Memento mori

Jag twittrade tidigare i höstas, när jag tillfälligt bodde i barndomshemmet, att jag hade fått två kassar med fina böcker av en äldre släkting. Mest poesi, men också lite klassiker. I måndags fick jag hem kassarna från mina föräldrar tillsammans med en portion minst sagt blandade känslor.
Min släkting, min mammas faster, gick nämligen bort helt hastigt för någon vecka sen. Böckerna gick från att vara en present till ett arv utan att jag ens hunnit tacka min gammelfaster för dem.

Det känns märkligt och lite sorgligt att titta på bokhögarna som väntar på att få plats i mina hyllor. Men det känns också ganska fint; ett väldigt konkret minne efter den självständiga och egensinniga kvinna som var min gammelfaster. Från en bokälskare till en annan.

Annonser

6 comments

  1. Kan bara instämma med de förra kommentarerna. Fint! Och vilket bra arv, dessutom så tror jag nog att hon vet att du blev glad även fast du inte han tacka henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s