Ett vackert monster

monstretsdotterI höstas läste jag första delen i Kristin Cashores bokserie om De Utvalda, ”Tankeläsaren” (”Graceling” på engelska, vilket är en oändligt mycket bättre titel) och blev fullkomligt knockad. Spännande, välskrivet och dessutom med världen bästa och coolaste Katsa i huvudrollen.

Den andra fristående boken i serien har fått titeln ”Monstrets dotter”, vilket syftar på protagonisten Flamma. Hon växer upp i Dells, ett land där skönhet betyder livsfara. Landet är nämligen fullt av monster, färggranna varianter av olika djur som är lika dödliga som de är vackra att se på. Flamma är själv ett monster. Människor dras till henne och fruktar henne. Själv hatar hon sina monsterkrafter- och den far som hon ärvt dem av- och försöker undvika att använda dem till varje pris. Men landet är på gränsen till inbördeskrig och Flammas förmågor kan hjälpa.
Går det att använda ett monsters krafter utan att själv förvandlas till ett monster?

Jag hade hört blandade omdömen om den här boken innan jag började läsa. Många som älskade första boken verkade ha blivit besvikna på den andra. Själv blev jag inte besviken, även om jag inte föll riktigt lika hårt för den här boken.
Flamma är en intressant karaktär. Alla människor hon möter ser på henne med avsky eller åtrå, eller som i de flesta fall, en blandning av både avsky och åtrå. Hon är alltid Monstret, vad hon än gör eller säger kan hon inte fly från sitt utseende och sina förmågor. Hon är en fånge i sin egen kropp, men hon är oförmögen att göra något åt sin fångenskap.

Något jag har lite svårt för är däremot att visualisera den skönhet som alla monster utstrålar. Jag får inte något grepp om hur deras skönhetskraft fungerar rent konkret och därför känns det inte särskilt skräckinjagande när det dyker upp ett gäng ceriseglittriga rovfåglar vid horisonten.
I jämförelse med särlingarna i första boken så känns monsterkrafterna helt enkelt inte så intressanta. Delvis för att de inte är varierade. En av poängerna med särlingskrafterna är just att det är omöjligt att förutsäga vad en särling kommer att utveckla för förmågor. Vissa förmågor är oerhört kraftfulla, andra till synes värdelösa. Monsterkrafterna är däremot alltid lika, oavsett vem som råkar bära dem. Det är bara färgerna som skiljer sig åt. Och hur monstret ifråga väljer att använda sina krafter.

Även om jag inte blev riktigt lika förtjust i ”Monstrets dotter” som i ”Tankeläsaren” så är det en riktigt bra bok. Väl skrivet och väl översatt, precis som den första boken.
Nu ser jag verkligen fram emot att få läsa ”Bitterblue”, den tredje boken.

Kristin Cashore – De utvalda: Monstrets dotter (Månpocket, 2013)

6 comments

  1. Jag sträckläste Graceling, Fire och Bitterblue på semestern tack vare att Thomas kikat in här och läst dina tips och kom hem med Graceling åt mig innan semestern och när jag läst den var jag tvungen att köpa de andra två. =)

    Jag älskade verkligen första boken men hade svårare att ta till mig den andra. Dels för det du säger om att jag inte fick någon riktig känsla för monstren och jag tycker att Fire/Flamma inte var så bra beskriven. Tycker det var svårt att få förståelse för hennes motivation och hur hon var. Boken blev dock bättre mot slutet och jag tycker verkligen delarna som relaterade till första boken var riktigt obehagliga.

    Har du läst Bitterblue än? Den blev jag om möjligt än mer förtjust i och kunde inte slita mig öht. Utan att säga för mycket så gillar jag verkligen hennes sätt att berätta där man får veta stora delar av storyn ganska tidigt i boken. Jag hinner koppla ihop eller iaf göra en gissning om hur det hänger ihop och behöver inte bli irriterad för att jag måste vänta till sista sidorna för att få reda på om jag hade rätt eller inte. Det betyder inte att det inte händer saker senare i boken också så klart, men jag tycker det blir en mycket mer intressant bok då inte större delen av den är en transportsträcka till de sista sidorna. Men det kanske bara är jag som är helt manisk och alltid vill veta ”hur det gick sen” i alla böcker och hatar när de tar slut. Här får jag allt i ett =D

    Hoppas verkligen att hon skriver fler böcker i den här världen!

    1. Jag har hört från flera håll att Bitterblue ska vara den bästa! Jag försöker spara lite på den till något tillfälle när jag verkligen behöver läsa något riktigt bra.
      Och vad kul att du också gillade böckerna! :)

      Det verkar som att hon håller på att skriva på en bok nu (enligt sin blogg), så vi får hålla tummarna för att den utspelar sig i samma värld.

      1. Jag håller tummarna för att det är det. Utan att spoila nåt kan jag säga att det finns många uppslag på nya böcker i Bitterblue och många personer jag gärna skulle läsa en egen bok om. Så jag hoppas verkligen det är det hon skriver på för I want more, moooooore! ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s