First contact

Jag köpte och läste Peter Watts ”Blindsight” inför Kontrast, eftersom han var en av de få författare jag inte läst något alls av. Något jag är glad att jag gjorde, för Watts hedersgästintervju var mycket intressant och underhållande och jag tvivlar att jag hade gått på den om jag inte läst boken.

Livet på jorden förändras för alltid när sextiofemtusen okända objekt, kallade the Fireflies, brinner upp i vår atmosfär. Vem har skickat objekten? Och varför? En liten grupp skickas iväg med uppdraget att spåra en signal och därigenom förhoppningsvis hitta denna främmande livsform. Det är en spretig liten grupp, bestående av allt från lingvister till militära experter. Och så vår protagonist Siri Keeton, en sociopat som har till uppgift att observera och rapportera till expeditionens överordnade hemma på jorden. Det är ur hans synvinkel vi får följa expeditionen med på ett möte med en livsform som är mer främmande än någon kunnat ana.

Siri genomgick en omfattande hjärnoperation som ung, något som botade hans svåra epilesi men som också förändrade honom för alltid. Han har lärt sig att kompensera för sitt bristande känsloliv. Han döljer sitt sanna personlighet – eller kanske snarare sin brist på personlighet – för i princip alla. Han observerar och analyserar med objektiv distans. Åtminstone till en början.

När jag läste igenom en del av recensionerna av ”Blindsight” på Goodreads så blev jag förvånad över hur många som verkar avsky den här romanen med ett brinnande hat. De hatar Siri för att han är en sociopat som det inte går att sympatisera med, de hatar hans berättande eftersom det är så distansierat. Men mest av allt verkar de hata Watts tankar om mänskligt medvetande och personlighet, om kognitionens funktioner.
Det är rätt märkligt, faktiskt. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man ens läser science fiction om man inte vill få sin idévärld utmanad eller om man ser mänsklighet som något ”heligt”. Jag tänker också att folk som inte gillar böcker som är ”bleak” kanske borde undvika en bok som inleds med Hemingway-citatet ”You will die like a dog för no good reason”.

Watts tankar om mänskligt medvetande och självmedvetenhet är det absolut mest intressanta i ”Blindsight”. De kommer till uttryck inte bara i själva first contact-momentet, utan även i karaktärer som Siri och Susan. De lever båda i en framtida värld där det knappt ens längre finns något neurologiskt och psykologiskt ”normaltillstånd”. Susans split personality disorder är exempelvis skapad för att ge henne bättre färdigheter som lingvist. Lite som en partitionerad hårddisk. Och nere på jorden har en mängd människor, bland andra Siris mor, valt att lämna sina kroppar och för att uppgå i en virtuell verklighet skapad utifrån deras respektive personligheter.

”Blindsight” är en bok som inte bara fick mig att tänka, den gjorde också mig sugen på att gräva fram mina gamla psykologiböcker som legat och dammat i tio år. Jag skulle säga att det är ett gott betyg.

Peter Watts – Blindsight (Tor, 2006)

7 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s