Ihåligt

När Minou blir dumpad via ett kassettband så tröttnar hon helt på sitt så kallade liv i Stockholm bland sunkiga ölställen och indiefik. Hon åker till Spanien för att komma bort och få sina tankar att sluta snurr. Men tiden i Spanien gör saker bara mer förvirrande och Minou börjar ifrågasätta allt; vänskaper, kärleken till exet och sig själv.

Jenny Jägerfelds debut ”Hål i huvudet” låter på pappret som något jag skulle gilla. Igenkänningen i att hänga på String eller Carmen, iförd svart page och randig tröja, och diskutera Smiths-låtar i oändlighet. Men tyvärr gillar jag inte alls den här boken lika mycket som jag trodde att jag skulle göra. Av flera olika skäl.

För det första är jag så otroligt trött på hela konceptet ”ung tjej/kille flyr Stockholm för att hitta sig själv i något annat land och kommer tillbaka med ökad livsvisdom”. Det har gjorts så många gånger att det inte finns något nytt att tillföra. Det blir också ganska tråkigt att läsa om exilen i ett annat land; alla stränder, abrer och sunkiga hotellrum. Alla enformiga dagar i solen. Sak samma om personen då befinner sig i Thailand eller Spanien eller någon helt annanstans. Det känns mest ihåligt.

För det andra har jag väldigt svårt för Minou. Jag har inget emot osympatiska protagonister i allmänhet, men i det här fallet känns det som att tanken är att man ska vara på hennes sida. Vilket jag inte är. Hon är tjugotre år, men uppför sig mer som sjutton. Inte nog med att hon börjar röka i samband med att hon blir dumpad, hon börjar också poserröka filterlösa cigaretter inlindad i något jävla täcker. Hon är totalt ansvarslös, låter sin stackars mamma betala hyran medan hon flyr landet utan att höra av sig. Och värst av allt; för att visa hur crazy hon är så lägger hon sig på golvet titt som tätt och går runt och skriver ”Love on you, hälsningar Lakritsfantomen” överallt. Ja, du läste rätt. Lakritsfantomen.

För det tredje så känns ”Hål i huvudet” som en inte helt lyckad crossover. Språket känns ganska typiskt YA, med tvära känslokast, slanguttryck och ett ganska skämtsamt språk. Men att Minou ändå ska vara tjugotre (fast bevisligen väldigt omogen) gör att det inte känns helt trovärdigt. Det blir en diskrepans som gör att jag mest irriterar mig på allt Minou gör och säger, vilket inte hade varit fallet om hon fått vara några år yngre.

”Hål i huvudet” är med andra ord ingen bok för mig. Av vad jag har hört om Jägerfelds ”Här ligger jag och blöder” så är hon mycket bättre på att skriva renodlade ungdomsböcker, så jag tänker att jag ska ge den boken en chans istället.
Plus dock till ”Gilla böcker” för det snygga omslaget. Känns mycket indie.

Jenny Jägerfeld – Hål i huvudet (Gilla böcker, 2011)

3 kommentarer

    1. Verkligen synd. Men iofs kanske de tär ett gott tecken att en författare vidareutvecklas efter debuten? Måste se till att läsa ”Här ligger jag och blöder” snart känner jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s