Serier är tydligen också hittepå

Det är visst inte bara skräck som litteraturkritiker kan skriva om utan någon som helst koll, samma sak gäller tydligen serier. Det är tydligt för den som läser Mats Gellerfelts recension i SVD, där han klumpar ihop fem helt olika serieböcker och därigenom drar en del mycket märkliga slutsatser. Som att seriemarknaden domineras av kvinnor eftersom alla böckerna i recensionen skrivits av kvinnor (har någon informerat de amerikanska storförlagen om den saken?). Eller att texterna i Sara Granérs ”All I want for christmas is planekonomi” är ”ovanligt långa för att gälla seriealbum”. Flera sidor långa, y’all!
Om ni vill läsa eländet så rekommenderar jag er att även läsa de fyndiga och välskrivna kommentarerna, flera av dem skrivna av serieskapare.

Det mest bisarra i sammanhanget är dock något som Galago-redaktören Johannes Klenell tipsade om på Twitter, nämligen att Gellerfelst skrivit en nästan identisk recension för två år sen i samma tidning. Ska man skratta eller gråta?

20 comments

  1. Var bara tvungen – läste eländet och ångrade nästan direkt, sorgligt är vad det är! Dock så var det definitivt värt tiden att läsa kommentarer, tack och lov för att det finns vettiga och intelligenta människor där ute, och dessutom en hel hög av dem! :)
    Skratta eller gråta, ja känns lika illa vilket som.

  2. Det är så synd att bara viss kultur verkar vara ”fin” nog att tas på allvar. Genrelitteratur, ungdomslitteratur och serier blir ju ofta ihopklumpade och recenserade av personer som varken har koll på vad hen håller på med eller (ibland inte ens) respekt för genren. Men det där var nog bland det taffligaste jag har sett.

    1. Jag är så otroligt less på det! Men, att folk faktiskt reagerar och kommenterar och protesterar, det tyder ju på att inställningen hos dagspressen inte gäller för alla. Alltid något.

  3. Jag har en gammal kollega vars fru förbjudit honom att titta på tv-nyheterna eftersom han blir så upprörd av dem — hon tycker det är otrevligt att han skriker åt tv:n varje kväll. Jag börjar känna så inför kultursidorna, det här är ju bara för dåligt och verkligen inte enda exemplet på att de låter recensenter som helt saknar genrekompetens härja fritt. Vill de att alla som gillar skräck/fantasy/serier m.m. ska drabbas av högt blodtryck?!

    Ser man de bägge recensionerna tillsammans verkar det som att de enda serier Gellerfelt egentligen känner till är sådana som gått på dagstidningarnas seriesidor. Sådär väldigt kunnigt intryck ger det väl inte att namedroppa Assar och Rocky…

    1. Jag börjar känna samma sak. Är glad att jag inte längre prenumererar på DN med tanke på hur dålig deras litteraturbevakning har blivit, men tydligen kan jag inte låta bli att läsa det som finns på nätet ändå …
      Eller hur? Jag menar, en man som har Assar som favoritserie borde automatiskt diskvalificera sig själv från att recensera serier.

          1. Eller recensioner i Twitterformat.

            ”Tja! Vit man i medelåldern här. Jag tycker att serier kan va bra. Och ibland dåliga. Men vafan, så kan det va ibland. Läste iaf fem nyss. Tjarrå.”

            (Jo, jag vet. Det blev 145 tecken. Det är därför jag inte hänger på Twitter.)

  4. Ja inte blir jag direkt förvånad över den här recensionen. Det är nästan lika märkligt som när medelåldersmän recenserar filmer riktade till unga kvinnor, eller när de överhuvudtaget ska recensera något som inte riktigt ”passar” deras målgrupp. I verkligheten delas ju allt läsbart in i fin och fulkultur. (Något som jag blev oerhört medveten om när jag valde Twilightsagan till min c-uppsats i Engelsk litteratur, tydligen är inte det så viktigt att analysera hur en karaktär som Bella Swan kan fungera som förebild för en stor del av världens unga kvinnor. Tom klasskamrater protesterade, men jag skrev den för att jag anser att all kultur är kultur.) Gellerfeldt tyckte väl att ”bunta ihop dom och slå ihop dem”. Man kanske ska skicka honom på Seriestorm (ungefär som att låta Reinfeldt testa fas tre), http://www.skovde.se/seriestorm

    1. Ja, precis! Det mesta som skrivs om Twilight har ju en ganska nedlåtande ton, vilket jag kan tycka känns rätt oprofessionellt. All kultur är värd att tas på allvar, annars är det ingen idé att skriva om den alls.

      1. Speciellt med tanke på hur MÅNGA som läst Twilight. Ska man snacka kulturell påverkan på unga människor är den serien bra mycket viktigare än, säg, Nobelpriset. (Bra att du stod på dig om C-uppsatsen, Metronyx ^_^)

  5. Sportkommentaren är fantastisk.
    Men hur kan en redaktion släppa igenom den där texten? Var de fulla? Var Mats full när han skrev texten? Hoppas nästan det.
    Vet de om att de fortfarande har läsare och att texterna de producerar inte bara är dekorativa komplement till helsidesannonserna? Ibland undrar man ju.

    1. Sportkommentaren är strålande satir. Och jag hoppas nästan samma sak. Men troligtvis är de bara lata. Det här med research är visst inget som man sysslar med längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s