EMK: Devil’s Hand


I söndags och måndags var det dags för Elitistmörkerklubben (eller #emk som vi numera heter på Twitter) att ses igen. Två dagar i rad av geekprat med andra ord!
I söndags var det ölfika som gällde. Vi drack således öl mitt på blanka eftermiddagen och diskuterade diverse böcker, Japan, Game of Thrones samt huruvida Zooey Deschanels rollkaraktär i ”New Girl” är en manic pixie dream girl eller ej. Mycket trevligt!
I måndags var det så dags för själva bokcirkeln som är Elitistmörkerklubbens ursprung och nav. Vi sågs hemma hos Merit och pratade om boken ”Devil’s Hand” av M.E Patterson.

Trent är på väg att flytta tillbaka till Las vegas tillsammans med hustrun Susan. En stad han avskyr efter att han blivit svartlistad på stans alla casinos och hans karriär som proffsspelare avbrutits. Allt för att han efter att ha överlevt en flygkrasch tycks ha förvärvat ”the devil’s own luck” och inte kan förlora.
Vegas verkar dock ha förändrats. Inte enbart för att det välkomnar Trent och Susan med en snöstorm utan också för att det tycks vara mitt uppe i en apokalyps, där Trent dras in i kampen mellan demoner, änglar och lovecraftianska onämnbara monster. Det ser ut som att hans tur slutligen är på väg att vända …

Både jag och Sooz tyckte att ”Devil’s Hand” kändes lite som ett Supernatural-avsnitt. Särskilt sättet som demonerna och änglarna porträtteras på – och de humoristiska inslagen – påminner mycket om tv-serien. Ingen av oss skulle ha lyft på ögonbrynen om det hade kommit en Impala sladdande genom snöstormen.
Inte för att det känns som att Patterson på något sätt kopierat sin story, sina karaktärer eller sin lore. Tvärtom känns den självständig och väl utvecklad. Han är särskilt bra på att beskriva de mest skräckliga scenerna, när mörkermonstren dyker upp och blodet stänker.

Något Patterson inte är så bra på är dialogerna. De består mest av utrop i stil med ”Trent! No!” och ”Ohmigod!” och tillför inte särskilt mycket alls. Med tanke på hur bra Patterson är på att beskriva miljöer och skräckscener så är det lite synd att han inte är lika vass på dialoger, för då skulle den här boken bli riktigt bra. Men det är ju en debut, så jag tror och hoppas att han kan levla sina skills när det gäller att skriva dialoger i kommande böcker.

Allt som allt är ”Devil’s Hand” en underhållande bok. Högt tempo, mycket action och intressanta karaktärer. Ingen oförglömlig läsupplevelse, men spännande och klart läsvärt.

M.E Patterson – Devil’s Hand (Digimonkey studios, 2011)

Annonser

4 comments

  1. Är inte Zooey Deschanel per definition en manic pixie dreamgirl i alla sina filmer? Hon är ju ”den feministiske mannens pinuppa” eller hur hon nu beskrevs av någon nån gång. Dvs. inte blonderad och med silikonbröst, men ett objekt likafullt.

    1. Jag har inget emot skådisen i sig. Hon verkar kul och smart. Men tyvärr känns det som att hon har fått spela lite för många manic pixie dream girl-roller för sitt eget bästa och har fastnat helt i det facket.
      Angående New Girl är jag lite besviken. Gillade piloten, men de två avsnitt efter den har varit sådär ärligt talat. Är inte så sugen på att se vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s