Trött vampyrklichésoppa

3 Mar

När jag hade kommit en bit in i Deborah Harkness debutroman ”Alla själars natt” kom jag på mig själv med att gång på gång tänka: ”Jag måste sluta läsa vampyrromaner. Jag måste verkligen sluta läsa vampyrromaner.” Fast vad jag egentligen menade var att jag måste sluta läsa mediokra vampyrromaner bara för att de råkar innehålla just vampyrer, för annars kommer jag snart inte kunna läsa de bra vampyrromanerna utan att bli en smula illamående. För ”Alla själars natt” tillhör tyvärr definitivt den förra kategorin, hur intressant boken än kan låta i teorin.

Diana Bishop tillhör en gammal häxfamilj och har magin i blodet sedan barnsben. Men efter sina föräldrars våldsmma död har hon valt bort sina krafter och koncentrerat sig på sitt arbete som historieforskare vid universitetet i Oxford. Under ett arbetspass på Bodleian Library råkar Diana få tag i ett manuskript som inte bara är förhäxat utan också drar till sig intresse från en mängd olika magiska varelser. Snart stöter Diana, som länge försökt värja sig från allt som har med magi att göra, på häxor, vampyrer och demoner vart hon än vänder sig. Och en vampyr i synnerhet, Matthew Clairmont, verkar intressera sig minst lika mycket för Diana sjäv som för det där mystiska manuskriptet.

Till en början är ”Alla själars natt” faktiskt inte så pjåkig. Oxford är alltid en tacksam miljö att skriva om för den författare som vill tilltala akaporrnördar som yours truly, och att Bodleian Library spelar en såpass stor roll skadar inte heller direkt. Diana är en självständig och skärpt typ och jag gillar det faktum att hon har valt sin egen väg.

När sen Matthew kommer in i handlingen på allvar så förvandlar historien tyvärr till en klichéfest utan dess like. Jag är så sjukt trött på alla dessa romaner där de manliga vampyrerna/kärleksobjekten i stöpta i samma trötta form:
1. Övernaturligt jättesnygg
2. Lång och mörk
3. Uråldrig dvs ett antal sekel äldre än den kvinnliga protagonisten
4. Rik
5. Supersmart och bildad dvs kan spela alla instrument/tala fjorton utdöda språk/ spela schack i sömnen osv osv.
För en gångs skulle skulle jag vilja träffa på en överviktig vampyr. Eller en urfattig osofistikerad vampyr som bor i en källarskrubb och mest spelar tv-spel hela dagarna. Eller någon som i alla fall har något slags personlighet förutom att uppfylla minimikraven i stil med ”Hej , jag är lång, mörk och mystisk och om jag inte håller tillbaka precis hela tiden så kan jag döda och äta upp dig på en sekund.” Mm, för en sådan karaktär har vi ju aldrig träffat på förut.

Det är lite synd att vampyrerna i ”Alla själars natt” känns så otroligt tråkiga. För jag tycker att Harkness häxvinkel funkar rätt bra. Särskilt mycket gillar jag det haunted house som tillhör Dianas familj och där generationer av häxor dyker upp som spökgestalter. Även demonerna känns ganska intressanta, här är de mer flummiga konstnärssjälar som lätt tappar kontakten med verkligheten än ondskefulla satansyngel.
Förutom den trista vampyrvinklingen så finns det ännu ett stort problem med ”Alla själars natt”; boken är alldeles för lång. Jag älskar tegelstenar i allmänhet, men i det här fallet känns det som att Harkness dragit ut historien alldeles för långt. 700 sidor är i det här fallet kanske 300 sidor för mycket (speciellt när rätt många av de sidorna utspelar sig i Matthews sjukt tråkiga familjeslott). Inte ens någon som vanligtvis gillar vampyrer orkar följa den här historien så länge, särskilt inte när det efter det hastiga ”slutet” står klart att flera delar är att vänta. Jag håller inte direkt andan i väntan på nästa del, om man säger så.

Deborah Harkness – Alla själars natt (Månpocket, 2011)

About these ads

24 svar till “Trött vampyrklichésoppa”

  1. Anna 03 mars 2012 den 17:35 #

    Du glömde nummer 6: äckligt överbeskyddande. Det var det jag irriterade mig mest på med romanen, att han behandlade Diana som ett litet barn gjort av glas. Det var någon scen där de skulle ut och rida och han inte litar på hennes, en trettioårig kvinna, ord när hon säger att hon kan rida utan tvingar henne att skritta runt först för att bevisa att hon talar sanning som jag retade halvt ihjäl mig på, bland annat.

    • bokstävlarna 03 mars 2012 den 17:50 #

      Hela episoden när de är i hans slott och han behandlar henne som ett barn/en skör liten blomma är bara vidrig. Okej för att hennes krafter är vilande, men hon verkar ju springa typ fem mil om dagen så hon lär ju ändå vara ganska vältränad.
      Jag glömde iofs också 7: stalker
      Vad är grejen med att vampyrerna stalkar sina tilltänkta? Finns det läsare som tycker att det är romantiskt på något sätt? Själv vill jag mest citera Buffy: ”You know, being stalked is’nt really a big turn-on for girls.”

  2. Helena 03 mars 2012 den 18:04 #

    Tack! Jag kände mig lite ensam när jag besvikelsesågade den i våras. Det finns ju som sagt en hel del som lovar gott med den här romanen i förväg men efter en stund blir man snudd på aggressiv i relation till trista och machostinna vampyrer. Och den är alldeles för lång. Håller med om allt således och gläds i eländet åt att vi iaf är två (de andra som inte gillat har väl troligen haft självbevarelsedrift nog att sluta läsa ;) ).

    • mariasbokliv 03 mars 2012 den 18:38 #

      jag kom bara en bit in innan jag gav upp, tyckte den var så hopplös… det fanns lovande passager men den sackade så förbaskat mellan dem – o då hade jag inte ens hunnit reta mig på vampyren…

      • bokstävlarna 03 mars 2012 den 18:46 #

        Synd bara att jag inte googlade fram besvikelsesågningen innan jag fick för mig att det här verkade vara ett kul recex! Då hade jag nog aktat mig lite bättre för den här trista boken. Och ja, det verkar ju som att andra har haft lite bättre självbevarelsedrift än oss. ;) Hade det inte varit ett recex så hade nog inte jag läst ut boken heller …

  3. Mia Hansén 04 mars 2012 den 09:56 #

    Jag lyckades förbise vampyrklichén och njuta av häxor och spöken (i systrarnas hus som är hundra gånger intressantare än Matthews slott), tror jag skulle ha svårt att läsa något inom vampyrgenren annars..? Hoppas nästa bok innehåller mer dregelframkallande miljöbeskrivningar av Bodleian Library och mer av Dianas styrka. Sistnämnda är jag nästan övertygad om. Kan förstå era besvikelser, men jag klamrar mig fast vid hoppet om att de bra delarna övervinner irritationsmomenten i andra delen. Filter-läsning.

    • bokstävlarna 04 mars 2012 den 16:38 #

      Tänk om nästa hela boken hade utspelats i det fantastiska huset? Då hade jag ÄLSKAT den. Eller om Matthew varit demon istället för vampyr? Bara det hade varit mycket mer spännande.
      Det är ju det som är så synd. Harkness har flera bra idéer och intressanta miljöer, men så dränker hon allt i en vampyrkärlekshistoria enligt modell 1A.

    • Ela 05 mars 2012 den 09:19 #

      Filter-läsning var ett mycket bra uttryck!

  4. Sara BE 04 mars 2012 den 12:45 #

    Jag vet att jag har tjatat om den, men jag vill verkligen rekommendera antologin Teeth. Alla noveller är inte fantastiska, men många är det, och även de som inte är fantastiska innehåller bra idéer och/eller karaktärer. Och det figurerar knappt några romancevampyrer om man är trött på dem (och de som finns med går absolut att stå ut med :) ).

    • bokstävlarna 04 mars 2012 den 17:45 #

      Det känns som att jag verkligen skulle behöva Teeth som antidote mot överdosen av romancevampyrer! :) Fast jag tror också att jag borde ta en paus från vampyrer överlag ett tag, det har blivit lite mycket sånt de senaste åren för mig känner jag. Jag får se till att hitta något annat att snöa in på istället.

      • Sara BE 05 mars 2012 den 17:16 #

        Det är nog bäst så, så att du inte förstör dem alldeles. Men när du känner dig redo igen vet du var du ska börja. ;)

  5. bokoholist 04 mars 2012 den 19:22 #

    Ah. Den här ligger på väntehyllan vid sänggaveln, men nu får jag mest lust att ge bort den oläst. En bok ut = lite mindre dåligt samvete för en bok in ;)

    • bokstävlarna 04 mars 2012 den 19:43 #

      Ge den till någon som gillar romancevampyrer! Den är ju inte illa skriven och om man bara orkar med vampyrklichéerna så är den inte helt oäven.

  6. Lingonhjärta 05 mars 2012 den 00:05 #

    Jag började på den här för ganska så längesen och läste och gillade och läste och gillade tills det en dag bara tog stopp och jag bara avskydde den. Så den ligger nu undangömd och outläst. Jag gillade miljöerna och ingredienserna i boken jättemycket men verkligen hatade deras relation efter ett tag. Skönt att höra att jag inte är ensam om det :)

    • bokstävlarna 05 mars 2012 den 15:07 #

      Jag gillade också boken i början, så vi verkar ha haft precis samma erfarenhet av den. Greats minds etc. :) Jag önskar att Harkness kunde lämna vampyrerna därhän och satsa på akaporr istället, där känns det som att hon skulle kunna briljera.

      • Lingonhjärta 07 mars 2012 den 11:15 #

        Åh ja! Hon vore fantastisk som aka-porrsförfattare. Tänk vilka otroliga miljöer hon skulle kunna måla upp :)

  7. Rita 05 mars 2012 den 12:32 #

    Tack! Då hoppar jag den… :-)

    • bokstävlarna 05 mars 2012 den 15:45 #

      Det tycker jag att du ska göra. Finns bättre böcker att lägga sin tid på.

  8. Liz 07 mars 2012 den 22:36 #

    Har inte läst den själv, men den finns i min önskelista… :-D Fat Vampire: A Never Coming of Age Story (Häftad) av Adam Rex

  9. A 13 september 2013 den 20:04 #

    Min första kommentar på ditt blogg och det på en ganska gammal inlägg :p

    Men när jag såg att du läst o recenserat denna bok kunde jag inte låta det gå utan att göra även min röst hörd :p

    Detta var den första boken i hela mitt 26 åriga liv som jag absolut INTE kunde läsa klart! hade aldrig hänt mig någonsin förut! Jag höll mig ofta till några väl utvalda bokförlag
    Damm, B.Wahlströms, Bonnierscarlsen, Semic. Fast det har ni ändrat sig då jag börjat läsa engelska böcker och inte kan sortera ut på det sättet längre.

    Hur som helst, jag såg denna bok på biblan och tyckte den verkade spännande och i pocket dessutom, väldigt praktiskt. Jag kunde bara läsa kanske ca 50-60 sidor?

    Jag är öppen för nya tolkningar när det kommer till paranormala ting men.. När man får läsa om en scen där herr vamp sitter i ett rum i sitt slott och vältrar sig i känslor och öppnar upp sig inför sin kompis..då tappade jag all respekt för herr vamp och smällde ihop skitboken!

    Jag menar..en vampyr ska ju vara en mystisk individ! Ok jag är all in för sårbara män som kan snacka känslor etc…men en vampyr!? Fy vad vidrigt! >_<

    • bokstävlarna 16 september 2013 den 17:00 #

      Det värsta med boken är att det känns som att den hade kunnat bli så mycket bättre. Början och slutet är riktigt bra, men det hjälper liksom inte när det är flera hundra sidor snoozefest däremellan …

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport februari « Bokstävlarna – en bokblogg - 03 mars 2012

    [...] The Missing Lina Neidestam – Zelda 2: Kampen fortsätter Isaac Marion – Varma kroppar Deborah Harkness – Alla själars natt Terry Pratchett – Mort Bryan Lee O’Malley – Scott Pilgrim vs The World (vol 2) [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 65 andra följare