Blodigt

styggelsenSom jag skrev härom dagen så har jag nu slutligen även läst den första boken om Maja Grå, Amanda Hellbergs ”Styggelsen”. Boken är Hellbergs skönlitterära debut och kom ut 2008. Av andra bloggare hade jag förståt att den här boken ses som den allra bästa av Hellbergs böcker, något jag definitivt håller med om.

Första delen av ”Styggelsen” handlar om Singa, som levde i mitten av 1900-talet. Tillsammans med sin far besökte hon marknader runt om i landet, där de satte upp föreställningar där flickan låtsades kommunicera med andar. Men Singa var klärvoajant på riktigt. Något som ledde till att hon kidnappades och utnyttjades grovt av en spiritistkyrka, som behövde hennes hjälp för att få sin församling att skänka mer pengar.
I den andra delen av boken får vi lära känna Maja Grå, sommaren 2006. Hon är också synsk och jobbar som städare. När hon städar den vårdcentral som ligger på samma plats som Singa en gång varit inlåst på, så märker hon att någon försöker få kontakt. Någon mycket arg, som inte tänker vila förrän sanningen om hennes öde har kommit fram.

Den första halvan av ”Styggelsen” är oerhört drabbande. Otäck, blodig och kvävande mörk. En tät psykologisk skräckhistoria som skildrar flera olika nyanser av mänsklig ondska.
Den andra delen är inte lika slående, men fortfarande bra. Jag gillade Maja mycket mer här än i de två andra böckerna. Kanske för att hon är mer av en outsider här, mer av en betraktare. Det är Singa som är bokens egentliga protagonist, Maja blir mer en ofrivillig katalysator. En roll som passar henne bättre än den som huvudkaraktär. Att ”Styggelsen” inte innehåller några deckarinslag är även det ett stort plus.

”Styggelsen” är helt klart den bästa av Amanda Hellbergs böcker om Maja Grå. Den får mig att hoppas att Hellberg i kommande böcker kommer att dumpa de tråkiga deckarinslagen och återgå till den blodiga psykologiska skräck som hon debuterade med.

Amanda Hellberg – Styggelsen (Text & Kultur, 2008)

12 comments

  1. Det är uppfattningen jag fått också. Jag har endast läst ”Döden på en blek häst” och suktade som tusan efter ”Styggelsen” redan för några år sedan när de pratade om den på ”Skräckministeriet” vill jag minnas …

  2. Håller med! Hellberg skriver så mycket bättre när det är ren skräck det handlar om. Den här boken är en kioskvältare, likaså Jag väntar under mossen medan de andra två är bara lite njaaaa….Jag menar HUR kan man älska Styggelsen men inte alls gilla Tistelblomman som jag?? Samma författare men helt olika böcker!!

    1. Om jag fick välja så skulle jag väldigt gärna vilja läsa en klassisk gotisk spökhistoria signerad Hellberg. Tror att det skulle kunna bli hur bra som helst!
      Jag väntar under mossen har jag ännu inte läst, men är nyfiken på den. Verkar intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s