Dekadent revolutionär

bitingthesunLivet som Jang i staden Four BEE går ut på en enda sak; att vara så dekadent som möjligt. Droger, könsbyten, sex och spektakulära självmord (där den döde återväder i en ny kropp som om inge thade hänt) är vardagsmat för dessa ungdomar. Det är ett liv där ytan är allt och känslouttryck ett betalningsmedel i butikerna. Men vad händer när någon med det till synes perfekta livet ändå inte är nöjd?
Vår namnlösa protagonist har tröttnat på livet i Four BEE och sina vänner där. Hen deltar fortfarande halvhjärtat i festandet, men känner sig mer och mer uttråkad. Tillsammans med ett aggressivt husdjur ger hen sig på jakt efter en djupare maning med sitt glamorösa liv, något som leder till platser som ingen Jang någonsin beträtt.

Tanith Lees ”Biting the Sun” är en samlingsvolym som innehåller de två SF-romanerna ”Don’t Bite the Sun” (1976) och ”Drinking Sapphire Wine” (1977). Båda romanerna handlar om den namnlösa protagonistens kamp för att försöka finna mening i en värld där kärlek, familj, liv och död blivit meningslösa begrepp.

Det är till en början både underhållande och en smula tröttsamt att hänga med på protagonisten och dennes husdjurs upptåg. Fester, tjusiga miljöer och vimsig Jang -jargong i överflöd. Men ganska snart börjar det kunna anas sprickor i Four BEES glittriga fasad. Osynliga gränser som protagonisten inte har en aning om att de ens existerar förrän hen redan har passerat dem.
En värld som en inte ens kan fly från genom att ta sitt eget liv, går det att tänka sig något mer vidrigt än så?
Husdjuret spelar en mycket stor roll. Ett infångat ökendjur med vit päls som verkar ha en fallenhet för anarkistiskt beteende får detta djur stå för allt som är unJang. Jag behöver nog inte ens nämna att jag blev ungefär lika förtjust i husdjuret som protagonisten själv.

”Biting the Sun” är en en intressant och tankeväckande samlingsvolym. Mot slutet av andra delen tycker jag att boken tappar rejält, då historien utvecklas åt ett helt annat håll än jag hoppats. Själva slutet gjorde mig besviken, då jag hade hoppats på något betydligt mörkare. Dessutom är det (OBS! SPOILER-LÄNK!) den sortens slut som tillhör de jag hatar allra mest.
Bortsett från det usla slutet är dock detta en mycket intressant bok som jag rekommenderar varmt.

Tanith Lee – Biting the Sun (Bantam Spectra, 1999)

10 comments

  1. Jag vill leva i den staden! Ehrm, åtminstone ett litet tag. Någon månad eller så, sedan får det nog räcka. Det låter som en intressant bok – men slutet och allt det där låter skittrist. Fastnade för din rubrik -dekadens OCH revolutionär i en mening!

    1. Det skulle nog vara fantastiskt att ta en semester i Four BEE, men jag tror att det skulle vara fruktansvärt att leva där i längden. Man skulle nog storkna på allt artificiellt.
      Det är en väldigt intressant bok, trots slutet. Rekommenderas!

    1. Jag visste inte ens att det fanns på svenska. Men tredje klass känns ju onekligen aningen för tidigt för den här boken … om man inte är ett VÄLDIGT brådmoget barn.

  2. Åh den låter kul! Ibland får man ju bortse från dåliga slut o lite shit här o där om man imponeras o överraskas på andra plan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s