3 x SF-noveller

Jag fortsätter läsa noveller i e-format. Den här gången blev det SF för hela slanten.
Maria Küchens ”Eurasia Fleet” är en erotisk SF-novell som känns mycket inspirerad av David Bowies ”Space Oddity” från 1969. Ett fraktskepp driver planlöst runt i rymden, utan att kunna styras och utan mål. Kaptenen har inlett ett sexuellt förhållande med en besättningsman och tillsammans svävar de tyngdlöst runt i stjärnrummet, nakna, efter att ha stängt av gravitationen. Allt de har är tid och varandra och ett frysrum fullt av lyxig mat som de skulle ha levererat till en koloni.

”Eurasia Fleet” känns mer som en liten tankelek, ett fragment, än en novell. Trots ett intressant ämne så greps jag inte alls av historien. Kanske för att SF-inslagen kändes lite ansträngda eller för att sexscenerna fick mig att fnissa lite generat. Lyssna på ”Space Oddity” stället, där får du ungefär samma historia berättad på ett mycket mer intressant sätt.

Maria Küchen – Eurasia Fleet (Mix förlag, 2011)


I Mors kropp har alla en uppgift. Alla barn som föds är nödvändiga för Mors överlevnad; de hjälper till med matsmältningen, får Mors många ben att röra sig och nya barn att födas. Mor är deras skydd och hem, deras mening med livet.
Men något är på väg att hända med mor. Något nytt. Något oroväckande.

Karin Tidbecks ”Jagannath” är en fantastisk novell. Till synes ganska enkel och konkret, men med ett stort djup. Jag älskar beskrivningarna av Mor: köttigheten, allt det drypande och slemmiga och kladdiga som ändå inte på något vis framstår som frånstötande. Hon är ju hemma. Hennes kropp är överlevnad.
”Jagannath” väcker mer frågor än den besvarar. Stora frågor. Om vad som har hänt och kommer att hända, om vad Mor egentligen är. Det är en novell som stannar kvar länge efter läsning och som rekommenderas mycket varmt.

Karin Tidbeck – Jagannath (Mix förlag, 2011)

Helena Fehrmans ”Mansmaskinen” är en finurlig novell. Det börjar som en romantisk historia med gotiska förtecken. Tänk ”Jane Eyre” eller ”Wuthering Heights”, fast på svenska. Slutar som något helt annat. Vad vill jag inte riktigt avslöja, men titeln i sig är ju en ganska tydlig ledtråd.

Fehrman har ett bra språk, som lätt växlar mellan de olika planen i novellen. Hennes historia är underhållande och leker med flera olika litterära genrer. Klart läsvärt, kanske i synnerhet för den som gillar sina romantiska historier med en oväntad twist.

Helena Fehrman – Mansmaskinen (Mix förlag, 2012)

9 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s