Time after time

rubinGwendolyn bor i London, är 16 år och uppväxt i skuggan av sin perfekta kusin Charlotte. Charlotte är inte bara vacker och smart, hon är dessutom förutbestämd att bära familjens sällsynta tidsreseförmåga vidare. När det istället blir Gwendolyn som visar sig vara tidsresenär så blir saker och ting mycket mer komplicerade än någon kunnat ana. Speciellt då det visar sig att det finns en annan tidsresnär, Gideon, som är den snyggaste kille som Gwendolyn någonsin har sett.

Kerstin Giers ”Rubinröd” är första delen i en trilogi om de två tidsresenärerna Gwendolyn & Gideon. Som givetvis kommer att bli ett par innan ens första boken tagit slut. Innan ni börjar spoilerförmana mig med era bästa River Song-röster så kan jag försvara mig med att den saken är uppenbar redan innan man hunnit börja läsa boken. På baksidan finns nämligen taglinen:
Romeo & Julia
Bella & Edward
och nu Gideon & Gwendolyn
Förbjuden, förförisk och oemotståndlig kärlek!

Jag börjar bli väldigt, väldigt trött på att alla ungdomsböcker, i synnerhet de som har något slags fantastikinslag, jämförs med Twilight. I just detta fall kan jämförelsen kännas något orättvis för Gideon. Visst är arrogant och skitsnygg, men även om han är dryg mot Gwen så vill han åtminstone inte hugga in på hennes halspulsåder. Hittills har han inte heller visat några stalkertendenser.

Jag gillar själva tidsresandet i ”Rubinröd”. Att det finns en maskin som kan göra resorna kontrollerade är ett smart drag, då G & G slipper oroa sig för att skapa paradoxer eller hamna i någon synnerligen våldsam tidsperiod helt oplanerat. Det finns gott om faror som hotar de två ändå, utan att behöva lägga krutet på själva tidsresorna i sig. Den hemliga orden som tidsresenärerna tillhör är lagom mystisk och tillhör de delar jag verkligen gillar med den här boken.

Tyvärr tillhör Gwendolyn själv till de inslag jag inte gillar. Hon är sexton men uppför sig mer som en flamsig tolvåring som inte kan ta något på allvar. Vilket blir ett större problem än jag önskat då boken är skriven i första person.
Det finns dock utrymme för utveckling på den här fronten. Gwendolyn ska ju vara en typisk ”vanlig tjej”, som hamnar i en bisarr situation. Förhoppningsvis kan hon anpassa sig ganska snabbt och sluta göra idiotiska saker som att ta med sig mobiltelefon på tidsresorna.

Kärlekshistorien är inte heller något jag känner särskilt starkt för. Gwen är som sagt väldigt barnslig och jag fick intrycket av att enda skälet till att hon blir förälskad i Gideon är för att han 1. är snygg och 2. är trevlig mot henne en enda gång efter att ha varit dryg mot henne tidigare. Inte särskilt övertygande.

”Rubinröd” är underhållande och känns hyfsat originell. Även om jag inte bryr mig så mycket om kärlekshistorien så måste jag erkänna att jag är en aning nyfiken på vad som ska hända med alla konspirationer inom tidsresesällskapet. Frågan är om det är skäl nog att läsa vidare när nästa del, ”Safirblå”, kommer ut i vår?

Kerstin Gier – Rubinröd (Bonnier Carlsen, 2012)

5 comments

    1. Boken är ju mycket snyggt formgiven, så jag förstår spanandet! Jag tror att den passar läsare i yngre tonåren bra, men jag kände mig lite för gammal och lite för cynisk för den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s