Hittepå

DN’s Lotta Olsson är igång igen. Sist jag läste något av henne så trodde hon att Alden Bells postapokalyptiska zombieroman ”I dödskuggans land” var en dystopi och byggde upp hela sin recension på det missförståndet. Nu verkar hon ha fått för sig att Kelly Link skriver skräck. Inte nog med det, hon har en oerhört märklig syn på skräcklitteratur överlag:
”Dagens skräcklitteratur går att dela in i tre grupper: önskedrömmar à la ”Twilight”, traditionella spökhistorier – och riktigt, riktigt bra litteratur.”

Det som gör mig mest förbannad är att DN visar gång på gång att du inte behöver göra någon som helst research när du skriver om genrelitteratur. Det räcker att tycka lite. Eller hitta på. För genrelitteratur är ju bara hittepå i sig, så vem bryr sig?

26 comments

      1. Jag tror det är förklaringen till Bokbloggens enorma genomslagskraft; det är en passion inte ett yrke, inte bara litteratur oavsett genre utan också läsaren bemöts med respekt liksom att alternativa åsikter, analyser och konstruktiv kritik flödar i kommentarsfälten.

  1. håller helt med. det finns en tråkig attityd till ful-litteraturen/genrelitteraturen. det är nästan lite käckt att gilla det, men det blir förbaskat subjektivt, man kan verkligen skriva nästan vad man vill. jag menar: den läskigaste bok jag läst är Patient 67 av Lehane men jag skulle inte kalla det skräck.
    sen är jag ju himla glad att hamna på just den sidan, i DN:)

    1. Jag tycker att carpe diem-feelgoodböcker är ungefär det läskigaste som finns men det gör dem inte heller till skräck. ;) Och ja, jättekul – och välförtjänt – att din bok blev tipsad om!

  2. Min första tanke när jag läste var, ”Sedan när är bra litteratur en genre?” Eller ja, subgenre då. Och romantiska vampyberättelser och traditionella spökhistorier kan ju naturligtvis inte vara bra, nej, nej. Dessutom tycker jag att det är ju att hon utger sig för att recensera hela samlingen och så skriver hon bara om en novell. DN borde hålla sig borta från fantastikgenren tills de hittar skribenter som har koll på den.

    1. Recensionen är bara märklig och motsägelsefull rakt igenom. Kanske hann hon bara läsa den första novellen? Det skulle faktiskt kunna förklara varför hon tror att Kelly Link är en skräckförfattare och varför hon baraskriver om den enda novellen.

  3. Hmm… Eftersom zombier varken kan klassas som önskedröm eller klassisk spökhistoria, betyder det då att precis ALLT som Swedish Zombie recenserar är riktigt, riktigt bra litteratur? Värsta grejen, i så fall.

    Knepigt att över huvud taget placera in Link i ett fack. När jag läste samma novellsamling hittade jag fantasy, science fiction och humor också. Och en hel del andra halvgenrer.

    1. Jamen precis! Enligt definitionen så måste det ju vara så!

      Ja, det är ju lite grejen med Link, att hon får in allt från SF till fantasy i en och samma (halva) novellsamling. Det är ju i princip omöjligt att placera hennes noveller i ett enda fack.

  4. Intressant, men tråkigt att det ska bli såhär… Idag är väl dessutom de flesta genrer lite uppblandade och det är svårt att dela upp böcker och även författare i klara fack..?! Hm… Jag skulle hur som haver vilja säga att just genrer är intressanta av den här anledningen. ”Riktigt bra litteratur” … ^^ Det får mig att tänka att det nog är väldigt relativt – och varför skulle det inte finnas en massa undergenrer/eller grenar under en genre (som i många!)? Det är ju vad jag tycker mig se – jag är lite ”osnävare” i mina definitioner än Olsson! (;

    1. Jag håller med, det är många genrer som är svåra att avgränsa. En författare som Kelly Link i synnerhet, hon skriver ju medvetet genreöverskridande. Och ja ”riktigt bra litteratur” känns ju som ett väldigt relativt – och subjektivt – begrepp speciellt när det används som en beskrivning av en subgenre.

  5. Hmm, jag var utomlands ett litet tag, så det här hade jag missat. Men nu har jag läst både det hon skrev om Kelly Link och krönikan om ”rör inte mitt monster”. Herregud, av det här får man verkligen inte något förtroende för DN:s kultursida. Lotta Olsson verkar ju knappt känna till något annat än Twilight och det är väl inte så mycket att bygga ett resonemang på. Kvinnliga författare och monster som önskedrömmar har funnits i massvis sedan 1800-talet, och av de sentida kom flera storsäljare redan på 1970-talet (ett inte helt okänt exempel är Anne Rice…). Och Lotta Olssons uppdelning av skräcklitteratur förstår jag överhuvudtaget inte, det är väl helt ojämförbara kategorier..?

    1. Jag har inte läst krönikan men jag vet inte om jag vågar göra det nu. Skulle säkert bara bli fly förbannad igen …

      DN har gjort den här saken flera gånger förut. Låtit någon som inte kan ett dugg om skräck (eller annan genrelitteratur) hitta på lite vad som helst. Det är ju uppenbart att redaktörerna inte bryr sig det minsta om den här typen av litteratur, så frågan är varför de ens publicerar såna här halvdana recensioner? Varför inte bara hålla sig till deckarna och nobelpristagarna, som de vanligtvis gör?

  6. Bara jag som funderat på om Lotta Olsson läser allt hon tipsar om? Många av hennes intryck och kommentarer känns ofta så långt från böckernas kärna att man kan börja undra… Jag gillar det hon skriver om deckare och barnlitteratur, t ex var Maria Lang-uppslaget insatt och kul, men hon borde verkligen hålla sig till de genrer hon behärskar. Å andra sidan ÄR det roligt och välförtjänt när braiga författare som Kelly Link eller Elisabeth Östnäs får ett sort och brett forum (vilket ju DN verkligen är), så jag är lite dubbel.

    1. Man kan ju tycka att det där med att recensera böcker man inte har läst borde vara ett BIG no-no för litteraturkritiker (särskilt med tanke på vad som hände Kristian Lundberg). Men jag börjar misstänka att det är så det ligger till, speciellt med tanke på att hon bara nämner en enda novell i Links samling.
      Jag har förstått att hon har koll på deckare, även om jag själv inte har det. Det märks att det är där hennes intresse ligger. Så varför inte låta henne skriva enbart om det? Det måste väl finnas tusentals frilansare som kan göra ett bättre jobb när det handlar om fantastik?

  7. Åh, Trodde jag slapp ifrån det här med vad som är ”bra litteratur” när jag slutade läsa littvet.. Vi hade en del trista professorer där som rynkade på näsan åt allt som inte var ”kanon”. Och vad i helskotta är det för fel på traditionella spökhistorier??
    Bah.

    1. Jag är glad att jag gick littvet med genusinriktning, där fick man ifrågasätta det här med kanon ganska mycket. Men ändå, så himla märklig uppdelning av litteratur. Och precis som du undrar jag vad hon har emot spökhistorier, de kan ju vara hur bra som helst.

      1. Åh, vad kul! Tänkte läsa genus och litteratur på halvfart bredvid bibliotekskurserna nästa år. Det verkar himla intressant att läsa ur det perspektivet, tyvärr var det väldigt lite genusdiskussioner på den ”vanliga” litteraturvetenskapen…

        1. Jag valde genusinriktning just därför Och visst läste vi sjukt många gubbar ändå, men inte enbart. Plus att man uppmuntrades att skriva uppsats med genusperspektiv. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s