The end of the end

Jag började läsa Elizabeth Hands ”Glimmering” inför författarens Sverige-besök i början av september. Så blev jag sjuk och så blev min pappa sämre och så kom jag aldrig iväg till Uppsala den lördagen. Kanske är det därför jag inte har recenserat boken förrän nu. Den har känts lite som en påminnelse om allt jobbigt den här hösten har fört med sig. Vilket på ett sätt är lite ironiskt, för ”Glimmering” är i sig en påminnelse om hur sköra våra liv och vår civilisation egentligen är.

”We should have known, I should have known, he thought, a hole in the sky, the fabric of the world rent, and we the living should have remembered before they returned to remind us: we the dying at the end of the world should never have forgotten the dead.”

”Glimmering” utspelar sig vid millenieskiftet. Världen är döende. Miljöförstöring i kombination med en olyckligt tajmad solstorm har satt atmosfären i brand, ett fenomen som kallas ”the Glimmering”. Jordens magnetfält har satts ur spel och fått tv-sändningar och telenät att bli synnerligen instabila. Nere på jorden, i ett nergånget familjegods, inväntar AIDS-sjuke Jake Finnegan slutet. Sitt slut, och världens. Men Jake upptäcker att allt hopp inte är ute, att det finns en mystisk ny medicin som kanske kan bota honom – och samtidigt ändra världen för alltid.

Elizabeth Hand började skriva ”Glimmering” 1994 som en dystopisk SF-roman som utspelar sig i en nära framtid. I utgåvan till den nya reviderade utgåva jag har läst skriver Hand om det märkliga i att hon fick se väldigt många av sina mardrömsvisioner besannas under de år som gått sedan dess. Klimathot, ökad religiös fanatism och global ekonomisk kris är några av ingredienserna i Hands roman som känns kusligt aktuella. För att inte tala om de bromsmediciner som numera finns att tillgå för de som har råd (eller turen att bo i ett land med gratis sjukvård).

Som med alla Hands böcker är ”Glimmering” svår att genrebestämma. Visst är det en dystopisk SF-roman med undergången i centrum, men här finns också övernaturliga inslag som nästan känns som skräck. Och, som Hand påpekar i sitt förord, numera kan ”Glimmering” dessutom betraktas alternativhistoria.

Som med alla Hands böcker är ”Glimmering” dessutom oerhört välskriven, mörk, tankeväckande och egensinnig. På samma sätt som ”Black Light” är en tvillingbok till ”Waking the Moon” så är det här en tvillingbok till debuten ”Winterlong”. Det finns många paralleller mellan de båda romanerna, många teman och detaljer som går igen. Inte minst apokalypsen och vad som händer med det samhälle och de människor som undergår den.

Elizabeth Hand – Glimmering (Underland press, 2012)

6 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s