Gotisk höst: Carmilla

När det pratas vampyrklassiker så nämns Bram Stokers ”Dracula” om och om igen medan en annan klassiker, J. Sheridan Le Fanus ”Carmilla” som kom ut tjugofem år tidigare (1872) har en tendens att glömmas bort. Tyvärr. Långnovellen ”Carmilla” är nämligen en intressant läsning, särskilt i samband med att man läser den långt mer kända ”Dracula”.

Laura är en ung kvinna som bor tillsammans med sin far i ett österrikiskt slott. Efter en droskolycka utanför slottet så tar Laura och fadern hand om en ung adelskvinna, Carmilla, som var inblandad i olyckan. Laura känner genast igen Carmilla från en dröm hon hade som ung flicka och de båda kvinnorna blir snabbt nära vänner. Men Carmilla är ett mysterium som inte bara uppvisar konstiga vanor – som att äta dåligt och sova mycket länge om dagarna, samt att inte gå i kyrkan – hon vägrar också berätta något om sin familj och sitt hem. Medan Carmilla uppför sig alltmer mystiskt så har Laura börjat drömma igen, om att en enorm katt besöker henne om nätterna och biter henne, och hennes hälsa blir allt svagare. Kan detta ha något samband med Carmillas konstiga beteende?

Det mest intressanta med ”Carmilla” är Carmilla själv, en vampyrgestalt som etsar sig fast. Trots att hon är av adlig börd är hon långt ifrån den grymme, aristokratiske skurken som exempelvis greve Dracula representerar. Många kvinnliga vampyrer tilldelas dessutom rollen av den mörka modern som livnär sig på barnblod, en roll som Carmilla unviker. Kanske är det delvis på grund av hennes ungdom, men snarare beror det på de romantiska och sexuella undertonerna som vänskapen med Laura medför. Istället för att axla modersrollen blir Carmilla en vampyrernas femme fatale, som uteslutande koncentrerar sig på unga, kvinnliga offer som hon snärjer med hjälp av vänskap och kärlek.
Laura själv både lockas och äcklas av den vackra Carmilla och hennes närmanden. Här återfinns tydliga abjekta drag i berättelsen, något man kan finna i många vampyrhistorier. Vampyren själv skapar känslan av abjekt, av avsky och äckel, och är ett akut hot mot subjektet, vilket i det här fallet utgörs av den unga Laura.
För en modern läsare är det intressant att många av Carmillas märkliga beteenden – hennes humörsvängningar, matvägran och tendens att sova hela dagarna – är något som var och varannan tonåring uppvisar. Frågan är vad det egentligen säger om dagens ungdomar,som enligt viktorianska mått alltså kan ses som en hel armé av blodsugande vampyrer.

Liksom i ”Dracula” finner vi i ”Carmilla” drag av viktoriansk sensmoral. Den degenererade vampyren måste förgöras för att återupprätta den samhälleliga ordningen. Rationaliteten vinner över det övernaturliga ännu en gång, men Carmilla-gestalten lever vidare i generationer av undersköna femme fatale-vampyrer som fortsätter att samtidigt locka och skrämma oss.

”Carmilla” finns att läsa som gratis e-bok bland annat här och här. Rekommenderas!

J. Sheridan Le Fanu – Carmilla (1872)

Annonser

7 comments

  1. Tack för länkarna! Har länge tänkt läsa ”Carmilla”, men har aldrig blivit att jag har köpt den. Nu så slipper jag (fast jag vill ju gärna ha den i bokhyllan också…)

    1. Det är himla praktiskt att läsa en kurs där väldigt mycket av litteraturen är så gammal att den finns på nätet helt lagligt gratis. Som Carmilla t.ex. Det är en text som gör sig i e-format också eftersom den är så kort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s