Badass-hjältinna ftw!

Artonåriga Katsa är en särling, född med en speciell gåva. Precis som alla särlingar har hon därför två olikfärgade ögon, ett blått och ett grönt. Katsas gåva gör henne oöverträffad i strid och sedan hennes gåva manifesterades när hon var barn så har hon dödat och hotat åt sin kung. Men gåvan gör henne också mycket ensam. Vem vågar vara vän med kungens egen mördare?
När Katsa möter prins Po, som också är särling, ställs hon för första gången mot någon vars stridskonster nästan kan matcha hennes. Någon som äntligen vågar se henne i ögonen. Men också någon som får henne att ifrågasätta saker, både sin gåva och vad hon använder den till.

Kristin Cashores ”De utvalda: tankeläsaren” är YA-fantasy av allra högsta klass. Det är välskrivet, spännande och originellt. Cashores fantasyvärld må heta sju kungadömen, men de har inte mycket gemensamt med Martins fantasyvärld. Själva fantasyinslagen är faktiskt ganska sparsmakade i Cashores värld. Inga alver så långt ögat kan nå med andra ord, något som kan glädja en viss fantasyfobiker.
Katsa är en hjältinna av det stenhårda slaget. Jag gillar att Cashore låter henne vara så hård, så kompromisslös, när det gäller det mesta. Hon är en karaktär formad av sin uppväxt och omgivningens skräck för särlingar i allmänhet (och henne i synnerhet). Det betyder också att hon är långt från perfekt, trots superhjältekrafterna. Jag menar, döda en puma under en snöstorm i bergen med enbart en kniv som hjälp? Då är man rätt badass.

Utan att avslöja för mycket om slutet så vill jag bara nämna att jag älskar det. Jag var lite orolig för att Cashore skulle välja den lätta vägen och skapa ett tillrättalagt slut, men det gör hon alltså inte. Hon låter Katsa vara sig själv, på sina egna villkor, hela boken igenom.

”De utvalda: tankeläsaren” är en fantastisk bok. Det enda jag kan tycka är lite synd är att den svenska översättningen av titeln är lite spoilrig. Men eftersom översättningen annars håller mycket hög klass är det en liten detalj i sammanhanget.
Det finns flera böcker av Kristin Cashore, som skulle kunna kallas fristående uppföljare. Jag har hört ganska ljumma omdömen om ”Fire” (”De utvalda: monstrets dotter” på svenska), men tredje delen ”Bitterblue” verkar mycket lovande. Så jag kommer garanterat att fortsätta läsa.

Kristin Cashore – De utvalda: tankeläsaren (Månpocket, 2012)

18 comments

    1. Den svenska titeln är verkligen spoilrig OCH obegriplig. Håller helt med om det du skrev i din vita text längst ner! Varför kunde man inte bara köra på ”Särlingen” eller något annat lika neutralt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s