Hårt som stål

Anna och Francesca är bästa vänner. De är tretton år och de allra snyggaste tjejerna på hela Via Stalingrado, i det slitna och fattiga område där de bor med sina trasiga familjer. Här jobbar de flesta på det närbelägna stålverket, men för Anna och Francesca är framtiden fortfarande öppen. Stegen in i vuxenvärlden blir dock inte så självklara som de hoppats. Det finns så mycket som komplicerar saker; Francescas våldsamma pappa, Annas kriminella fifflarpappa, skolan och inte minst kärleken.

Silvia Avallones debutroman ”Stål” är en riktig fullträff. Avallone lyckas beskriva den där svåra övergången till vuxenlivet, med alla komplikationer, utan att på något sätt förenkla eller ursäkta. Hon låter Anna och Francesca vara närmast odrägliga i sin skönhet, de tar dumma beslut och beter sig destruktivt och är samtidigt sådär naiva som tonåringar ändå är. Det är rått, hårt och vackert.

Förutom de två tonårstjejerna får vi också lära känna deras familjer. De två fäderna, sinsemellan mycket olika, som ständigt försätter sin egen familj i olycka. Mödrarna som kokar pasta och hänger tvätt och gör sitt bästa för att få familjerna att hålla ihop, trots allt. Och så Annas storebror, Alessio. Som jobbar, festar och tränar med samma frenesi, som vill något mer än att slava på stålverket fram till pensionen.

Jag gillar att Avallone inte blundar för det smutsiga och det fula. Hennes karaktärer ligger runt, tar droger, går på strippklubbar, misshandlar, super, stjäl, och ljuger. Det vilar inget romantiskt skimmer över deras liv. Det enda skimret den här boken bjuder på är hettan från stålverkets masugnar, och glittret från havet utanför staden, där ön Elba kan skymtas vid horisonten. Så nära, men ändå en hel värld bort.

Silvia Avallone – Stål (Natur & Kultur, 2012)

Annonser

9 comments

  1. Otrolig bok som imponerade stort på mig, gav den vidare till mamma som blev lika förtjust och läste ut på några få dagar. De otroliga miljöerna och människorna kommer att stanna hos mig länge.

  2. Håller med dig! Det var en riktigt bra bok. Jag gillar kontrasten mellan det mörka och det från början så oskuldsfulla. Fell-bad när det är som bäst. Ska nog också skicka vidare till mamma…

    1. Jag gillar också den kontrasten. Som i början när Anna och France är vid stranden och Frances pappa övervakar dem med kikare … Verkligen bra feel-bad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s