I put a spell on you

doktorjosephJag har alltid tyckt att skräck och humor är en synnerligen bra kombination. Jag menar, det är ingen slump att Buffy är en så fantastisk rolig serie. När det gäller litteratur kan det vara svårt för en författare att balansera på den fina linje där humorn och skräcken möts. Ibland fungerar det, ibland inte. Andreas Romans nya roman ”Doktor Joseph” lyckas hålla balansgången hyfsat och dessutom underhålla läsaren genom hela boken.

Titelns Doktor Joseph är en tvåbarnsfar som arbetar på Försäkringskassan. När han på samma dag blir av med jobbet, lämnad av sin fru och hotad av sin granne så får Joseph igen. Tillsammans med sin bror Morgan vänder han sig åter till den vodou de båda utövade i hembyn på Haiti. Men bröderna är inte de enda i Stockholm som ägnar sig åt vodou. Deras förflutna är på väg att hinna ikapp dem, och risken är att hela staden stryker med i den oundvikliga konfrontationen.

”Doktor Joseph” är den första delen i en bokserie som går under namnet Stockholm vodou. Roman har byggt upp en magisk version av Stockholm, där magin ringlar genom Gamla Stans gränder och kryper in i de mest vardagliga villaområden. Just magin är Roman bra på att skildra. Vodoun känns väl researchad och genomtänkt. Även brödernas backstory skildras väl.
Däremot tycker jag inte att Roman är lika skicklig när det gäller att beskriva det vardagliga Stockholm som skulle kunna utgöra en så bra kontrast mot vodouns magiska värld. Det känns inte helt trovärdigt och flera av de bikaraktärer som skymtar förbi framstår som ganska platta.

När boken är som bäst så växlar Roman mellan närgångna beskrivningar av blodiga riter och absurda komiska inslag i ett halsbrytande tempo. När den är som sämst så balanserar den på gränsen till att bli tramsig. Men det är ingen tvekan om att det är en underhållande bok och jag är nyfiken på hur Roman kommer att fortsätta sin romanserie. Det ser ut som att vodoun är i Stockholm för att stanna.

Andreas Roman – Doktor Joseph (Massolit förlag, 2013)

9 comments

  1. För min del så gick slutet över gränsen, jag gillar zombiesar till och med mindre än vampyrer, men annars så älskade jag boken. Fantastisk humor mitt i det vansinniga :)

  2. Jag gillade också att den blev tramsig ibland i och med att humorn är så hög. Det krävs att man är en bra författare när man skriver så här och jag tycker helt klart att det märks att Roman är det när man läser den. Håller med dock om att själva vardagen känns lite overklig men tycker inte att det gjorde så mycket. På något vis kändes boken som en frisk fläkt.

  3. När jag läste din recension fick jag plötsligt upp lite Neverwhere-vibbar. Finns det en inkling att de skulle stämma eller är jag helt ute och cyklar? (Älskar ”Neverwhere”. Skulle lätt läsa om det finns Neverhere-vibbar)

    1. Nja, jag tyckte inte att det var så mycket Neverwhere-vibbar. Staden spelar egentligen inte så stor roll för handlingen (dvs jag får känslan av att boken lika gärna skulle kunna ha utspelat sig i Göteborg eller Malmö). Plus att Joseph själv är medveten om det magiska/hemliga världen som han en gång tillhör, snarare än att dras in i den som Richard Mayhew.
      Har du läst War for the Oaks av Emma Bull? Den har annars klara Neverwhere-vibbar och är väldigt bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s