Månad: juli 2013

Fae fantasy

goodneighborsRues mamma är försvunnen och hennes pappa har dragit sig undan från hela världen, inklusive sin egen dotter. Och Rue själv har börjat se saker. Saker som inte borde finnas, varelser som inte borde kunna existera. Som om det existerar en dold värld parallellt med vår egen.
När Rue börjar undersöka moderns försvinnande på allvar så får hon reda på familjens mörka hemlighet: hennes mor tillhör fae och hon själv har faeblod i sig. De märkliga varelser hon har sett är med andra ord verkliga. Och Rues liv är på väg att förändras totalt.

Jag har fortfarande inte läst Holly Blacks ”Modern Faerie Tales”. Ingen aning om varför. Jag gillar det jag hittills läst av Black och jag gillar den här faerie-urban fantasy hon målar upp i den grafiska romanen ”The Good Neighbors, vol 1: Kin” tillsammans med tecknaren Ted Naifeh. Vilket måste innebära att jag verkligen borde läsa ”Tithe” snarast, va?

faeBlacks urban fantasy gör sig väldigt bra i tecknat format. Jag gillar Rue och jag gillar den värld hon motvilligt dras in i. Jag gillar även Naifehs tecknarstil och det faktum att hela boken går i gråskala. Vissa typer av berättelser gör sig i bäst i dämpade färger.

Jag är glad att jag av en slump hittade boken bland de återlämnade böckerna på biblioteket och impulslånade hem den för att ha något att läsa på pendeltåget. Nu känner jag att jag måste lägga vantarna på de två återstående delarna snarast.

Holly Black & Ted Naifeh – The Good Neighbors, vol,1: Kin (Graphix, 2008)

Annonser

Det bidde bara en tumme

Jag måste erkänna mig besegrad. Jag hade så storslagna planer för bloggen den här sommaren, men sanningen är att både läsandet och bloggandet gått på sparlåga den senaste tiden. Jag har helt enkelt för mycket att göra. Utlandssemestrar, omtentor och jobb ger inte mycket utrymme för storslagna bloggplaner.

Bloggtemat Magiska Prag har jag med nöd och näppe hunnit med (ett sammanfattande inlägg kommer snart), men SF-sommaren har jag inte ens hunnit påbörja. Det kommer kanske inte som någon överraskning att jag lägger ner projektet. Förhoppningsvis kommer jag hinna med någon gång i framtiden när jag inte har lika fullt upp med annat.
För att tänka positivt så har jag i alla fall hunnit läsa några riktigt bra SF-böcker i sommar. Mer om dem senare, i vanlig recensionsform.

Magiska Prag: The Cabinet of Wonders

cabinetDen tredje boken i mitt Magiska Prag-tema är Marie Rutkoskis ”The Cabinet of Wonders”. En steampunkig ungdomsbok som utspelar sig i ett alternativt Böhmen, där folket bär på magiska förmågor och där alkemisterna kan utföra riktiga underverk.

Petra Kronos bor med sin far Mikal i byn Okno utanför Prag. Fadern har förmågan att kunna manipulera metall med sinnet och är expert på att tillverka sinnrika metallkonstruktioner. Som Astrophil, en mekanisk spindel som gillar att sitta i Petras hår och viska råd och förmaningar till henne. Men när fadern får i uppdrag att konstruera en astronomisk klocka åt prinsen går allt fel. Fadern kommer hem blind efter att prinsen stulit hans ögon och Petra bestämmer sig för att ge sig iväg till Prag för att stjäla dem tillbaka.

Det bästa i ”The Cabinet of Wonders” är miljöerna. Rutkoskis magiska version av historiska Prag innehåller precis lagom mycket historisk korrekthet och lagom mycket fantastik. Det är inte det minst svårt att tänka sig ett Prag fyllt av magiska talanger, alkemiska hemligheter och mekaniska underverk.
Jag blev särskilt förtjust i de mekaniska djur som Mikal Kronos tillverkar, som utvecklar en egen personlighet och som växer och utvecklas. Och vem skulle inte vilja ha en egen Astrophil som hårprydnad?

Vad gäller själva storyn så är den hyfsat spännande och intressant, men inget häpnadsväckande. Det är ganska enkelt att lista ut ungefär vad som kommer att hända, vilket drar ner betyget en aning.

”The Cabinet of Wonders” är första delen i en trilogi. Jag kan tänka mig att läsa de två följande delarna i sinom tid, men det är inget jag kommer att prioritera. Om inte längtan tillbaka till magiska Prag blir alltför stark, förstås.

Marie Rutkoski – The Cabinet of Wonders (Square Fish, 2013)

Okynnesbokinköp

IMG_20130726_201406

Typisk boknördslogik: att köpa nya böcker fast man inte riktigt har tid att läsa för tillfället. Eller brist på olästa böcker hemma.
Men ett presentkort hos sf-bokhandeln är väl till för att användas?

Vad jag köpte i fredags efter jobbet:
1. ”Carniepunk” – en antologi med noveller som alla handlar om övernaturliga och/eller mystiska karnevaler
2. Ben Aaronovitchs ”Moon Over Soho” – fortsättningen på charmiga ”Rivers of London” som jag läste för några veckor sen
3. Jim Butchers ”Storm Front” – äntligen ska jag börja läsa om Harry Dresden! Misstänker att jag kommer älska det.
4. Gail Carrigers ”Etiquette &v Espionage” – för att jag inte kan få nog av Carrigers steampunkiga viktorianska urban fantasy
5. Hugh Howeys ”Wool” – för att postapokaypsdrottningen Feuerzeug hyllat den
6. ”Blacksad” – För att det verkar vara en serie helt i min smak

Vad tycker ni om inköpen? Gjorde jag ett bra urval?

Jag lever, knappt

Jag ville bara informera eventuellt oroliga bloggläsare om att jag är tillbaka från Prag i välbehållet skick. Eller åtminstone hyfsat välbehållet, då jag dragit på mig en elak sommarförkylning. Så om ni undrar varför jag är dålig på att uppdatera bloggen så är det för att jag jobbar och snorar och hostar och därmed inte orkar göra mer än att kolla på tv-serier hela kvällarna.
Förhoppningsvis vänder det snart. Då ska jag blogga om den tredje av mina Magiska Prag-böcker och dessutom försöka få ihop några inlägg till temat SF-sommar, som kom av sig helt efter att jag utannonserade det här i bloggen.

Hur har ni det i julivärmen?

This is the way the world ends

ensekundThis is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.

Sofia Nordins postapokalyptiska ungdomsroman ”En sekund i taget” får mig att tänka på de berömda sista raderna ur T.S Eliots dikt ”The Hollow Men”. Det är så odramatiskt, sättet världen går under på. En sjukdom som smittar och dödar så snabbt att ingen ens hinner reagera innan alla är döda. Alla utom Hedvig då. Hedvig, som blir kvar ensam när hennes familj och bästa kompis och lärare och grannar dör. Som flyr ut i skogen för att slippa se sin döda familj. Och som söker sig till något slags 4H-gård hon en gång besökte med skolan. En gård där det finns kor, hästar och höns som behöver henne – och som dessutom ger henne en chans att överleva på längre sikt.
Men ensamheten tynger Hedvig. Är hon den enda som har överlevt, eller finns det andra kvar där ute?

Det är svårt att läsa ”En sekund i taget” utan att tänka på ”Väggen”, Marlen Haushofers fantastiska roman från 1963. Bägge romanerna är lågmälda, med stort fokus på djurskötsel och daglig överlevnad snarare än att handla om ett postapokalyptiskt samhälle i kaos. Jämförelsen kanske är en smula orättvis mot Nordins roman, då Haushofers bok hör till en av de bästa böcker jag någonsin läst. Den är mycket mörkare, mer tröstlös på ett sätt som jag inte tror skulle fungera i en ungdomsroman.

Som vanligt skriver Nordin bra. Avskalat och enkelt, utan krusiduller eller onödig information. Men enkelheten är också ett problem. Jag har svårt att komma Hedvig in på livet, svårt att lära känna henne. Trots att det är en spännande historia så känns det som att något saknas. Det är en bra bok, men inte lika bra som jag hade hoppats att den skulle vara.

Det råder dock ingen tvekan om att Sofia Nordin hör till en av våra mest intressanta författare. Hon rör sig ledigt mellan olika genrer, mellan ungdomsböcker och vuxenböcker, och det känns som att hon alltid har något nytt att tillföra. Jag ser redan fram emot hennes nästa bok.

Sofia Nordin – En sekund i taget (Rabén & Sjögren, 2003)

On the road

IMG_20130710_170644

Resan till England var full av solsken, kultur, torr cider, väldigt varma bussresor, god mat och nästan fånigt pittoreska miljöer. Ni som följer mig på Instagram har ju sett vilka bisarrt fina städer och små byar jag har besökt.

IMG_20130711_210549

De få dagar jag har haft för att återhämta mig har mest gått åt till att oroa mig efter mitt försenade bagage (som blev kvar på Heathrow i allt kaos som följde på ett brinnande plan, och som slutligen dök upp igår mitt på dagen), tvätta, packa om och gosa med katterna.

Imorgon åker jag till Prag. I vanlig ordning kommer aktiviteten inte vara skyhög här i bloggen när jag är borta, men den här gången ska jag ha med mig datorn vilket gör att jag troligtvis kommer kunna svara på kommentarer i alla fall. På återseende!

Fredag hela veckan

restenEfter en ganska misslyckad fest en freagskväll sätter sig Sam Kingston i en bil tillsammans med sina tre bästa vänner, krockar och dör. Men morgonen därpå vaknar hon i sin egen säng som om inget hänt. Sam tvingas återuppleva samma dag om och om igen. Den sista dagen i hennes liv visar sig även vara den viktigaste, på många olika sätt.

Lauren Olivers ”Slutet får du ta reda på själv” är ungdomsboksversionen av ”Groundhog Day”, filmen från 1993 där Bill Murray tvingas genomlida samma eländiga dag om och om igen. Till Olivers försvar så låter hon Sam lampshadea likheterna med filmen, men det ändrar inte på det faktum att boken inte alls når upp till filmens storhet.
För det första så tar den första dagen (eller snarare den första versionen av dagen) alldeles för lång tid att återberätta. Mängder av detaljer och menlösa dialoger måste kämpas igenom innan vi äntligen kommer till det första dödsögonblicket. De följande dagarna är också till stor del alldeles för lika den första. Samma dialoger, samma händelser som upprepas. Det enda som ändras är Sams inre monolog. Och för att vara ärlig så är hennes tankar inte särskilt intressanta. Populär tjej med douchig pojkvän som innerst inne är osäker och som egentligen gillar sin lite nördiga före detta killkompis och BLA BLA BLA. Det är inget du inte har läst förut.
Förutsägbarheten är det jag har svårast för när det gäller den här boken. Till och med den dag när Sam helt släpper alla spärrar och gör saker som hon själv verkar tycka är oerhört chockerande är hon förutsägbar.

Jag kan tänka mig att den här boken kan vara intressant för tonåringar som är fullkomligt fascinerade av popularitet och amerikanska high school-klichéer. För en gothtant som yours truly är den faktiskt ganska tråkig. Dessutom är den minst hundra sidor för lång för sitt ganska tunna innehåll.

Och vad är egentligen grejen med den svenska titeln? Originaltiteln lyderr ”Before I fall”, vilket känns som en helt rimlig titel. Jag kan verkligen inte förstå varför man inte valde att kalla boken ”Innan jag dog” eller något liknande, som faktiskt hade känts lite lockande att läsa.

Lauren Oliver – Resten får du ta reda på själv (Månpocket, 2013)

Ta ta for now

Nu åker jag till England med syster och mor!
Vi ska tillbringa några trivsamma dagar med att promenera, dricka te, titta på gamla byggnader, dricka torr cider på pubar, besöka muséer och insupa lantlig brittisk atmosfär.
Något tidsinställt blogginlägg kommer att dyka upp på bloggen medan jag är borta, men om jag är lite långsam på att besvara kommentarer så vet ni varför. På återseende!

Zelda är här!

IMG_20130704_162244

Ni har väl inte missat att Lina Neidestams ”Zelda” numera finns i tidningsformat? Första numret finns i butik nu och innehåller även serier av Nanna Johansson, Loka Kanarp, Ellen Ekman och Frida Ulvegren.
Själv köpte jag mitt nummer på Pressbyrån vid busstationen i Norrtälje igår eftermiddag och förpestade mina stackars medpassagerares färd mot stan med mina skratt åt Vampyrpojkens nödrimmade textrader.