På gränsen

babianNaja Marie Aidts novellsamling ”Babian” vann Nordiska Rådets litteraturpris 2008 och jag har varit nyfiken på samlingen sedan dess. Jag gillar novellformatet och uppskattar att upptäcka nya intressanta novellförfattare.

I ”Babian” får vi möta flera till synes välanpassade och lyckade medelklassmänniskor som på olika sätt tappar greppet. Deras civiliserade liv visar sig vara en flortunn hinna som döljer en våldsam och oberäknelig verklighet.
Jag gillar Aidts avskalade språk och realistiska dialoger. Hon har en förmåga att ladda sina meningar till bristningsgränsen, att vrida situationer som till en början känns ganska vardagliga till något helt annat.

Som samling tycker jag att ”Babian” är lite ojämn. Vissa av novellerna känns så avskalade att de nästan blir lite tråkiga, då de saknar den där extra twisten. De mer intressanta novellerna är de där situationen helt spårar ur och karaktärerna i den förvandlas till desperata djur i sin kamp för att upprätthålla något slags värdighet. Som i ”Bröllopsresa”, där en drömsemester förvandlas till en mardröm för det nygiftanparet. Eller ”Godis”, där ett par åker dit för snatteri och situationen bara eskalerar.
I de två noveller som jag tyckte allra bäst om i samlingen – ”De stora trädens gröna mörker” och ”Sår”- handlar det om små, små förskjutningar i berättarperspektivet och vad det gör med historien som berättas. Det är mästerligt genomfört. Och det är de två novellerna som lyfter samlingen från att vara helt okej till mycket bra.

Naja Marie Aidt – Babian (Lind & co, 2009)

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s