Välkommen till Semarien

fredsågylleneSvensk episk fantasy är ju något vi tyvärr inte är särskilt bortskämda med. Tur då att Stefan Hagel och Undrentide förlag bestämt sig för att råda bot på den saken. I höstas kom första boken i fantasyserien En saga om sorg ut, ”Fred så gyllene”.

Boken utspelar sig i kungariket Semarien, ett land där freden härskat i flera generationer. Men märkliga saker händer och drottningen drömmer illavarslande drömmar. Freden är hotad, men ingen verkar veta vad som ska göras för att stoppa hotet.
Många av de märkliga saker som händer verkar vara kopplad till en ung kvinna vid namn Tennara. Hennes stillsamma liv tillsammans med familjen förändras abrupt när hon dels blir sviken på värsta tänkbara sätt av en som står henne nära och dels får reda på att hon är adopterad. Hon tvingas ge sig av ut i en värld hon bara hört talas om. Vem är Tennara egentligen? Och varför inträffar mystiska dödsfall i hennes närhet?

Det är ett ambitiöst projekt som Stefan Hagel dragit igång i och med ”Fred så gyllene”. Det märks att han har lagt mycket tid och omsorg om detaljer på att skapa sin fantasyvärld. Särskilt magisystemet känns intressant och väl uppbyggt, med olika element och tydliga begränsningar. Det lilla vi fått se av magi i den första boken antyder att just den biten kan komma att bli ännu mer intressant i kommande delar.
Jag gillar också verkligen gråsystrarnas orden. En kickass magiutövande nunneorden som rider på gripar? Sign me up!

Bitvis känns boken lite informationstung. Särskilt prologen lider av ett överflöd av bakgrundsinformation, istället för att dra in läsaren i vad som händer här och nu. Det är helt enkelt väldigt många namn och platser att hålla reda på för en läsare som är helt nyanländ i Semarien.

Det jag hade mest problem med i boken är vad som händer Tennara, som får henne att lämna sitt hem och ge sig ut i världen. Jag har rantat om saken förut i bloggen och jag ska inte spoila för er som inte har läst, men det är något av en pet peeve för mig. Jag kan tänka mig ungefär tusen saker som skulle kunna ha hänt Tennara som hade kunnat förändra henne på samma sätt, men som inte hade känts så otroligt … klyschigt. Och sunkigt. Och aggressionsframkallande för alla som liksom jag har svårt för just det här berättargreppet.

Om ”Fred så gyllene” är lite seg i början av boken så blir det desto bättre framåt slutet. Det bådar gott inför framtida delar av bokserien. I höst kommer del två, ”Flammor av vrede”, ut.

Stefan Hagel – Fred så gyllene (Undrentide, 2012)

5 comments

  1. Jag förstår inte fantasy så jag har inte läst denna, men däremot har jag gått i samma klass som Stefan på folkhögskola och vet att han är duktig på att skriva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s