Innanför väggen

I avdelningen ”Bokstävlarna läser böcker som hon rimligtvis borde ha läst för länge sen, men nu kommer det ju en film så hon fick äntligen ändan ur vagnen” har vi inte bara Susan Hills ”The Woman in Black” utan även Marlen Haushofers postapokalyptiska roman ”Väggen” (”Die Wand” i original). Denna roman från 1963 räknas som en modern klassiker och Haushofer själv till en av de största österrikiska författarna.

I ”Väggen” får vi lära känna en namnlösa medelålders kvinna som är på besök i några vänners alpstuga. Vännerna är nere i byn när kvinnan upptäcker att hon blivit instängd bakom en osynlig och till synes oförstörbar vägg. Utanför väggen ser hon döda djur och människor, förstenade i de positioner de befann sig i innan väggen dök upp.
Kvinnan måste använda all sin list och alla sina krafter för att kunna överleva. Till sällskap har hon en hund (som tillhörde vännerna), en ko (som hon hittar i närheten av stugan) och en ganska egensinnig katt (som dyker upp efter ett tag). Livet i stugan är både hårt och ensamt och ofta undrar kvinnan hur hon ska orka och vad hon ska göra om hon blir sjuk eller bryter ett ben. Historien återberättas av kvinnan med stöd av anteckningar hon har gjort och vi vet redan från början att något har hänt, en andra katastrof som fått henne att börja nedteckna sin historia.

Något som är fascinerande med ”Väggen” är hur lite vi får veta om väggen; var den kommit ifrån och varför. Vi får heller inget veta om hur situationen utanför väggen och om det där finns några överlevare, det enda vi vet är vad kvinnan berättar. Om hur hon på långt håll ser stillastående bilar, vägar och fält som långsamt växer igen, döda kroppar som täcks av växtlighet.
Fokus ligger istället på överlevnad. Det känns som att kvinnan medvetet lägger all sin energi på att ta hand om djuren, odla potatis och hugga ved för att slippa tänka på möjligheten att hon kan vara den sista människan i världen. Tanken skyggar för avgrunden.

”Väggen” är en minst sagt klaustrofobisk historia, både sorglig och spännande. Att läsa om kvinnans vedermödor, hennes tankar och oerhörda ensamhet är något som sätter spår. Jag märker att jag ännu några veckor efter att jag läst ut boken har svårt att släppa den.

En liten varning bara: alla som liksom jag tycker att det är ganska jobbigt att läsa om djur som skadas/plågas/dör, ni kommer att få ont i hjärtat av att läsa den här boken. Garanterat. Men jag avråder absolut inte från läsning. Tvärtom tycker jag att ”Väggen” är såpass bra att den borde vara obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för postapokalyptiska scenarion av något slag.

Marlen Haushofer – Väggen (Alba, 1983)

18 comments

      1. Ja vet jag kunde inte prata om annat på en månad minst, ville ge den i julklapp till typ varje person ja kände men den finns ju inte o köpa längre – absurt!!! hoppas det kommer nytryck nu me följetongen på radio o så…

      1. Nu har jag läste den! Tack för tipsen, får man väl säga – den var jättebra ^_^

        En fundering: Du läste alltså boken på svenska? Googlade runt lite, men det verkar som om boken gått ur tryck. Är det ett gammalt exemplar du har, eller har jag missat nåt?

        1. Jag som är liite avis på att du kunde läsa boken på tyska. Mina tyskakunskaper räcker verkligen inte till för sånt.
          Men ja, som jag skrev längre ner i kommentarerna så är jag väldigt glad att jag hittade boken i bytesrummet. Ett av de bästa fynden jag gjort där, helt klart!

  1. Jag lyssnar just nu till radioföljetongen som finns på SR och har kommit ungefär till hälften. Det är inte alla dagar jag känner att jag är i the mood för väggen på jobbet, för den är stundvis tung, men bra.

  2. Riktigt, riktigt bra bok som jag hittade av en slump för några år sedan, läste den med hjärtat i halsgropen och en klaustrofobisk hinna på huden. Som du säger, så långt ifrån känslofri läsning som man kan komma, men just därför tror jag att jag älskade den så mycket. För a t t den fick mig att känna mig obekväm.

    1. Jag hittade bisarrt nog boken i bytesrummet. Någon som inte förstått dess storhet, verkar det som. :) Jag håller med om att det var en känslosam läsning, men verkligen värd varje liten obehagskänsla!

    1. Ingen bok för en picknick i solen direkt, nej, men så otroligt bra! Mer passande för en läskväll hemma i soffan?

      Åh, kul med utmaning! Jag ska garanterat svara så snart jag är tillbaka i Sverige igen och har lite mer tid till att formulera vettiga meningar igen. .)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s