Två slags väntan

”Det finns två slags väntan på sjukhus.
Den väntan som har ett lyckligt slut, och så den andra.
När man påbörjar sin väntan på sjukhuset, ungefär som när man ger sig ut i en kanot på en skummande fors, kan man inte ha någon klar uppfattning om vad för slags väntan man har påbörjat – den väntan som har ett lyckligt slut, eller den andra – inte förrän den är över.
Inte förrän patienten skrivits ut från sjukhuset och har förts hem i säkerhet. Eller inte blivit utskriven och aldrig har förts hem.”

Jag har svårt att avgöra om det är en väldigt dålig eller en väldigt bra tidpunkt för mig att läsa Joyce Carol Oates ”Änkans bok”.
Så mycket igenkänning.

7 comments

    1. Tack! Och jag har bestämt mig för att jag tror att det är en mestadels bra tidpunkt ändå, det är på ett sätt ganska skönt att läsa om någon som går igenom liknande saker.

  1. Känner också med dig. :(

    Läste förresten just den här boken när min då knappt tvååriga dotter diagnosticerades med dubbelsidig lunginflammation. Too close to home, usch. Det verkar vara något spöklikt med den här boken och hur den tycks spegla läsarens situation under läsningen. Har flera exempel.

  2. Jag vill läsa den! Stod och höll i den i affären i helgen, men jag tror inte det här är rätt tidpunkt för mig. För sorglig och tung tror jag…

    1. Jag tror att den här boken tjänar på att läsas när man antingen själv är i en sorgeperiod eller om man tvärtom är extra glad och lycklig. Annars kan den nog kännas ganska deprimerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s