Boring var ordet

28 Maj

Jag har aldrig direkt läst särskilt mycket om Emily the Strange, men jag har länge varit rätt svag för merchandise med den tjuriga lilla gothtjejen och i synnerhet hennes coola katter. När jag hittade samlingsvolymen ”Emily the Strange: Lost, Dark & Bored” på bokrea i vintras för en tjuga så slog jag till. Tänkte att jag om inte annat skulle kunna bli lite underhållen.

Tänk så fel man kan ha.
Det är ganska ironiskt att underiteln till det här seriealbumet är ”Lost, Dark and Boring” för boring är just det rätta ordet. De olika kapitlen känns splittrade och håller sig tvångsmässigt bokstavligt till sitt tema. Flera av de små stripparna är så menlösa att jag börjar fundera om det är något slags dubbelironi, om de är medvetet astråkiga för att Emily driver med läsaren. Tyvärr är det inte fallet.

Om jag ska vara ärlig så påminner det här albumet en hel del om de serier jag ritade som barn. Jag förlitade mig mer på ljudeffekter, snabba vändningar och ”roliga” slut än på story och något som helst djup. Jag kan skylla på min ringa ålder vid tillfället, men Dark Horse har inga som helst ursäkter. Det här albumet känns som ett hafsverk och ett billigt sätt att pressa pengar ur en populär karaktär. Vill man läsa något i samma stil (fast där alla katter är döda) som är gjort med oändligt mycket mer hjärta och hjärna så rekommenderar jag istället Roman Dirges ”Lenore”.

Rob Reger m.fl – Emily the Strange: Lost, Dark & Boring (Dark Horse, 2006)

9 svar till “Boring var ordet”

  1. Pål Eggert 28 maj 2012 den 17:01 #

    Jag tyckte det verkade vara en nästan helt igenom kommersiell skapelse när jag bläddrade lite i albumet, något man kom på i efterhand när man fixat merchandise. Det finns bättre varianter på cutie-gothtemat, Lenore t ex som du nämner.

    • bokstävlarna 28 maj 2012 den 17:30 #

      Precis så. Helt igenom kommersiellt och ger känslan av att bara vara skapat för att sälja merchandise. Lenore slår Emily med hästlängder!

  2. Emma (Boktradition) 28 maj 2012 den 20:05 #

    Emily the strange är väl egentligen inte en serie i den meningen utan rätt ”artsy” böcker. och gillar dem. Det här är något som kommit efteråt

    • bokstävlarna 28 maj 2012 den 20:19 #

      Det här albumet är mest … märkligt. Och lite sorgligt. Jag vet att jag brukade gilla hemsidan som fanns (finns?) för ca tio år sen. Den var ganska artsy, gotiskt snygg och rolig på sina håll.

      • Emma (Boktradition) 28 maj 2012 den 20:27 #

        Läste lite på wiki och ni hade rätt i att märket kom först

        Men jag skulle inte dissa henne för de här albumens skull :-)

        • bokstävlarna 28 maj 2012 den 20:31 #

          Nä, jag ska nog ge bort det här albumet och låtsas som att jag inte har läst det. Så att jag kan fortsätta gilla de snygga kattprylarna och tröjorna. :)

  3. Eva-L 31 maj 2012 den 14:01 #

    Jag håller helt med! Jag köpte det också, men det var oläsbart.

    • bokstävlarna 31 maj 2012 den 15:17 #

      Jag undrar om jag ska ge bort det. men jag vill inte riktigt utsätta någon för det … Klippa det i småbitar kanske, och använda bilderna till något kul?

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport maj « Bokstävlarna – en bokblogg - 01 juni 2012

    [...] Miéville – Kraken M.E Patterson – Devil’s Hand Rob Reger m.fl – Emily the Strange: Lost, Dark and Boring Belinda Bauer – Skuggsida Henrik Bromander – Smålands mörker Walter M. Miller jr [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 65 andra följare