväg just nu. Jag skrev om det första albumet för några månader sen här i bloggen och kärleken till serien har inte direkt minskat sedan dess. Snarare tvärtom.

I det här andra albumet får vi fortsätta följa den nyblivna lilla familjen på sin flykt ifrån … ja, i princip alla. Familjen utökas dessutom litegrann, på ett inte helt väntat sätt. Vi får också veta hur det egentligen gick till när Marko och Alana blev kära (hint: det har med böcker att göra!).

Om du är intresserad av serier så måste du läsa ”Saga”. Det finns faktiskt inget annat alternativ. Och sen joina oss som ivrigt inväntar utgivningen av det tredje albumet (i mars 2014 beräknas det dyka upp).

Brian K. Vaughan & Fiona Staples – Saga, vol 2 (Image, 2013)

Seriesöndag VII

Vad kan väl passa bättre en stressig decembersöndag nära jul än en seriesöndag?
Det är den sjunde seriesöndagen i ordningen och idag kommer jag att avhandla följande serier: andra delen i Brian K. Vaughans & Fiona Staples fantasyepos ”Saga”, Julia Thorells ”Juni”, en omläsning av Hellblazer-albumet ”The Fear Machine” samt ”Spöket på Hotell Vega”. Dessutom kommer ett inlägg om första delen i episodspelet ”Wolf Among Us” som är baserat på serien ”Fables”.

Mycket nöje!

Bokpratspremiär

Just nu går jag en litteraturförmedlingskurs som en del av bibliotekarieutbildningen, där det ingår att hålla ett bokprat. Förra torsdagen var jag därför och hälsade på i en gymnasietrea där min vän J är svensklärare, och pratade om postapokalyps. Ganska läskigt, men främst sjukt roligt!

Jag försökte välja ut ett brett urval av postapokalyptiska böcker: lite zombier, lite virus, lite nedsaktande av jordklotets rotation och lite okända orsaker. Några klassiker och några helt nyutgivna böcker.

Böckerna jag pratade om (i den ordning jag pratade om dem):

1. Marlen Haushofer – Väggen (Die Wand)
Har jag recenserat här. En klassiker och något av det bästa jag har läst i genren. Jag läste ett kort citat ur boken, där protagonisten förklarar varför hon är så noga med att tvätta sig och städa och dra upp klockan varje dag, som förklarar varför jag tycker att postapokalyps som genre är så intressant:
”Jag vet inte varför jag gör det, det är nästan som ett inneboende tvång som driver mig. Måhända befarar jag att om jag handlade annorlunda, så skulle jag långsamt upphöra att vara människa och snart kravla omkring smutsig och illaluktande och utstöta oartikulerade läten. Inte för att jag fruktar att bli ett djur, det vore inte det värsta; men en människa kan aldrig bli ett djur, hon passerar djuret på väg till avgrunden.”

2. Richard Matheson – Legend (I Am Legend)
Har jag recenserat här, som en del av min vampyrsommar. Obligatorisk läsning för alla vampyrafficionados och zombiediggare!

3. Alden Bell – I dödsskuggans land (The Reapers Are the Angels)
Har jag recenserat här. Temple ftw!

4. Sofia Nordin – En sekund i taget
Lånade jag på biblioteket i somras och skrev om här. Den här boken tog jag med dels för att jag ville ha med någon svensk bok och dels för att den är lite mer jordnära än vissa av de andra böckerna.

5. Margaret Atwood – Oryx & Crake (första delen i MaddAddam-trilogin)
Jag har inte skrivit om första delen i trilogin i bloggen eftersom jag läste den långt innan bloggen ens var påtänkt, men har recenserat andra och tredje.

6. Hugh Howey – Wool (första delen i en trilogi, kommer på svenska som Ull i vår)
Har jag recenserat här. Och i samband med bokpratet så passade jag på att nätköpa de två återstående delarna i trilogin. Julläsningen räddad!

7. Cormac McCarthy – Vägen (The Road)
Läste jag innan bloggens tillkomst och därför finns ingen recension. En av mina favoritböcker. Mörkare än mörkast.

8. Karen Thompson Walker – En tid för mirakel (The Age of Miracles).
Lånade jag på biblioteket och läste inför det här bokpratet. Mycket bra roman, som egentligen handlar mer om en pågående undergång än om postapokayps, men som jag ändå ville ha med eftersom den behandlar samma teman. Längre recension dyker upp i bloggen snart.

Det är inte helt omöjligt att det kan bli lite fler bokprat för mig i vår. Jag ska jobba 80% fram till första april och dessutom ingå i barngruppen på biblioteket, så jag lär få flera tillfällen att öva mig på det här med att prata om böcker i framtiden.

En kanins grubblerier

kaninerJag lånade hem Anna Höglunds ”Om detta talar man endast med kaniner” på impuls från jobbet för någon månad sen. Jag visste att boken var augustprisnominerad (den vann inte) och jag visste att det var något slags bilderbok som inte var riktad till barn. Utöver det gick jag enbart på omslaget, som jag tycker är briljant.

Det är ganska svårt att kategorisera den här boken. På vårt bibliotek står den som uHc (ungdomsbok), men den hade nog passat lika bra bland vuxenserierna. Kanske hade den hittat fler läsare där?
Boken handlar om en ganska deppig liten kanin, som för det mesta vill vara ensam hellre än att vara med andra. Som tycker att allt är meningslöst. Och som går runt och är rädd mest hela tiden. Men som har en morfar att prata med om det svåra och som kanske ändå inte är så ensam.

Jag gillade verkligen den här boken. Jag gillar Anna Höglunds lätt bisarra illustrationer och kaninens funderingar över det svåra i livet. Det är en tunn bok som man läser ut på nolltid, men jag tyckte att boken stannade kvar hos mig ganska länge efteråt. Och jag kan tänka mig att den skulle passa bra som present åt någon grubblande person som kanske själv skulle behöva en kanin att prata med.

Anna Höglund – Om detta talar man endast med kaniner (Lilla piratförlaget, 2013)