Umbärlig

När Dorrit Weger fyller femtio har hon inget stort kalas, ingen fest för vänner och släkt. Istället packar hon sina väskor, lämnar motvilligt bort sin älskade hund till grannarna och lämnar sitt hem för alltid. Dorrit är nämligen umbärlig. Hon är inte gift, hon har inga barn eller något särskilt viktigt jobb. Därför skickas hon på sin femtioårsdag till Andra reservbandsenheten för biologiskt material, där hon ska tillbringa sin sista tid i livet.

Ninni Holqvists ”Enhet” är en kuslig bok. Kuslig för att mycket av de tankar och värderingar som karaktärerna i den framför inte ligger så väldigt långt från hur dagens samhälle ser ut. De umbärliga får enligt många skylla sig själva. För att de inte skaffat ett tillräckligt viktigt jobb, för att de inte bildat familj i tid. För att de inte tänkt på framtiden. Holmqvists dystopiska framtidsvision är ett Sverige som tagit handlingsutilitarismen till sitt yttersta. Ett litet antal människor får fungera som labbråttor och reservdelsbanker åt resten av landets befolkning, offras i välfärdens namn.

För Dorrit blir tiden på enheten omskakande. Hon får många vänner, fler än hon haft på många år. Men det är svårt att skapa vänskapsband när man inte vet om ens nya vänner kommer att finnas kvar om en månad eller två. Eller om man själv kommer finnas kvar för den delen. Ovissheten är en nedbrytande faktor och det är mycket obehagligt att läsa om de försök de umbärliga utsätts för, både de psykologiska, fysiska och medicinska.

”Enhet” är inte helt nattsvart. Här finns plats för både vänskap och kärlek. Dessutom tecken på att det nuvarande systemet kan komma att förändras. De umbärliga blir allt färre i takt med att allt fler skaffar barn i mycket ung ålder så att de kan vara säkra på att slippa bli umbärliga i framtiden. Och de finns de som anser att de umbärliga borde ha samma rättigheter som de behövda.

Jag är inte helt förtjust i sista delen av ”Enhet”. Jag förstår att Holmqvist vill ställa saker på sin spets, men jag tänker att det skulle ha kunna gjorts på ett mer subtilt sätt. Även om jag förstår precis varför det slutar som det gör.
Slutet till trots så är ”Enhet” en oerhört bra roman. Välskriven, driven och djupt oroande på det där sättet som en riktigt bra dystopi ska vara. Läs!

Ninni Holmqvist – Enhet (Norstedts pocket, 2008)

5 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s