Stories within stories

peaceGene Wolfes ”Peace” från 1975 är en roman som egentligen är helt omöjlig att recensera. Vad jag än skriver så känns det som att jag inte kommer att kunna göra den rättvisa, eller avslöja allt för mycket, eller kanske både och. Enklast vore förstås att inte skriva något alls om boken, men eftersom jag tyckte väldigt mycket om den så vore det synd. Alltså blir det här ändå något slags ganska ofullständig recension. Ni är varnade.

”Peace” handlar om Alden Weers liv. Eller hur han minns sitt liv. En äldre strokedrabbad man, som går vilse i sitt eget hus fullt av mystiska rum han inte minns att han någonsin byggt eller inrett eller ens sett förut. Som berättar om sitt liv, associerar, återberättar historier inuti historier som han en gång har hört.
Låter det krångligt? Det är det.
Det är också oerhört bra.
Weer är den ultimata opålitlige berättaren. Ni vet nog hur mycket jag gillar greppet med opålitliga författare vid det här laget, men det är sällan det är så väl genomfört som i den här boken. Det är Weers minnen som utgör grunden för romanen, men hur mycket av dem är egentligen sanna? Vad har hänt och hur hänger allt egentligen ihop? Vad är verkligen, vad är dröm och var i tiden befinner vi oss egentligen? ”Peace” ställer många frågor, men svaren är få och inte alltid särskilt lätta att tolka.

Några av de historier som Weer återberättar är spökhistorier. Andra är mysterier, myter, märkliga anekdoter. Ibland avbryter han historien mitt i, för att hänvisa till slutet (som han aldrig berättade) flera kapitel senare.
Den associativa berättarstrukturen är ofta frustrerande. Den stretar emot och tar oväntade omvägar, slutar och börjar vid helt oväntade tillfällen. Det är en utmaning att läsa, men samtidigt är det oerhört välkonstruerat.

Första gången jag hörde talas om Gene Wolfe var i samband med Neil Gaiman. Jag ser likheterna, särskilt när det gäller ”stories within stories”, även om det här känns mer avancerat än någonting Gaiman någonsin har skrivit.
Min utgåva av ”Peace” är en del i Gollanczs serie Fantasy Masterworks. Jag vet inte om jag själv skulle kalla det här fantasy eller om jag snarare skulle luta åt skräck. Den som är lagd åt det hållet kanske istället skulle vilja kategorisera det här som ett mordmysterium, eller en roman om en traumatisk barndom. Själv skulle jag nog helst strunta helt i att kategorisera boken alls och istället bara rekommendera den till alla som inte räds ganska svårläst, men extremt välskriven litteratur. Själv känner jag att jag vill läsa om boken snarast, för jag misstänker att en läsning inte är ens i närheten tillräckligt för att kunna förstå boken.

Gene Wolfe – Peace (Gollancz, 2002)

15 comments

  1. Oh! Det låter verkligen helt underbart! Jag lägger den till listan över böcker jag ska läsa 2014. Har du läst hans The Sorceror’s House? En brevroman där de allra flesta breven går från en man till hans bror som sen vägrar att svara, och om ett hus som inte är vad det utger sig för att vara, eller så ljuger brevskrivaren.

    1. Nej, jag har inte läst den. Är rätt ny på Wolfe (om det inte slunkit förbi något när jag var yngre, läste i översättning och inte brydde mig om författare, förstås).

      1. The Sorcerer’s House åker direkt upp på läslistan (eller ja, Goodreads-listan)! Låter fantastiskt! Jag har själv bara läst några noveller av Wolfe förut, men är mycket imponerad av honom som romanförfattare.

  2. Gene Wolfe är en av mina favoritförfattare tillsammans med Neil Gaiman (och några till). Har du också köpt ”Peace” på bokrean? På SF-bokhandeln kanske? Jag köpte den där, tillsammans med ”Home Fires”, också av Wolfe. Samlar på mig hans böcker, sakta men säkert. :-)

    1. Japp, SF-bokhandelns bokrea var det! Mycket bra fynd! :) Jag misstänker att Wolfe kan komma att bli en favoritförfattare även hos mig, men jag har hittills bara läst Peace och några noveller.

  3. jag har köpt den här nu. nosar på den. har läst efterordet av gaiman och lo! han älskar också Book of the new sun! den bara måste du läsa, bokstävlarna.
    men den här. jag ser fram emot den. har läst första meningen. suktar …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s