Bortglömd

Jack förstår inte vad som håller på att hända med honom. Folk han känner börjar uppträda allt mer otrevligt mot honom, ignorera honom och utesluta honom. När hans älskade hustru Aino en dag inte känner igen honom längre så tvingas Jack inse sanningen; han har blivit bortglömd. Ingen kan längre minnas hans ansikte i mer än några sekunder, ingen utom en enda förtrogna som blir Jacks livlina. Och som försöker hjälpa honom att ta reda på vad som har hänt. När Jack av en slump träffar på en grupp andra bortglömda så inser han att hans situation är farligare än han någonsin hade kunnat ana.

”Mannen som föll i glömska” är Mia Ajvides första roman. Den tar avstamp i Jacks ganska oglamorösa vardagsliv i Roslagen, med marmeladmackor och tekoppar, och utvecklas snabbt till en mardröm. Parallellt med att Jack alltmer glöms bort av sin omgivning så nystar han i ett gammalt mysterium som utspelat sig på hans arbetsplats, slottet Myntholm. Det verkar som att Jacks liv är sammankopplat med familjen Ribes, de som en gång bodde på slottet.

Första halvan av ”Mannen som föll i glömska” är mycket spännande. Jack vägrar att acceptera sitt öde och kämpar emot, förgäves. Han blir alltmer desperat och vårdslös i kampen mot omgivningens glömska, och hans sammanbrott är fascinerande att följa.
Tyvärr tappar boken fart i samma veva som Jack träffar de andra bortglömda. Det känns som att deras intriger och personligheter tar över berättelsen och styr den åt ett håll som inte känns särskilt intressant. Det blir för många karaktärer. För många svar på frågor som jag egentligen aldrig hade ställt och som jag inte bryr mig det minsta om.
Jag tycker också att det blir för stort fokus på mysteriet vid Myntholm. Mycket eftersom jag själv tyckte att lösningen på gåtan var oerhört lätt att klura ut, så alla timmar Jack lägger på att själv komma fram till saken känns mest dryga.

”Mannen som föll i glömska” är ändå hyfsat spännande läsning. Ajvide har ett bra språkmed fint flyt. Den första klaustrofobiska halvan ger mersmak och jag hoppas få läsa mer av Mia Ajvide i framtiden.

Mia Ajvide – Mannen som föll i glömska (Månpocket, 2012)

7 comments

  1. Jag tycker som du att första halvan var riktigt bra och la upp för en intressant berättelse, men att andra halvan tappade i spänning. Det kunde fortsatt lite mer i ovisshet och gett läsaren mer att fylla i själv. Men visst var det en romandebut som gav mersmak!

    1. Första halvan var såpass bra att det känns som att det verkligen finns potential för kommande stordåd. Och jag håller med om att lite mer ovisshet bara hade varit bra, det kom lite för många förklaringar där på slutet som inte kändes särskilt spännande.

  2. Jag läste kanske 50 sidor i den här men fastnade inte, så jag lämnade tillbaka den. Har funderat ibland på att ge den en chans till, för jag gillade verkligen idén.

    1. Idén är väldigt bra, utförandet inte riktigt i samma klass. Och om du inte fastnade under de första 50 sidorna så skulle jag nog inte rekommendera dig att läsa till slutet …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s