Gudinnelikt

Sweeneys första möte med sitt nya college The University of the Archangels sand Saint John the Divine (eller The Divine, som studenterna kallar det) blir omtumlande. Universitetsmiljön i sig är överväldigande; grandiosa byggnader, mystik och kvävande hetta. När Sweeney sedan träffar två nya vänner, Angelica och Oliver, som båda är vackra, intelligenta och en smula galna, så faller hon totalt. För dem båda, om än på något olika sätt. Och snart dras Sweeney in i händelser som är både farliga och lockande. Det visar sig nämligen att skolan är centrum för en uråldrig organisation, Benandanti, som gör allt för att undvika återuppståndelsen av en gammal gudinnekult. En kult som vill försöka att väcka månen och den mörka gudinna som himlakroppen representerar.

Första halvan av Elizabeth Hands ”Waking the Moon” är bland det absolut bästa jag har läst. Miljöerna, karaktärerna, stämningen, språket – allt är perfekt. Sweeney raglar omkring i D.C berusad på sina nya vänner, sin nya stad ,sitt nya liv och i princip alla droger hon lyckas lägga vantarna på. Hon låter sig snärjas, låter sig falla, och trots att man vet att det kommer att sluta olyckligt (det avslöjas redan i romanens inledning) så förstår man varför. Hand är skicklig på att beskriva det oemotståndliga så att det känns just oemotståndligt. Inte artificiellt perfekt, bara lockande.
Hand är också skicklig på att skriva romaner som är omöjliga att genrebestämma. ”Waking the Moon” är en del akaporr, en del mörk thriller, en del apokalyptiskt drama, en del genuspolitisk diskussion och en del gotisk kärleksroman med övernaturliga inslag. Vilket låter splittrat, men är fantastiskt.

Sweeney har ganska mycket gemensamt med Cass Neary, en annan Hand-karaktär som jag tjatat ganska mycket om. De är båda trasiga, aviga, kantiga med en benägenhet att klä sig i boots, dricka alldeles för mycket och göra sig besvärliga. Samt att dras in i händelser större och farligare än de kunnat ana. Fast Sweeney känns lite mer välanpassad än Cass, lite skörare. Eller bara mer försiktig.
En annan Cass/Sweeney-koppling jag fann var lite mer oväntad. Också lite spolierific, så markera vita texten och läs om du inte är känslig:
I början av ”Generation Loss” beskrivs en händelse som Cass var med om som ung: hur hon tyckte sig se ett enormt öga öppnas i himlen samtidigt som hon hörde ett surrande i huvudet. Vilket påminner mycket om Sweeneys möten med den mörka gudinnan i ”The Waking Moon”.

Den andra halvan av ”Waking the Moon” håller inte riktigt samma toppklass som den första. Den är fortfarande oerhört bra, men vissa delar av berättelsen skavde en aning. Som en viss kärlekshistoria, som jag inte kommer att beskriva närmare än så, som jag tyckte var rätt obehaglig. På ett närmast gotiskt sätt, eller som något taget ur en grekisk tragedi. .
Obehaglig på ett bra sätt är däremot Angelicas karaktär i romanens andra halva. Fullkomligt trovärdig i sin hänsynslöshet och till synes orubbliga skönhet.

”Waking the Moon” kom ut 1993, bara ett år efter Donna Tartts ”The Secret History”. De båda romanerna har mycket gemensamt. De utspelar sig i akademisk miljö och båda romanernas protagonister känner sig dragna till skolans mest excentriska studenter. Det finns de historiska kopplingarna, den gamla grekiska mytologin, mysterierna. Våldsamheten.
Inte så att ”Waking the Moon” på något vis känns som en kopia av Tartts moderna klassiker. Snarare känns de båda romanerna besläktade, som att de båda berättar en vagt liknande historia på helt olika sätt. Synd bara att Hands roman inte alls nått samma framgångar som Tartts. Den finns inte ens i tryck längre, så vill man läsa boken får man försöka hitta den begagnad.

”Waking the Moon” har övertygat mig om att jag måste försöka få tag i resten av Hands författarskap snarast. För bättre än såhär blir böcker knappast, åtminstone om man ser till romanens första halva.

Elizabeth Hand – Waking the Moon (Harper Prism, 1995)

26 comments

  1. Jag måste vara den enda i världen som inte förstod mig på The Secret History när jag gick i gymnasiet. Jag borde läsa om den, och se om den säger mig mer nu. På den tiden tyckte jag verkligen inte att den var så speciell, jag kunde inte förstå varför alla rekommenderade den. Borde ha bett någon förklara, kanske.

    Elizabeth Hand har jag inte läst något av, men jag har hört en massa bra saker.

    1. Jag fick The Secret History i present när jag gick i ettan i gymnasiet. Hade aldrig hört talas om den, men blev blixtförälskad. Först i efterhand förstod jag att jag inte var ensam om den saken …

      Elizabeth Hand rekommenderas verkligen. Allt jag hittills har läst av henne har varit väldigt bra.

  2. ojojoj, du skriver så himla bra att det får mig att rysa! och du lyckas alltid göra mig sugen på att läsa böckerna du skriver om, oavsett… :) stort tack för ännu ett intressant och lockande tips..!

  3. Ujuj vad jag inte läste direkt mycket av din recension av den här för har ju den i hyllan oläst än så länge. Men läste att den påminde en del av The Secret History och bara det låter ju inte helt fel. Tror det blir nästa läsning det här faktiskt för klarar mig nog inte att hålla mig mer :D

    1. Jag brukar också undvika recensioner av böcker jag inte har läst ännu, i alla fall om jag har tänkt läsa boken själv. Man vill ju inte bli spoilad, eller få för mycket förväntningar. Jag är dock övertygad om att du kommer att älska Waking the Moon, med tanke på din boksmak. :)

      1. Visst är det så. Brukar vara så spoilerrädd (läser inte ens baksidetexter längre) men kan aldrig låta bli att skumma igenom recensionerna lite ändå :P
        Sen så, ÅH så du skriver till mig! Nu vill jag bara slänga allt åt sidan och gosa ner mig med den här :D

        1. Jag brukar läsa inledningarna av recensionerna. där står det sällan så mycket spoilritgt. Om man inte läser tidningsrecensioner förstås, för där brukar ofta precis hela handlingen OCH slutet avslöjas. :O

          Haha, precis vad jag var ute efter! ;)

          1. Nu du så är den utläst! Och jag måste nog säga att detta var bland det bästa jag läst NÅGONSIN!! Jag fullkomligt älskade allt. Även kärlekshistorien som är läskig som du säger. Men jag gillar det med Elizabeth Hand. Hon tänjer på gränserna av det som är förbjudet hela tiden. Men jag är helt lyrisk nu. Och ledsen över att jag redan har läst den då jag genast vill ha den oläst :D

  4. Åh, ska försöka få tag på den här så fort köpstoppet är slut. Har bara läst en Hand än så länge men den var ju hur bra som helst :)

  5. Åh, omläsningssuget nu alltså…! Massivt. Håller med om att första delen är fullkomligt självlysande. Har också lite issues med kärlekshistorien (och slutet) men tycker ändå inte att det faller någon skugga över romanen i stort, som är och förblir – ja – gudinnelik. Kul med Cassjämförelserna, måste fråga författaren om det där med ögat. :D

    1. Jag blev väldigt sugen på att läsa om Generation Loss igen. Just för att jag började bläddra efter scenen med ögat. Som jag absolut tycker du ska fråga om, jag vill veta mer! :)

      Och jag håller med om att romanen är så otroligt bra att man ändå accepterar slutet och kärlekshistorien. Jag är mycket glad att jag slutligen fick tag på ett ex av boken.

  6. Jag har den här hemma i bokhyllan sen i våras och nu blev jag väldigt sugen på att ta mig an den, ska bara läsa Faithful place först och kanske Available dark och kanske… Nej men den får definitivt flytta upp i läshögen nu.

    1. Det är ett ständigt problem det där, att välja vilka böcker man ska prioritera i läshögen. men den här är så bra att den är värd en plats långt upp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s