Den bästa zombieromanen

Jag har velat läsa den här boken sedan jag såg ett tv-inslag med Max Brooks där han gick omkring på en kalifornisk strand och pratade zombieapokalyps. Han menade att alla stora fönster gjorde husen vidöppna för zombieattacker och att de enda som förmodligen skulle överleva skulle vara surfarna – förutsatt att zombier inte kan simma. Och hur skulle världen se ut om den enbart befolkades av surferdudes?

”Världskrig Z”
är en vidareutveckling av zombieromanen. Där de flesta typer av zombieskildringar handlar om den oundvikliga undergången – en grupp av människor som kämpar mot en ständigt växande zombiehord utan någon chans att överleva – så börjar Max Brooks i en helt annan ände. Hans bok utspelar sig tio år efter det att mänskligheten nästan gick under i vad som kallas World War Z eller Världskrig Z. Vi vet alltså redan från början att människorna kommer att överleva, men frågan är till vilket pris.
Boken består av intervjuer med överlevande från olika delar av världen, allt från meniga soldater till regeringsmedlemmar till flyktingar som flydde zombiehorden. Tillsammans ger deras berättelser en brokig och ibland motsägelsefull bild av vad som egentligen hände.

Jag har redan nämnt att översättningen av ”Världskrig Z” inte är helt hundra. Eftersom den består av en mängd olika personers berättelser så är det oerhört viktigt att alla de olika rösterna känns unika, något som översättningen misslyckas med. Slanguttryck och militärlingo har också tappat sin kraft i översättningen.
Jag misstänker att det här har varit en svår bok att översätta och att den förmodligen aldrig hade kommit ut på svenska om det inte hade varit en storbudgetfilmatisering med Brad Pitt (fy!) i huvudrollen på gång. Men jag tycker ändå att det är synd att översättningen inte är så bra, särskilt eftersom Modernista brukar vara bra på översättningar i allmänhet.

Trots översättningen går det inte att komma ifrån att ”Världskrig Z” är en extremt bra bok. Det är oerhört spännande, inte minst på grund av de små glapp och glidningar som uppstår mellan de olika berättelserna. Små, små antydningar i någons berättelse kan bli huvudsaken i någon annans. Det är inte det enklaste berättarperspektivet Brooks har valt direkt, speciellt inte eftersom han rör sig i en genre där det ofta handlar om andlös action, men jag tycker att han genomför det med bravur.
En annan fördel med det här formatet är att Brooks rör sig över hela världen, istället för att bara hålla sig på en enda plats. I många zombieskildingar finns det ofta ett osäkerhetsmoment om det är hela världen som är drabbad eller om zombierna bara finns i ens hemstad/land/världsdel. Brooks utnyttjar däremot formatet till att beskriva de olika ländernas strategier – eller brist på sådana. Det märks att han har koll på både historia och samtidspolitik, för hans skildring av kriget mot zombierna känns inte bara otäck och spännande, den känns trovärdig. För alla bra zombieskildringar handlar ju egentligen om människorna som drabbas av den odöda horden; om hur de reagerar och vad de tvingas göra för att överleva.

Om du bara ska läsa en enda zombieroman i ditt liv så är det ”Världskrig Z” du ska läsa. Själv ska jag se till att lägga tassarna på ett exemplar på engelska, för jag misstänker att den här boken kommer att läsas om ett antal gånger.

Max Brooks – Världskrig Z (Modernista, 2011)

Annonser

13 comments

    1. Jag tror att den här boken kan passa även de som inte är zombiefrälsta. Den känns realistisk och ganska jordnära, plus att den inte innehåller det sedvanliga splattret som de flesta zombieböcker gör.

  1. Den står i min bokhylla och ger mig dåligt samvete just för att jag tror att jag kommer älska den om jag ger den chansen. Efter Mockingjay… Såg också det där inslaget med Brooks och tänkte att jag måste läsa boken.

    Vill också tillägga att om man vill läsa bara en till zombiebok i sitt liv och gillade den här så borde det kanske vara Zombie apocalypse som jag läste i Swedish zombies recensionsutmaning (http://www.fiktiviteter.se/2011/09/26/zombie-apocalypse/), den är ju upplagd på ett likartat sätt och är dessutom väldigt bra.

    1. Ja, det tror jag också att du kommer att göra!

      Just nu står nog The Reapers are the Angels” allra högst upp på min zombieläslista, courtesy of Swedish Zombie of course. Men ”Zombie Apocalypse” verkar väldigt bra, den ska jag definitivt försöka hinna läsa!

  2. På somliga håll, (läs: hos avundsjuka/missunsamma amerikanske zombiebloggare) påpekar man gärna diverse små brister man kan hitta i WWZ. Jag tycker det är fånigt. För trots allt har Brooks lyckats med något som innan gjort innan, kanske faktiskt inte ens försökt. Att skildra zombieapokalypsen på ett sätt som både känns trovärdigt, som bygger på en realistisk grund, om man bortser från zombierna i sig då förstås, och som verkligen känns global. Jag gillar det klassiska konceptet med en grupp människor instängda i en byggnad medan de odöda ockuperar gatorna utanför, men i Brooks tappning får man ju verkligen en känsla av att hela världen drabbats. Visst blir det rapsodiskt, men hur gör man annars, om man samtidigt inte vill skriva en roman på flera tusen sidor?

    The Reapers are the Angels är också så jäkla bra. Somliga har kritiserat författaren vad gäller det språkliga, men jag menar att just språket är en av romanens styrkor. Kritikerna är i det här fallet helt enkelt aningen dumma i huvudet, Det är ovanligt med så vackra texter i genren och jag önskar fler skulle ta efter, alternativt att begåvade författare som ännu inte skrivit någonting om zombier tar sig an temat. Det finns redan SÅ många mediokra actionromaner. (Ja, jag har i viss mån förläst mig och känner mig blasé)

    Kul att Fiktiviteter fortsätter göra reklam för Zombie Apocalypse! Det är en bok som förtjänar att lyftas fram, eftersom även den är lite annorlunda. Kul påhitt att sätta ihop ett slags roman av många olika författares bidrag,

    1. Klart att det finns kritiska röster, det gör det ju alltid. Men jag håller helt med dig, det är trovärdigheten och känslan av att precis hela jorden drabbas som gör boken så fantastisk! Själva zombierna har ju egentligen ganska lite utrymme i Världskrig Z. Med tanke på att det ändå är en zombieroman menar jag. Inte för att det gör mig något, men jag kan tänka mig att någon som älskar splattret mer än allt annat i zombiefiktion blir besviken.

      Allt jag har läst om ”The Reapers” hos dig och Feuerzeug och Bokoholisten har gjort mig helt övertygad om att det är en bok för mig. Inte minst eftersom jag tidigare har efterlyst lite fler postapokalyptiska hjältinnor med krut i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s