Ikonen King

Apropå mitt senaste inlägg om Stephen Kings ”Carrie” så har jag helt glömt bort att blogga om tidskiften Icons andra nummer, som jag läste på grund av en lång intervju med Kingen själv. Jag menar, det är inte varje dag en svensk tidskrift publicerar en lång intervju med Kingen – tydligen är det första gången på tjugo år.

Intervjun känns ganska fullmatad, men för mig som läste ”On Writing” för bara några månader sen är det inte mycket som känns nytt. Det handlar om hans genombrott, skrivprocess och den svåra olycka som nästan tog hans liv. Lite handlar det om läsning, men tyvärr mest om vad King tycker om specifika svenska författare (Vem bryr sig om vad skräckförfattaren King tycker om deckarförfattaren Stieg Larsson? Helt ointressant!). Diskussionen om King-filmatiseringar av skiftande kvalitet är intressant, även om det inte sades något nytt och revolutionerande här heller.
Icon har valt ut en del intressanta bilder till reportaget – den med hela familjen som poserar i en pool är fantastiskt bisarr – men jag irriterar mig på Gunnar Rehlins och Klas Ekmans uppenbara fixering vid Kings litterära status (eller snarare brist därpå). Det känns som en ganska trött vinkling, har inte den gjorts ungefär hundra gånger redan?

Överlag blev jag besviken på Icon. Jag vet att jag inte hör till målgruppen, då jag inte är en innerstadsboende medelklasshipsterman som gillar att äta märkliga djurdelar och klär mig i tvåtusenkronorsjeans. Men jag tycker att de längre reportagen känns ganska ytliga, som att de stryker alldeles för mycket medhårs. Speciellt när de olika ”inspiratörerna” ska presenteras. Dice-reportaget är ett av de mest intressanta, med åtminstone några kritiska reflektioner, men så är ju också Sam Sundberg en synnerligen kompetent speljournalist.

Någon annan som har läst King-reportaget i Icon? Vad tyckte ni?

Annonser

8 comments

  1. Jag har läst och håller med. Trött, daterad vinkling – det är väl bara good old Harold Bloom som blir provocerad av King nu för tiden – och inget nytt för fansen. Poolbilden var den största behållningen.

    1. Poolbilden och bilden på Kingen när han sitter på en motorcykel framför huset och ser lätt vansinnig ut. Älsk! :)
      Jag tänker att reportaget nog riktar sig till trendängsliga hipsters som inte vågar läsa King för att han inte är tillräckligt intellektuell. Om bara någon av dem ger Kingen en chans efter att ha läst reportaget så är det ju en vinst i sig.

      1. Ja, motorcykelbilden! Tror den kan vara tagen i samma veva som han gav sig ut på en signeringsturné där han tog sig fram från stad till stad på MC. Annars är ju Kingens on-off-rockband med bland annat Amy Tan – jag tror faktiskt att King-favoriten John Cougar Mellencamp förbarmat sig över dem någin gång – en stor fascinationskälla. Får nästan Keanu Reeves band att framstå som bra. ;)

        1. Bilderna var helt klart det bästa med det reportaget! Poolbilden är i en egen klass och helt fantastisk. :-) Fast jag har inte vågat titta på den på länge, den har en förmåga att följa efter mig i dagar efteråt…

  2. Haha, jag tycker tvärtom -hipsters kan fortsätta hålla sig borta.
    Jag retade mig på att ett marcus birro-citat stod på omslaget till Duma Key, det fick mig nästan att sätta tillbaka boken i hyllan. Vad bevisar det egentligen om kingens författarskap liksom, vad en ovanligt mediakåt söderbo anser?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s