Favorit-i-repris-sommaren i backspegeln

När jag var yngre brukade jag läsa om böcker ofta. Favoritböckerna lästes om och om igen, och hela bokserier lästes om när en ny bok kom ut. Numera läser jag inte om särskilt ofta. Det händer då och då, men bokbloggandet har gjort att jag läser mycket mer nyutkommet och mycket mindre gammal skåpmat. Något som kan kännas lite tråkigt ibland. Jag gillar ju omläsningar och kan sakna känslan av att återkomma till en bok som betytt väldigt mycket för mig.

Den här sommaren hade jag ett läsprojekt som gick ut på att läsa om några gamla favoriter (och en bok som verkligen inte var en favorit då jag läste den, men som jag kände förtjänade en ny chans). Jag kallade projektet favorit-i-repris-sommar och läste följande böcker
Richard Adams – Watership Down
John Fowles – The Magus
Neil Gaiman – American Gods
William Gibson – Neuromancer
Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita

Jag är glad att jag tog mig tid att göra de här omläsningarna i somras. Ingen av böckerna gjorde mig besviken, tvärtom var det bara intressant att stifta bekantskap med dem igen och göra nya reflektioner.
Hela läsprojektet var så lyckat att jag har bestämt mig för att fortsätta att läsa om gamla favoriter, så många jag hinner och orkar med. I höst hade jag tänkt hinna med både Cora Sandels Alberte-trilogi och Stephen Kings ”The Stand”. Ni kan med andra ord hålla utkik efter fler favorit-i-repris-inlägg i framtiden!

Annonser

4 comments

    1. Det är så intressant hur mycket nya saker man upptäcker när man läser om. Mycket därför jag gillar omläsningar så mycket, ingen läsning är någonsin den andra lik. Särskilt inte om det gått många år sen man sist läste boken i fråga.

  1. Jag läser heller sällan om – av den enkla anledningen att jag har så himla mycket annat att läsa. Att-läsa-listan tar ju liksom aldrig slut. Jag skulle dock kunna tänka mig att någon gång läsa om Hundra år av ensamhet och Svindlande höjder. Dessa två läste jag, som så många andra, när jag pluggade litteraturvetenskap och jag tyckte att de var alldeles fantastiska. Jag frågar mig dock idag – tyckte jag att de var fantastiska p.g.a. läsupplevelsen som sådan eller för att jag just läste litteraturvetenskap och analyserade dem?!

    1. Det är samma skäl som jag har haft till att inte läsa om, att jag inte har tid. Men nu tänker jag att jag borde ta mig tid och läsa om böcker som betytt mycket för mig, just för att jag tror att jag skulle så ut lika mycket (eller mer) av att läsa om dem som av att läsa något helt nytt.
      Jag har knappt läst om någonting jag läste när jag själv läste littvet, men nu blir jag lite sugen. Kanske särskilt att läsa om någon av de böcker jag bara skummade inför ett seminarium och aldrig fick något riktigt grepp om?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s