Urban NY-fantasy

blackswanrisingNew York-bon Garet har pengaproblem. Hennes pappas galleri lider svårt av den ekonomiska krisen och själv drar hon inte in några stora pengar på sitt eget yrke som smyckesdesigner och silversmed. Således tackar hon ja när hon får i uppdrag av en antikvitetshandlare att öppna en antik silverask. En ask som dessutom råkar prydas av exakt samma symbol, en svart svan i flykt, som finns på den vapenring Garet ärvt efter sin mor. Självklart innebär öppnandet av asken problem. Garet dras in i en värld hon inte trodde fanns och ställs inför faror hon inte vet hur hon ska hantera.

Lee Caroll är en pseudonym, som står för akaporrförfattaren Carol Goodman och hennes make poeten Lee Slonimsky. Tillsammans har de skrivit den New York-baserade urban fantasy-bokserie som inleds med ”Black Swan Rising”.

Det är intressant att Caroll valt en så brittisk approach till urban fantasy – fae, engelska småknytt, Shakespeare-referenser och elisabetanska alkemister – men låter sin historia utspelas i New York. Jag tycker att det fungerar väl. Det blir väldigt effektivt att plantera de olika karaktärerna i en modern amerikansk miljö, det ger det urbana i urban fantasy lite extra snärt. Att miljöebeskrivningarna är väldigt välskrivna skadar ju inte heller.

Jag gillar hur fae beskrivs i boken. Hur de lever mitt ibland oss, ofta helt obemärkt, och anpassar sina förmågor till vår moderna värld. Även om vissa av dessa förmågor känns klart mer användbara än andra.
Dick kan jag för mitt liv inte förstå varför det nödvändigtvis måste dras in en vampyr i det hela. Eller jag kan förstå på ett krasst plan: vampyrer säljer. Och Lee Caroll vill sälja. Det är det enda skälet jag kan komma på, för vampyrens närvaro är både överflödig och ologisk. Dessutom är han tyvärr en romancevampyr enligt formulär 1A: svinsnygg, svinrik och hemlighetsfull. Och självklart dras Garet till honom direkt trots att han kan råka döda henne om de ligger och BLA BLA BLA. Har vi inte läst det här tusen gånger förut? Räcker det inte snart? Jag kan väl inte varit den enda som infört nolltolerans mot klyschiga romancevampyrer? Speciellt sådana som har lite svårt att hålla isär begreppen ”odödlig” och ”odöd”.

Vampyren och kärlekshistorien är tyvärr en ganska central del av ”Black Swan Rising”. Tyvärr, eftersom jag tror att boken hade varit bra mycket mer intressant utan. Kunde inte Garet ha fått ihop det med någon mystisk fae istället? Någon som inte lider av ”jag älskar dig, men jag vill döda dig”-syndromet?

”Black Swan Rising” innehåller ändå såpass många intressanta delar att jag tänkt läsa fortsättningen. Men jag befarar att vampyrhistorien kan komma att få ännu större utrymme i fortsättningen, och om så blir fallet så tror jag att jag kommer att lämna Garet åt sitt öde.

Lee Carroll – Black Swan Rising (Bantam, 2011)

17 comments

  1. Haha, någon nolltolerans mot vampyrromanser har jag inte, men på sistone har jag många gånger stött på böcker där de funnits med trots att de känts helt onödiga. Så till exempel i den här boken — han tillför väl inte något särskilt alls? Och man blir så trött på att vampyren är sååå farlig, fast när han träffar bokens kvinnliga huvudperson blir han helt plötsligt till en riktig nallebjörn. Det där med ”jag vill döda” känns som obligatoriska passager som ju inte betyder något — vi vet ju att ingenting sådant kommer att hända. Jag gillar vampyrer, men då måste de fylla en funktion och på något sätt kännas trovärdiga. Annars behöver man inte slösa sidor på dem…

    1. Den här vampyren hör till de som verkligen är helt onödiga. Kärlekshistorien i sig är central, men hade fungerat mycket bättre om han varit något slags dark fae istället för vampyr.
      Jag gillar också vampyrer, men är så otroligt trött på den rike, mörke, mystiske romancevampyren att jag bara vill skrika när han dyker upp för sjuttielfte gången.

      1. Jag gillade inte heller tvåan, där den obligatoriska snyggvampyren som du redan gissat får en ännu mer central roll. Däremot gillar jag verkligen språket och miljöbeskrivningarna, och är ett stort fan av akaporr-Goodman, så jag kommer nog fortsätta läsa ändå. Har så svårt att sluta läsa påbörjade serier (fast man ibland borde)!

        1. Jag tror att jag ska satsa på akaporr-Goodman istället för mer av ”Lee Caroll”, för jag har verkligen svårt för snyggvampyren. Men miljöbeskrivningarna är ju fantastiska även i den här boken, så det känns väldigt lovande!

          1. Ja, do it! Dock vill jag förvarna deckarfobikern om att det är, dare I say it, spänningsromaner. Litterära akaporriga spänningsromaner förvisso, och garanterat polisfritt, men likväl: spänningsromaner. Ja, nu har jag förvarat. :)

  2. Det skulle vara kul med en übersnygg, überrik vampyrherre med ett ”jag älskar dig, men jag vill döda dig”-syndrom… som faktiskt dödar huvudpersonen. Grymt överraskad man skulle bli.

    Annars har jag alltid tänkt att vampyrer (av den sorten som fortsätter vara relativt mänskliga) måste påverkas en hel del av sitt tillstånd på ett rent psykologiskt plan. KAN man leva bortåt trehundra år eller mer utan att bli lite skruvad? Det borde över huvud taget vara massor av intressant psykologi i vampyrfiktion.

    1. Apropå dina funderingar: har du läst The Vampire Tapestry? Om inte, LÄS! Det är enligt mig den bästa vampyrromanen, och då har jag ändå läst alldeles för många för mitt eget bästa. Där är vampyren skruvad, ensam och farlig på riktigt.

  3. Jag har ju tänkt läsa den här, men håller med dig om att romancevampyren kanske börjar bli lite… överanvänd. Jag läste alldeles nyss Vingar av glas, fortsättningen på Halvblod, och även om jag gillade den så var det kanske lite för mycket av just det där. Triangeldrama. osv. Lite synd, när det finns så mycket annat i böckerna som är bra och hade kunnat utvecklats istället!

    1. Ja och åter ja! Det var exakt det som var min invändning mot Halvblod när jag läste den, även om jag annars tyckte att själva vampyrloren var intressant och att boken var välskriven.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s