Babybird

FågelbarnChristin Ljungqvist är författaren som förra året slog knockout på läsarna med debuten ”Kaninhjärta”. En bok som hade allt; spännande handling, mångfacetterade karaktärer, gedigna miljöer och framför allt ett fantastiskt språk. Nu är Ljungqvist aktuell med sin andra bok ”Fågelbarn”, där en av sidokaraktärerna från debutromanen spelar huvudrollen. Precis som i debuten rör sig romanen någonstans i gränslandet mellan realism och fantastik, mellan ungdom och vuxen. Och precis som debuten är det är riktigt, riktigt bra bok.

Hannas familj är trasig. En gång hade hon två äldre bröder, Samuel och Jens, men nu är de båda borta och Hanna är ensam kvar med två föräldrar som inte kan hantera situationen. Samtidigt är hon på väg att gå ut gymnasiet och ge sig ut i vuxenvärlden. Inte blir saker lättare av att Hanna fortfarande kan se och höra sina bröder. Hon är nämligen synsk och har varit det sedan hon var liten, trots att hennes föräldrar avfärdat förmågan som vild fantasi och förbjudit henne att använda den. Inte för att det har gjort någon skillnad. Hanna kan se Jens, kan känna hans närhet, och hon är rädd. Vad är det egentligen han vill?

Jag vill egentligen inte berätta alltför mycket om handlingen i ”Fågelbarn”. Romanintrigen är nämligen mycket välkonstruerad, med ständiga tillbakablickar där familjens mörka historia framträder tydligare och tydligare. Det är en skickligt konstruerad intrig som inte känns det minsta konstruerad i ordets dåliga bemärkelse. Ljungqvist har stenkoll på sin historia, vad hon vill berätta och hur. Jag får JCO-vibbar av Hannas dysfunktionella familj, vilket i min bok är en stor komplimang.

Precis som i ”Kaninhjärta” är balansen utmärkt mellan realistiska och mer övernaturliga inslag. Hannas mediala förmågor beskrivs som en fysisk sensation, på ett sätt som jag tror gör det lätt att ta till sig för den som vanligtvis inte gillar att läsa om spöken och andar (dit hör givetvis inte jag). Det känns trovärdigt, helt enkelt. Och det bidrar till att göra boken nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Att boken vänder sig till ”unga vuxna” hoppas jag inte är något som avskräcker presumtiva läsare, för den här boken passar utmärkt även för oss vuxna som inte är fullt så unga längre.

Jag kan inte annat än att bli imponerad av Christin Ljungqvist. Hon visar med ”Fågelbarn” att hon är en av Sveriges mest talangfulla nya författare

Christin Ljungqvist – Fågelbarn (Gilla böcker, 2013)

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s