Star-crossed & undead

R är en zombie. En gång var han människa, men den tiden minns han inte. Han bor på en flygplats tillsammans med sin hord och ger sig då och då in till stan för att jaga. Och för att äta hjärna, något zombierna gör för att få en glimt av de döende människornas sista minnen. En dag äter R en hjärna som får honom att inte bara minnas personens liv utan även känna hans känslor för flickvännen Julie. R förändras, något som inte bara blir livsavgörande för Julie utan också för alla andra zombier.

Jag måste erkänna att jag kände mig en smula skeptisk inför konceptet ”star-crossed lovers: the zombie edition” innan jag började läsa Isaac Marions ”Varma kroppar”. Det låter onekligen en smula fånigt, för att inte säga osannolikt, med en kärlekshistoria mellan en zombie och en människa. Lite som zombiernas variant av glittrande vampyrer.
Men turligt nog kom mina fördomar på skam. ”Varma kroppar” är inte en smetig kärlekshistoria med lite odöd spänning. Det är snarare en betraktelse över monstrets varande i stil med Mary Shelleys ”Frankenstein” eller Richard Mathesons ”I am Legend”. En historia som mer handlar om personliga val och minnets makt än om hur kärleken övervinner allt.

Redan från början märker vi att R är annorlunda. Han verkar ha behållit mer av sina kognitiva förmågor än de andra zombierna och han är fascinerad av mänskliga minnen. Kanske är det just därför han är så mottaglig för Perrys minnen och känslor.
Ju mer han umgås med Julie desto mer utvecklas hans abstrakta tänkande och tal. Likt Frankensteins monster lär sig mänsklighet genom att i smyg studera en familj så lär sig R att återigen bli mer mänsklig genom umgänget med Julie. Och precis som Frankensteins monster blir han dessutom avskydd och jagad av de som inte kan se bortom hans monstruösa utseende.

”Varma kroppar” är en zombieroman som lyckas tillföra både hjärta och hjärna (pun intended) till genren, utan att för den delen kompromissa zombiegrerens kärna. Tvärtom tycker jag att Marion lyckas oerhört väl med att skildra det som är så skrämmande med zombier; förlusten av mänsklighet. Han skriver ofta ganska roligt, utan att historien för den delen känns oseriös.
Jag har skrivit förut i här bloggen om hur de bästa monsterromanerna vrider och vänder på begreppet monster. Att monstrositet och mänsklighet inte nödvändigtvis behöver vara motsatser, utan ständigt byter plats med varandra. ”Varma kroppar” är ett intressant bidrag till denna diskussion om monstret inom oss alla och en bok som jag misstänker kommer få mängder av zombieskeptiker på fall. Läs!

Isaac Marion – Varma kroppar (Mix förlag, 2012)

Annonser

12 comments

    1. Jag är väldigt glad att jag läste den också, trots fördomarna. Det kan ha något att göra med en viss zombiebloggare som har skrivit så mycket om boken så att jag kände att jag nog måste läsa … ;)

  1. Jag tyckte också att konceptet lät löjligt när jag läste vad boken handlade om första gången, men kände att jag i alla fall ville läsa boken någon gång, mest bara för att. Men den låter ju faktiskt lovande, vilket jag inte alls väntat mig.

    1. Den är faktiskt väldigt bra!
      Det finns en väldigt intressant språklig nivå också, i och med att R finner sitt språk mer och mer när han blir mer mänsklig. Något som faktiskt funkar i översättningen också, men jag kan tänka mig att just den nivån är ännu bättre i originalspråk.

  2. Alla jämförelser som görs med Twiligt ligger tyvärr boken i fatet. Hur filmatiseringen kommer att vara har ju inte ett smack med boken att göra. Och visst är det sunt att känna en viss skepcis när man hör orden ”zombier” och ”romantik” nämnas eller skrivas i samma mening. Men som sagt, det är en bra berättelse.

    1. Stephanie Meyer-blurben på hemsidan kommer nog tyvärr skrämma bort ganska många läsare … Det var därför jag drog Twilight-jämförelsen, något jag annars försöker undvika. Är vansinnigt trött på att i princip all fantastik (speciellt YA) ska jämföras med Twilight eller Harry Potter.
      Zombier och romantik är verkligen en oortodox kombination. Men Marion får det att fungera så himla bra. Imponerande!

  3. Nu blir jag också nyfiken! Har varit avskräckt av titeln och storyn (och undrat om vår vän zombiebloggaren helt förlorat förståndet..;)), men den låter ju rikigt intressant! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s