This is the way the world ends

ensekundThis is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.

Sofia Nordins postapokalyptiska ungdomsroman ”En sekund i taget” får mig att tänka på de berömda sista raderna ur T.S Eliots dikt ”The Hollow Men”. Det är så odramatiskt, sättet världen går under på. En sjukdom som smittar och dödar så snabbt att ingen ens hinner reagera innan alla är döda. Alla utom Hedvig då. Hedvig, som blir kvar ensam när hennes familj och bästa kompis och lärare och grannar dör. Som flyr ut i skogen för att slippa se sin döda familj. Och som söker sig till något slags 4H-gård hon en gång besökte med skolan. En gård där det finns kor, hästar och höns som behöver henne – och som dessutom ger henne en chans att överleva på längre sikt.
Men ensamheten tynger Hedvig. Är hon den enda som har överlevt, eller finns det andra kvar där ute?

Det är svårt att läsa ”En sekund i taget” utan att tänka på ”Väggen”, Marlen Haushofers fantastiska roman från 1963. Bägge romanerna är lågmälda, med stort fokus på djurskötsel och daglig överlevnad snarare än att handla om ett postapokalyptiskt samhälle i kaos. Jämförelsen kanske är en smula orättvis mot Nordins roman, då Haushofers bok hör till en av de bästa böcker jag någonsin läst. Den är mycket mörkare, mer tröstlös på ett sätt som jag inte tror skulle fungera i en ungdomsroman.

Som vanligt skriver Nordin bra. Avskalat och enkelt, utan krusiduller eller onödig information. Men enkelheten är också ett problem. Jag har svårt att komma Hedvig in på livet, svårt att lära känna henne. Trots att det är en spännande historia så känns det som att något saknas. Det är en bra bok, men inte lika bra som jag hade hoppats att den skulle vara.

Det råder dock ingen tvekan om att Sofia Nordin hör till en av våra mest intressanta författare. Hon rör sig ledigt mellan olika genrer, mellan ungdomsböcker och vuxenböcker, och det känns som att hon alltid har något nytt att tillföra. Jag ser redan fram emot hennes nästa bok.

Sofia Nordin – En sekund i taget (Rabén & Sjögren, 2003)

16 comments

  1. Åh ”Väggen”, vilken fantastisk bok det är, Var år och dagar sedan jag läste den, måste nog lägga den överst på omläsningshögen tror jag. Så kul när man ”springer på” någon som känner till Marlen Haushofer, det komiska är att jag pratade men en vännina om den bara för ett par dagar sedan, hon ville ha ett exempel på en bra ”dystopisk” bok utan typ zombies and the works. Märkligt hur saker dyker upp samtidigt :)

    Måste nog även lägga till ”En sekund i taget” på listan att läsa, tack för tipset!

    1. Väggen är enormt bra. jag blev helt knockad av den. Känner att jag borde finkamma biblioteken efter fler böcker av Marlen Haushofer, hon är en otroligt intressant författare.

  2. Jag funderar på det du skriver om Hedvig. Kan det avskalade sättet att skriva på göra att karaktärer känns mer endimensionella och sakna lager i personligheten som gör att man inte lyckas få några känslor, varken bra eller dåliga, för Hedvig? Ibland kan ju säkert en författare vara mer intresserad av att få fram miljön, som i en PA-roman, och då blir karaktärerna på något vis mer iakttagare och rapportörer till läsaren än någon man får en anknytning till tänker jag.

    1. Hm, intressant tanke! Det har helt klart med saken att göra. Men det är nog också lite hur Hedvig beskrivs, att hon hela tiden försöker skjuta bort tunga och jobbiga tankar, som jag hade svårt att relatera till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s