En deckarfobikers sågning

S.J. Boltons Jack the Ripper-deckare ”Nu ser du mig” har blivit närmast unisont hyllad i bokbloggosfären. Läsarna har blivit skrämda, överraskade och överförtjusta. Frågan är nu om S.J Bolton lyckats charma även en deckarfobiker som yours truly? Svaret är nej. Tvärtom.

Ärligt talat gillade jag inte ”Nu ser du mig” alls. Skälen var så många att jag bestämde mig för att göra en lista. De punkter i listan som kändes alltför spoilerific är som vanligt skrivna med vit text, som det bara är att markera om ni ändå vill läsa:

1. Utseendefixeringen – ”Kvinnor gillade honom för att han var lång och smärt med mörkt lockigt hår och en fräck uppsyn.” ”Hon var slank som en modell, med glänsande svart hår som var klippt i en kort pagefrisyr, och hennes jeans var av den sorten som kvinnor betalar över hundra pund för.”
SOM det tjatas om utseende i den här boken. Kläder, frisyrer, kroppstyper, solbrännor. Tjat, tjat, tjat. Jag vet att det är vanligt med extremt detaljerade utseendebeskrivningar i deckare, men det gör det inte mindre tråkigt att läsa. Berättaren Lacey är uppenbarligen extremt utseendefixerad då hon inte kan låta bli att mala på om alla hon tycker är snygga – och dessutom tycka synd om de som inte är det. Osympatiskt, helt enkelt.

2. Cliffhangerbonanzan – Kapitlen i ”Nu ser du mig” är extremt korta. Av bokens första 20 kapitel är det längsta 7 sidor långt. Flera är bara ett par sidor långa. Författarens intention är antagligen att hålla uppe tempot, men jag tycker bara att det blir ytligt och hetsigt. Jag behöver inte cliffhangers vart fjärde sida för att fortsätta läsa en bok (snarare är det ett gott skäl för mig att sluta läsa en bok).

3. Kärlek börjar med bråk – Mark Joesbury. Vilket praktarsle. Inte nog med att han öppet går runt och misstänker Lacey för att vara inblandad i brotten (oproffsigt är bara förnamnet), han använder också varje tänkbar härskarteknik för att trycka ner henne. Men självklart blir Lacey så förälskad i hans jävla turkosfärgade ögon att hon ändå inget hellre vill än att ligga med honom. Någon behöver dessutom informera Joesbury om att det är helt normalt att vuxna kvinnor inte har teddybjörnar hemma.

4. Jack the Ripper-kopplingen – Precis som alla andra anglofiler hyser jag ett ohälsosamt stort intresse för Jack the Ripper. Den kopplingen var själva orsaken till att jag började läsa den här boken. Besvikelsen blev alltså mycket stor när kopplingen visade sig vara både ytlig och långsökt. Ingen modern Jack the Ripper här inte, utan bara någon som utnyttjar de gamla brottsfallen lika skamlöst som S.J. Bolton själv.

5. Den opålitliga berättaren – Det står väldigt tidigt klart att Lacey är en opålitlig berättare. Hon antyder saker utan att förklara dem och skulle lika gärna kunna gå runt med en skylt som utropar ”Obs! Obs! Misstänkt beteende!” med tanke på hur konstigt hon uppför sig och resonerar i hela boken. Jag gillar greppet med opålitliga berättare om de är väl genomförda, men när det är så här klumpigt så försvinner hela poängen.

6. Våldtäkterna – ”Att bli våldtagen förändrar en kvinna”, sa jag, och väntade lite för att se om någon ville höra vad jag har att säga. Ingen vände sig bort. ”Våldtäktsoffer talar om sig själva före och efter våldtäkten, som om de vore två olika människor.” /…/ Våldtäktsoffer är väldigt tydliga i det språk de använder. De talar om att våldtäkten dödar den person de var och att de sedan måste vänja sig vid den nya person de blivit.”
Något som gör mig väldigt provocerad är åsikten att en våldtäkt är det absolut värsta som kan hända en kvinna. En man kan bli våldtagen, torterad, mobbad, misshandlad, se sin familj bli mördad, tvingas delta i krig eller på hundra andra sätt bli utsatt för trauma. Men för en kvinna innebär ett trauma nästan alltid våldtäkt (läs ex. debatten kring våldtäktsförsöket på spelkaraktären Lara Croft om ni vill läsa mer om det här). En man är en person, men en kvinna är sitt kön. Vore det inte tänkbart att en kvinna skulle kunna bli traumatiserad av något annat än just sexuellt våld? Och vore det inte lika tänkbart att inte alla kvinnor som utsätts för sexuellt våld känner det som att den person de varit har dött? Den typ av generaliserande uttalanden som Lacey gör i boken gör mig fly förbannad. Visst, hon talar utifrån egna erfarenheter. Men hon hjälper också till att skuldbelägga alla de våldtäktsoffer som inte ser det som att deras liv blivit förstörda för all framtid.

7. Förutsägbarheten – Jag har läst många recensioner av ”Nu ser du mig” som berömmer boken för dess oförutsägbarhet och överraskande upplösning. Själv tyckte jag att det var hur enkelt som helst att lista ut hur det hela hängde ihop. Inte minst hade jag lust att ställa mig upp och skrika ”PONNIES! CAMDEN STABLES MARKET! För i helvete!”  när den där Sound of Music-låten kom på tal för femtielfte gången. 

Och då har jag inte ens nämnt alla irriterande småfel som jag misstänker kommer från översättningen: datum som blandas ihop, detaljer som åldrar och namn som blandas samman …

”Nu ser du mig” har fått stora delar av bokbloggosfären att bygga altare till S.J. Boltons ära. Mig har boken istället övertygat om att det är hög tid för mig att sluta läsa deckare en gång för alla. Särskilt om det här ska vara det bästa som deckarvärlden har att erbjuda.

S.J Bolton – Nu ser du mig (Modernista, 2012)

65 comments

  1. Själv tänker jag inte läsa den och vägrar läsa deckare, sen får folk kalla mig snobbig så mkt de vill. jag läste ett par deckare förra året för att jag var tvungen och bara HERREGUUD. Bra text!

      1. Jag brukar också vägra deckare. Inte ens de som ska vara bra brukar jag gilla. Den här fick jag hemskickad utan att ha bett om den och blev nyfiken pga Jack the Ripper-referenserna. Men det fick jag ju inget för.

  2. ÅÅÅÅÅÅH! Tack och lov att Bokstävlarna finns!

    Jag trodde först inte alls på Bolton. Sedan hyllade så många, att mina förväntningar sakta steg till skyarna.

    Nu känner jag mig nedtagen på jorden igen. Hade jag läst den utan att först blicka på den här förträffliga sågningen, så hade jag förmodligen blivit skitarg.

    Det är precis sådana där saker jag hatar innerligt.

    Nu kan jag ge den ett försök utan att riskera livet på omgivningen.

    Tusen tack.

    1. Haha! Tack! Och jag vet ju att du läser deckare, så du kommer säkert inte bli lika provocerad som jag blev av den här boken. Förlagen borde verkligen inte skicka deckare till mig, för då slutar det bara såhär. ;)

      1. Men vad säger du? Menar du att jag, som deckarläsare, skulle acceptera skräpighet? (Läste iofs inte de spoilande punkterna)

        Jag gillar givetvis bara BRA deckare. *hrrrmpf*

        1. Nä, mer att du nog inte provoceras lika mycket som jag av typiska deckartilltag. Som det där med de korta kapitlen. För det är väl ändå ganska vanligt inom genren?

          Apropå BRA deckare, så kom jag på att jag ju hittade Halfhead svinbilligt för ett tag sen. Tror att den kommer vara mycket mer i min smak än det här.

          1. ÅÅÅÅHHH (igen). Du kommer eventuellt att tokälska Halfhead. Den är ju ingen klassisk deckare öht.

            Och förutom det så är Stuart MacBride ingen dålig deckarförfattare. Han har sina darlings, men i allmänhet ingen jobbig typ.

        2. Ahem, sakta i backarna här nu. JAG gillade. Och jag gillar BRA deckare. Så det så. ;)

          Med detta sagt: underbar sågning! Punkt ett har ju jag redan irriterat mig på i recensionen av nästa Lacey-bok (som jag gissar att du skippar, va…?). Uppfriskande med lite motvallstendenser i den ofta rörande eniga bokbloggosfären! Fast jag undrar om du inte borde ge upp deckare en gång för alla. Det är lite som med jag och chicklit: jag får då och då för mig att jag ska prova, för man vet ju aldrig, det finns ju guldkorn osv. Och så slutar det ofelaktigt i farligt högt blodtryck och böcker som kastas tvärs igenom rum.

          1. Fast jag har ju inte sett så många andra deckarfobiska bokbloggare uttala sig om den här boken förstås … ;)
            Och ja, det borde jag nog. Jag känner igen mitt förhållande till deckare i beskrivningen av ditt till chicklitten. Exakt så, med farligt högt blodtryck och allt. Minus kastandet genom rummet, men det beror enbart på att boken är så tung.

            1. Tror Helena är något på spåren där, med att helt enkelt låta bli. Jaghar slutat läsa chick lit pga detta. och vi tycker ju om dig ändå, fast du har lite konstig smak när det kommer till deckare ;)

              Men bra sågning, ändå! Reagerade inte på att kapitlen skulle ha varit väldigt korta, men nog på de evinnerliga cliffhangersen, blir lite dumt eftersom jag ju nog vill läsa vidare ändå!

  3. Eftersom du hyser ett ”ohälsosamt stort intresse” för Jack the Ripper, kan inte du tipsa om bästa läsningen om allas vår Jackie. Jag läser ”From hell” nu men vet inte riktigt vad som bör vara nästa steg…

    1. Jag har tyvärr inte så många bra tips förutom de som nämns i just From Hell. Däremot har jag fått höra från Dark Places-Helena att man bör undvika Patricia Cornwells ”Portrait of a Killer” som ska vara riktigt usel.

    2. Donald Rumbelowes The Complete Jack the Ripper är en klippa om det är väl underbyggd och påläst fakta du är ute efter. Rumbelowe är allmänt sedd som världens ledande ripperologist och brukar leda Ripper Walks i East End då och då. Patricia Cornwells ”bok” är möjligen underhållande av helt andra skäl, men känns mest förvirrad och dåligt researchad. Att skrivandet av den sammanföll med att Cornwell en gång för alla körde Scarpetta och hennes andra återkommande romankaraktärer i botten känns symptomatiskt.

      Är inte Jack the Ripper med på ett hörn i Anno Dracula, btw?

      1. Helena a.k.a Jack the Ripper-experten har uttalat sig!

        Jag har också för mig att han är med i Anno Dracula. Som jag för övrigt verkligen borde läsa snart (istället för ännu en deckare).

        1. Jag borde också läsa den! Har den hemma (den och typ hundra andra presumtivt fantastiska böcker….). Sedan KAN det vara så att Mark Frost, som skapade Twin Peaks tillsammans med David Lynch, låter Saucy Jack – eller åtminstone en liknande gestalt – vara med på ett hörn i The List of Seven. Jag minns iaf att massor av andra viktorianska kultfigurer är med, och att det är skitbra. Läste den dock för minst 15 år sedan, så detaljerna är lite suddiga.

        2. donald rumbelow – leder ripper-promenader? men hur gammal är han egentligen? jag har inte planerat in någon utlandsresa de närmaste tio åren men känner genast att jag vill till London, till East End, bara för att skaka hand med DONALD!
          för övrigt: Mohahahaha till recensionen! (och känner att det är hyfsat dålig tajming att applådera en sågning av just dig:))

          1. Han är född 1940. Lyckades tajma in en vandring med honom i samband med utgivningen av ”Portrait of a Killer”. Vi bondade över gemensam Cornwell-aversion. Hehe. Det är rätt sällan han leder vandringarna, men det brukar gå att kolla upp.

  4. Jag gav inte Bolton många sidor, när hon kom till den där femtonåriga tjejens beskrivning av hur hon blev gängvåldtagen av typ fem-sex killar så var det lika bra att lägga ner. Det är tydligen bara att inse en gång för alla, det enda hemska som kan drabba en kvinna i böcker och på film är våldtäkt (som du skriver – det kan ju eventuellt vara så att även kvinnor kan uppleva andra traumatiserande saker. En vanlig enkel misshandel, utan inslag av sexuellt våld, är tydligen alldeles för mycket begärt) och den ska alltid vara så jävla vidrig att jag börjar undra om författarna tänder på att skriva om sånt. För min del ser jag litterärt/filmiskt skildrar våldtäkt som ett ”godkännande” av att använda våldtäkt även i verkligheten som ett medel för att förtrycka just kvinnor. Så fort en brud gör entré i en bok eller film är det våldtäkt snarare än t.ex. tortyr (inte för att det heller är acceptabelt förstås…) som ska till för att bestraffa henne. Vi måste sluta tycka att sexuellt våld i film och böcker – som är där enkomt för att utsätta en kvinna för det, för let´s face it, hur ofta är det en man som är utsatt? – är ok.
    Ursäkta mitt lilla utbrott här, det här är en sak som jag blir helt tokig på så fort det förekommer i det jag läser eller ser.
    Och jo, vilken överraskning att hon blir störtkär i skitstöveln till detektiv. Verkligen.

    1. Jag blir så provocerad av alla författare som tror att det här är ett fräscht grepp. Eller ett sätt att ”utveckla en kvinnlig karaktär” (som i fallet Lara Croft). Ta exemplet The Magician King (som jag annars gillade). Jag blev så otroligt ARG på Lev Grossman för att han förstörde sin bok genom att ha med den där jävla våldtäktsscenen. Och för att den kvinnliga karaktären som utsattes för det inte kunde få vara stark utan att bli utsatt för sexuellt våld.

      Jag gillar ju blodiga böcker. Men det ska vara blodigt på jämlika villkor om man säger så. Att som Bolton proppa hela boken full med våldtäktsoffer blir bara vidrigt.

      1. Ja! Precis! Blodigt på lika villkor. En man kan ”utvecklas som karaktär” av till exempel krig eller andra traumatiska händelser, men en kvinna – och särskilt en stark kvinna – MÅSTE bli våldtagen eller åtminstone utsatt för våldtäktsförsök. Inte ens Joss Whedon, annars husgud som skapar asbra starka kvinnliga karaktärer, klarar av att hålla sig ifrån det. (Spike som försöker våldta Buffy i… säsong 5?)

          1. Slutet på säsong 6 är det. Och även om jag förstår varför Whedon låter Spike göra det (för att provocera fram hans beslut i säsongsavslutningen), så är det ändå så typiskt. Inte ens Buffy slipper undan, liksom.

      2. Själv läser jag gärna fler våldtäkter på män, av män. Jag skrev faktiskt en själv i ett utkast till den nya romanen som kommer ut under våren men jag skar rätt kraftigt i materialet så den kanske dyker upp senare. Mer jämlik kränkning tack. Det är trots allt ingen marginell företeelse. Jag vet en som fick en flaska uppkörd i röven för att han inte betalt en skuld (fick reda på det via omvägar, inget man säger rakt ut sådär bara). Hmm, jag nämner faktiskt något sådant i den nya romanen vill jag minnas nu…

        1. Det gör jag också. Apropå blodigheter på lika villkor så är manlig våldtäkt ett bra exempel på hur författare kan göra för att undvika att hamna i den här fällan.
          Och jag är så otroligt nyfiken på din nya roman, ser verkligen fram emot att få läsa den sen!

  5. Hahaha underbar sågning! Nu älskade ju jag den här i och för sig men älskar ju bra sågningar också. För jag kan ju ändå hålla med dig på alla punkterna :)

  6. Tack, det här var en genomtänkt och läsvärd sågning! Jag har ju sett hyllningarna hos andra bloggare, och funderat på att lägga min egna deckarfobi åt sidan… men nu vet jag att det vore slöseri med tid. Tack för att du gjorde jobbet åt mig! :)

  7. Jag älskar verkligen välskrivna sågningar som den här, trots att jag ju faktiskt gillade boken… Jag håller med dig om mycket (exempelvis att slutet/förklaringen inte är så himla svår att lista ut) men gillar som sagt boken ändå. När det gäller det där med utseendefixeringen så blir jag riktigt irriterad på mig själv. Både du och Helena har skrivit om det nu och jag såg det faktiskt inte när jag läste. Jag är medveten om att jag har någon form av läsfilter som träder i kraft när det börjar komma till beskrivningar av utseende (läser aldrig/lägger aldrig märke till dem) men att det ska gå så långt att jag inte ens märker när andra (författare och romankaraktärer) är lite för intresserade av utseenden är ju väldigt illa faktiskt.

    1. Jag tror att det är lättare att ha det där läsfiltret igång om man gillar det mesta andra i boken. För mig är det exempelvis lättare att stå ut med mossiga könsroller i fantasy än i deckare, bara för att det är en genre som ligger mig närmare om hjärtat. Jag blir liksom extra på min vakt när det gäller deckare och då är det så klart lättare att se alla bristerna.

  8. Jag tyckte den här boken var helt ok, men ändå håller jag med dig på alla punkter! Jag tror att en av de stora skillnaderna mellan din läsning och min är att jag satte på det där filtret där man stänger av vissa saker helt och ignorerar sådant som att alla är supersnygga, att karlarna är skitstövlar (men sååå lockande!) och att synen på kvinnors sexualitet (där våldtäkter ingår…) är minst sagt skum. Om man kopplar bort allt sådant och några saker till är det här en rätt bra bok. Synd bara att man (jag) ens kan tänka sig att läsa på det sättet…

    Och själv läser jag deckare rätt sällan, de blir ofta så formelartade och klyschiga. Bolton får i princip bli min årskvot, det finns så mycket annat som känns mer intressant! :)

    1. Jag tror att man ibland måste kunna koppla på det filtret (eller ta av sig genusglasögonen), annars blir man galen till slut. Det skulle knappt gå att se en enda tv-serie eller film heller. Men jag tror att jag har lättare att göra det när det gäller andra genrer, som fantasy eller postapokalyps, än just deckare.

      Min årskvot är numera överfull, här får inte en enda deckare till plats! ;)

  9. ”Våldtäktsoffer” hit o ”våldtäktsoffer” dit, förbannat prekärt o tro sig kunna skriva om hur samtliga kvinnor känner sig efter en våldtäkt. Vad var det som dog? Vad var det för ny människa man blev? Jävla skitsnack fan va trött man blir på sånt därnt, stick o brinn S.J. Bolton säger jag me fast den enda kontakt jag haft med vederbörande är din recension o då bara nr 6 som jag raskt hoppade till…

    1. Det var den delen av boken som fick mig att gå från uttråkad till förbannad. Det är verkligen skitsnack oavsett om författaren tänkt sig att det är karaktärens åsikt som framförs.

  10. Håller med om alla punkter men saknar en grej som var helt rasistisk: det som nämns i början av boken och är något i stil med att det är jättemycket våldtäkter i områden där det bor ”unga svarta män” men att ingen talar högt om det typ. Minns att det verkligen sattes en koppling mellan mörk hudfärg och att begå våldtäkt. Och det känns helt genomruttet.

  11. Deckare brukar inte vara min grej, men jag måste säga att Keplers ”Hypnotisören” ändå kändes som min kopp te … Jag gillar dina regelrätta sågningar annars med bra argument! (:

  12. Å! Vad skönt! Nu slipper jag läsa den!! Skulle nog hata den som du. Är också deckarfobiker men får ibland för mig att läsa något inom genren och blir nästan alltid besviken. Men man får ju nästan för sig att läsa när alla hyllar så!! Skulle kanske läsa för att se om jag tycker som du? Eller nej…jag har ju så mycket annat bra att läsa!!

    1. Det är ju lätt att bli nyfiken också när en bok hyllas av så många och glömma bort att det ju faktiskt är en deckare som hyllas … ;) Men jag tror att du gör helt rätt i att läsa annat istället.

  13. Underbar sågning! Undviker själv i regel deckare, och lär fortsätta med det även i fortsättningen, är bara dumt att läsa böcker som jag vet inte kommer tilltala mig.

  14. Här är ännu en deckarfob som har en skeptisk recension på gång vad gäller denna bok. =) Säger som många andra, att det är skönt att läsa en sågning av Bolton. Trodde att det var mig det var fel på. ;) Hade väntat mig ett slut som var svårt att lista ut, men blev helt paff när jag insåg att det faktiskt förhöll sig så som jag hade misstänkt flera hundra sidor tidigare, men viftat bort i mitt sinne med tanken att ”så enkelt kan det inte vara”.

    1. Åh, skönt med en fellow deckarfobiker!Välkommen till deckarskeptikerklubben! :) Och jag blev också ganska snopen när jag listade ut slutvändningen långt innan boken var slut. Särskilt eftersom jag precis som du hört så mycket om att slutet skulle vara överraskande.

  15. Fan vad jag INTE kommer läsa denna. (Å andra sidan läser jag inte deckare, men om jag haft ett svagt moment eller något och fått för mig att låna den av någon.) Det där med våldtäkterna… nej. Bara nej. Jag är så urbota trött på hela grejen.

    1. Det där med våldtäkterna är nog det allra värsta med hela boken för mig. Är glad att kunna varna andra för det, för jag hör också till de som är väldigt trötta på den grejen.

      1. Jag kan tänka mig det. Det känns ungefär som en ”ny” (allt är ju relativt) form av en stackars oskyldig flicka som är tvungen att prostituera sig. Starka, goda kvinnor förstörs av ”sex” (igen, allt är relativt). Ja, det är fruktansvärt, men… snälla, rara. Blodigheter på lika villkor, ja.

  16. Så skönt det känns att läsa detta (mycket sent, men rätt i tid för mig) Jag läste bara två sidor ur boken innan jag la bort den, men nu häromveckan började jag snegla på den igen. Nu behöver jag inte snegla längre. Dessa obligatoriska våldtäkter går bort.

    Vet knappt om jag ska lämna in den till Myrorna?

    1. Glad att stå till tjänst!
      Jag brukar vanligtvis ge bort alla deckare jag får som (oombedda) recex till min mamma, men den här ville jag inte utsätta henne för … Mitt ex hamnade i bytesrummet, jag tänker att då behöver ingen betala för boken iaf.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s