Att vara ett monster

På en liten ö utanför Skottlands kust bor tonåringen Frank tillsammans med sin pappa. Han tillbringar det mesta sin tid med att genomföra ritualer som involverar döda djur. Behöver han vägledning rådfrågar han Getingfabriken, en komplicerad labyrint han har tillverkat själv där getingar dödas på en mängd olika sätt beroende på vilken väg de tar. Ibland tar Frank en paus och super skallen av sig tillsammans med sin ende vän. Men den mesta tiden bidar han på den lilla ön i väntan på äldre brodern Eric som rymt från mentalsjukhuset och med att tänka tillbaka på de tre mord han begått.

Iain Banks debutroman ”Getingfabriken” kom ut första gången 1984. Det är en roman som blivit älskad och hatad, omdiskuterad och utnämnd till kultklassiker. Och som skiljer sig en hel del från de böcker som åtminstone jag mest förknippar herr Banks med – hans SF-romaner.

Den miljö som Banks målar upp i ”Getingfabriken” är en spegelbild av Franks sinne. Det är en värld full av symboler och järtecken, av invecklade ritualer och heliga platser. En värld Frank kämpar varje dag med att upprätthålla, att bringa ordning till. Som att både hans sinne och hans fysiska omgivningar när som helst hotar att störta ner i kaos. För att hantera sitt liv har han uppfunnit en egen religion som för omgivningen kan tyckas sjuk och vriden men som för honom ger allt en djupare mening. Ett mål.

För den som lätt blir äcklad skulle jag nog avråda från läsning av ”Getingfabriken”. Den förekommer mycket våld; djurkadaver i delar, kroppsvätskor, ingående beskrivningar av planerade mord. Det är blodigt och instängt i Franks värld, men det är också fascinerande. För ”Getingfabriken” handlar mycket om några av mina favoritteman; om monstrets identitet och galenskapens villkor. Dessutom har den en oväntad twist på slutet som jag inte tänker avslöja något av här, förutom att säga att den ger identitetstemat en extra dimension. För den som kan se bortom det blodiga är det en oerhört intressant läsning och en bok med välförtjänt kultstatus.

Iain Banks – Getingfabriken (Modernista, 2012)

12 comments

  1. Den här läste jag som liten valp. Och älskade.

    Det kändes konstigt att läsa recensionen, för jag förstod inte riktigt att det var den, först.

    Minns den fortfarande med värme. Inte alls så läskig som fantastisk. Fast jag var väl lika morbid då som nu. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s