Långt från rosenrött

De två systrarna Branza och Urdda växer upp tillsammans med sin mor Liga i en idyllisk liten stuga i skogen. I den närbelägna byn är alla vänligt sinnade och till och med skogens vilda djur behandlar familjen med respekt. Det är som en sagovärld. När en ilsken dvärg dyker upp mitt i idyllen och börjar ställa till med problem så inser de båda flickorna att det faktiskt är en sagovärld de lever i. En värld skapad för att skydda Liga från övergrepp och våld. Men den vanliga världen existerar fortfarande och hotar att splittra den lilla familjen med sina lockelser.

Margo Lanagans ”Tender Morsels”
är en märklig roman. En del saga, en del mörk och smutsig realism och en del fantasy. Historien är löst baserad på sagan om Snow White och Rose Red (inte att förväxla med Snövit), men med flera ganska mörka twistar.
Jag gillar hur Lanagan förklarat sagoinslagen, hur hon fått allt att hänga ihop. Björnen som knackar på stugans dörr mitt i vintern är i hennes variant ingen riktig björn, utan en ung man i björndräkt som när han hamnat i Ligas värld förvandlats till björn. De vänliga byborna, med sitt ljusbruna hår och sina opersonliga leenden, är inga riktiga personer. De är kulisser, välgjorda och detaljerade, men totalt oförmögna att kliva utanför de roller de tilldelats. På ett sätt är dessa skyltdockor till människor mer obehagliga än något annat i den här mörka berättelsen.

”Tender Morsels” är inget för den som gillar feel good. Allt som Liga är med om, allt som hon tvingas genomleva, skulle nog få vem som helst att vilja fly till en sagovärld där allt är gulligt och ofarligt. Och hennes oförmåga att hantera den verkliga världen, med alla dess brister och skavanker, efter alla år i sin sagodimension är riktigt sorglig.

I början, eller snarare i hela den första halvan av boken, hade jag svårt att hänga med i hoppen mellan de olika perspektiven. Mellan de olika karaktärerna och deras sinsemellan ganska olika språk, mellan första person och tredje person. Det känns onödigt snårigt och gjorde att jag hade rätt svårt att komma in i boken.
Jag hade var desstom inte helt förtjust i Lanagans språk. Det är bitvis mycket vackert, i synnerhet i de avsnitt som är skrivna i tredje person. Men jag har alltid väldigt svårt för alltför mycket talspråklighet i texter och här är ”Tender Morsels” inget undantag. Som ”babby” eller ”iggerent” eller ”mebbe”. Det stör. Och det gör att jag inte tycker att den här romanen är lika fantastisk som den kanske hade varit om den vore skriven lite annorlunda. Den är egensinnig och annorlunda, men den där förälskelsen jag hade hoppats på uteblev tyvärr.

Margo Lanagan – Tender Morsels (Vintage books, 2010)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s