Nere i gyttjan

mississippiNär Henry McAllister köper en gård i Mississippi-deltat är det en dröm som går i uppfyllelse. Men hans hustru Laura avskyr gårdens avskilda läge, leran, primitiviteten och sin rasistiske svärfar som hon tvingas passa upp på hela dagarna. När så Henrys yngre bror Jamie återvänder från kriget ställs saker på sin spets. Inte bara för att Laura känner sig allt mer attraherad av sin svåger, utan även för att Jamie tillbringar väldigt mycket tid med en annan veteran, Ronsel. Ronsel är svart och de två unga männens spirande vänskap ses inte på med blida ögon av omgivningen.

Hillary Jordans ”Mississippi” är en imponerande debut. Intressanta karaktärer, spännande miljöer och bra språk (i bra översättning). Jordan beskriver de rasistiska strukturerna i amerikanska södern på 1940-talet ur flera olika synvinklar. Allt från den närmast likgiltiga vardagsrasismen som Laura utsätter hushållerskan Florence för till gamle McAllisters mycket uttalade och utstuderade rasistiska beteende.

Jag har alltid varit förtjust i böcker där du redan från första kapitlet får veta om att det kommer att ske en tragedi. Det är vägen dit som är det intressanta. Särskilt när en författare är så skicklig som Jordan på att lägga upp sin historia, så att läsarna får följa med på varje steg mot den oundvikliga undergången.

Jag tänkte mycket på Doris Lessings ”Gräset sjunger” när jag läste ”Mississippi”. I båda romanerna blir stadsflickor ofrivilligt farmarhustrur och kastas in i en mycket obekväm miljö där de genast vantrivs. En miljö där rasismen frodas och det olyckliga slutet är ofrånkomligt. Lessings bok är dock mycket mer oresonlig än Jordans. I jämförelse med den gård som makarna Turner bor på framstår Mudbound som ett under av bekvämlighet och civilisation.

Apropå Mudbound förresten, så finner jag det helt obegripligt varför inte det svenska förlaget behöll den titeln. ”Mudbound” är inte bara ett perfekt namn på gården, utan även en mycket bättre titel än det intetsägande ”Mississippi”. Sen när behåller man inte egennamn i en översatt titel?

Hillary Jordan – Mississippi (Månpocket, 2013)

9 comments

  1. Håller verkligen med dig om att boken är intressant och väldigt bra skriven. Tror det kommer vara en an årets bästa böcker för mig. Den svenska titeln är minst sagt pinsam. Synd att göra så mot en otroligt bra bok.

  2. Jag har en kluven inställning till böcker /filmer med detta tema. Jag vill varken se eller läsa om eländet, men varje gång jag gör det så tycker jag att det är bra och känns viktigt att påminna sig om historiens vingslag. En uppsats om Alice Walkers ”Purpurfärgen”, fast på engelsk, som jag skrev tog fram väldigt många känslor. Det som slog mig då och andra gånger är hur levande allt känns i dessa, oftast, vardagsbeskrivningar. Jag har aldrig varit svart, i amerikanska södern, varit vit dam före sextiotalet men jag kan ändå känna mig som att jag är där när jag väl läser. Antagligen därför jag föredrar sf/fantasy, så all den där vardagsrealismen inte ska slå klorna i mig.
    Men det här med titlar på böcker och översättningar, helt obegripligt!!!
    Jag säger bara ”vattnadal” så har jag sagt allt som behöver sägas i översättningssammanhang,hrumph!

    1. Jag brukar gilla historiska böcker som utspelar sig för ett drygt sekel sedan, särskilt när de som i den här boken har ett riktigt mörkt tema. Visst är det vardag för karaktärerna i boken, men eftersom det inte är min vardag så känns det ändå oerhört intressant.
      Däremot har jag svårt för nutidsromaner som handlar om typ … livspussel och skilsmässor. Jag får känslan av att de är skrivna endast för att folk ska känna igen sig och jag känner aldrig igen mig alls.

  3. Står och väntar på mig i bokhyllan, har dragit mig lite för att läsa den eftersom jag förmodat att det är en sån där bok där precis allt går åt skogen. Ska jag läsa en renodlad tragedi måste jag alltid ta lite sats först.

    1. Det ÄR en sån där bok där precis allt går åt skogen. Och jag känner igen det där med att ta sats först, jag gör samma sak själv. Även om jag vet att det är värt det att läsa boken, så finns det alltid lite motstånd innan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s