Scener ur ett kvinnoliv

levaisyndMargaret Atwoods ”Leva i synd” är en bok som är synnerligen svår att kategorisera. Det är inte riktigt en novellsamling, men inte riktigt heller en sammanhängande roman. Den är baserad på Atwoods eget liv, men känns inte tillräckligt självbiografisk för att kunna kallas biografi. Det är ett slags episodisk roman, som tematiskt hör samman med romanen ”Kattöga”. Framför allt är det en mycket bra bok, som alltid när det gäller Atwood.

”Leva i synd” rör sig från barndom via tonåren och vuxenlivets olika faser. I fokus finns familjen. Först den familj som den kvinnliga huvudkaraktären Nell föds in i, med den krävande yngre systern. Sedan den familj hon blir en del av när hon inleder ett förhållande med en gift man, med allt vad det innebär.

Jag fastnade för kapitlen om Nell och Tig och det nya liv de startar tillsammans på en lantlig belägen gård. Alla djur de skaffar, alla djur som dör och rymmer och ställer till problem. För att inte tala om alla problem de får med att hantera Tigs (ex)fru och Nells syster.

Jag gillar den episodiska strukturen i boken. Eftersom det inte riktigt är en roman så finns här ingen typisk romanstruktur med tydlig spänningskurva och upplösning på slutet. Istället är varje kapitel/novell en separat enhet, som tillsammans bildar ett mönster snarare än en sammanhängande historia.
Mycket bra, även om boken inte hör till det allra bästa som Atwood skrivit. Mer för redan frälsta fans än nyfikna Atwood-noobs, tror jag.

Margaret Atwood – Leva i synd (Prisma, 2008)

3 comments

  1. Glömmer aldrig när jag läste ”A Handmaid’s Tale”. Så bra, så deprimerande och värst av allt inte så otroligt osannolik som profetia. Det var iaf så jag kände när jag läste den. Precis som med George Orwells ”1984”, låg tanken i bakhuvudet att det här – det är inget som inte skulle kunna hända. Om man nu jämför dessa med t ex ”Metro 2033”, (som jag älskat – uppföljaren sög) så är det så nära vår samhällsutveckling. Visst, man kan argumentera att i Atwoods bok så är den ”demokratiska” processen för stark för att något dylikt skulle kunna hända. Då tänker jag på hur lätt styrande i de flesta länder, USA inkluderat, har alltid undantag för vissa regler. Visst man sitter i FN…men Guantanamo Bay? Lagar och regler som ska skydda invånarna i ett land kastas lätt överbord om de styrande kan få rätt/fel ursäkt.

    1. The Handmaid’s Tale är en av mina bästa böcker någonsin. Jag håller med om att den också ligger kusligt nära vår värld idag på många sätt, speciellt med tanke på om man ser till att det snart är 20 är sen den publicerades.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s