Roman utan bett

Journalisten Sarah är nybliven änka och försöker göra sitt bästa för att ta hand om sin son efter maken Andrews död. Lagom till begravningen får hon besök av sitt förflutna i form av tonårsflickan Little Bee. De två möttes på en nigeriansk strand för några år sen, något som förändrade livet för både Sarah, Andrew och Little Bee själv. Den sistnämnda har tillbringat två år i en brittisk flyktingförläggning och Sarah bestämmer sig för att försöka hjälpa henne att få stanna i England.

Det märks att Chris Cleave varit verksam som journalist i många år och att han verkligen har gjort sin research innan han skrev romanen ”Little Bee”. Miljöerna känns gedigna och Cleave målar upp en minst sagt dyster – men intressant – bild av brittisk immigrationspolitik.
Däremot tycker jag inte att han lyckas lika bra med sina karaktärer. Little Bee känns så uppenbart skriven för att väcka läsarens sympatier. Som att hon lär sig att tala engelska precis som drottningen för att få stanna i landet, känns inte det lite överdrivet? Särskilt eftersom hon lyckades lära sig perfekt engelska genom att läsa tidningar utan att samtidigt lära sig ett skvatt om hur det brittiska samhället fungerar.
Sarah är mest självcentrerad och ytlig. Dessutom tar hon så många oerhört idiotiska beslut att det är svårt att ta karaktären på allvar. Mot slutet av boken går hon över alla gränser när det gäller att ta världsfrånvända beslut. Jag blev faktiskt nästan besviken över att hennes dumma beteende inte fick större konsekvenser i stil med att (spoilers! markera texten för att läsa) att hon och sonen blev dödade istället för Little Bee.

”Little Bee” är inte någon roman i min smak. Jag föredrar politiska skildringar med lite mer bett och litterära dödsfall som är lite mer onda och bråda. Och historier som känns lite mindre tramsiga.

Chris Cleave – Little Bee (Brombergs, 2012)

Annonser

10 comments

  1. Ajajaj vilken sågning! Har hört att den ska vara så himla mysig och bra, men nu vet jag inte längre. Du ger en del bra poänger. Om det nu inte råkar vara ett aprilskämt? ;)

    1. Jag tror mest att jag är HELT fel målgrupp för boken. Jag gillar inte feel good, alls. :) Men den var faktiskt inte enbart dålig, som sagt tycker jag att Cleave har ett bra öga för miljöer och att det är ett intressant ämne han tar upp. Synd att inte genomförandet var i samma klass.

  2. Jag var faktiskt inte heller helt förtjust. jag tycker det är svårt att skriva om en bok som handlar om ett så stort ämne utan att uppfattas som helt okänslig, men hade också svårt att köpa karaktärerna och de engagerade mig liksom inte riktigt. Inte förren vi verkligen kommer till de där avgörande brutala händelserna som ändå biter tag i mig lite grand, men sedan blir det så.. mysigt, igen liksom. Och jag hade också svårt för Little Bee. Även om jag tycker att hon är lite lättare att köpa när man tänker på att hon bara är tonåring, men hon engagerar mig fortfarande itne riktigt.

    1. Jag kände mig nästan lite elak som inte gillade boken. För att det är ett viktigt ämne och det märks att Cleave är engagerad i det han skriver om. Delarna som handlar om flyktingförläggningen tyckte jag bra om, men så snart Little Bee kom ut så tyckte jag att hela berättelsen bara tappade fart. Det är synd att det blev så mycket feel good av det hela, om boken hade haft en dystrare ton hade jag nog gillat.

  3. Jag tänker att det här nog inte är någon bok för mig heller. Har fått hem den som recex men eftersom jag inte beställt det själv så känner jag mig inte nödgad att läsa den och det kommer jag nog inte göra heller. Klyschiga karaktärer och mysig stämning är liksom röda stoppskyltar i huvudet. Om du inte har läst Niceville, så gör inte det. Tror inte du skulle gilla den heller (vad påhittade nöjen-Frida än säger ;)).

      1. Ja men Anna, fortsätt undvika den säger jag bara! Den är klyschig, stereotyp, segdragen och dessutom rätt ”kolonial”, något som jag läskigt nog inte tänkte på under läsningen utan blev varse först när en kompis påpekade det för mig. Alltså att det är den vita kvinnan som ”hjälper” de svarta som boken handlar om, med att komma igång med sina projekt. Det är värt alla gula kort i världen att inte läsa Niceville. Den är not-so-niceville, helt enkelt.

          1. Det gör du rätt i! Och jag ska hålla mig borta från Little bee tror jag (trots bra språk som du skrev) och kanske tänka ut någon som kan uppskatta den mer, att ge bort den till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s