Gotisk höst: I am Dracula

(VARNING FÖR MILDA SPOILERS!)

Det första som slår mig när jag läser om Bram Stokers vampyrklassiker ”Dracula” är hur modern boken känns. Romanen är helt uppbyggd av dagboksanteckningar, brev och tidningsartiklar. Denna fragmentariska uppbyggnad ger inte bara en modernistisk känsla, utan gör också att de subjektiva världar som är så viktiga inom den gotiska berättartraditionen verkligen kommer till sin rätt. Jonathan Harkers alltmer desperata anteckningar medan han är instängd i Draculas slott är ett bra exempel. De känns så angelägna just för att Harker inte kan vara säker på om han har blivit galen eller ej, och vi läsare är helt beroende av hans syn på händelserna.

Det börjar alltså i Transsylvanien, i greve Draculas slott, dit den unge Jonathan Harker åker för att ordna med grevens inköp av fastigheter i England. En aura av mystik omger den åldrade greven, och Harker blir alltmer skräckslagen när han inser dels att övernaturliga saker sker på slottet om nätterna och dels att han hålls inlåst där mot sin vilja.
I England går Mina Murray och väntar på brev från fästmannen Harker. Efter en märklig storm börjar Minas vän Lucy uppföra sig märkligt, hon går i sömnen om nätterna och ser blek och tärd ut. När Lucy blir allt sjukare så samlas alla hennes friare för att försöka rädda hennes liv, tillsammans med den excentriske doktor van Helsing som är den som listar ut vad Lucy har drabbats av; en vampyr som suger hennes blod om nätterna.

Lucy och Mina är på många sätt varandras motsatser. Den vackra Lucy uttrycker en del tvivelaktiga åsikter, som att hon önskar att hon kunde ha flera fästmän samtidigt, och dukar följaktligen under snabbt för vampyrens lockelse. Mina däremot är ju begåvad med en manshjärna och blir dessutom gift ganska tidigt i boken. Hon är den perfekta viktorianska kvinnan; intelligent utan att vara någon New Woman, trogen hustru, logisk, trofast och slutligen även den livgivande modern i motvikt till den utsugande vampyren.

”Dracula” är en roman som handlar lika mycket om vetenskapens seger över vidskepligheten som mannens seger över monstret. De män som ger på jakt efter vampyren Dracula är alla representanter för det viktorianska samhällets finaste; en läkare, en adelsman, en advokat samt en professor van Helsing vars kunskaper verkar täcka de flesta områden. Dessa män tar till mycket moderna metoder för att försöka rädda Lucy, bl.a. ger de på Van Helsings inrådan henne blodtransfusioner.

Blodet och bloddrickandet har i ”Dracula” en närmast sexuell innebörd. Efter att Lucys fästman gett henne blod uttrycker han att det känns som att de redan är gifta (och de andra männen är finkänsliga nog att inte nämna att även de har gett henne blod). En sekvens där Dracula tvingar en kvinna att dricka blod från hans bröt liknas både vid ett sexuellt tvångsakt och vid en perverterad variant av en moder som matar sitt barn.
Vampyren är inte bara ett hot mot livet självt, utan även ett hot mot den senviktorianska moral som genomsyrar boken. De sexuella begär som vampyrerna uttrycker – utanför äktenskapets ramar och i vissa fall även till personer av samma kön – är ett hot mot ordningen. Genom att männen dödar vampyren återställer de samtidigt den manliga ordningen igen och undviker den smittsamma degenererade sexuella syn som vampyren sprider.

”Dracula” är en vampyrroman av sin tid, och en intressant spegling av det senviktorianska brittiska samhället. Men det är också en roman som ständigt kan tolkas om och analyseras i förhållande till vårt modern samhälle. Vilket är skälet till att den blivit en så stor klassiker, den vampyrroman som alla andra vampyrböcker tvingas förhålla sig till – på gott och ont.

Bram Stoker – Dracula (Penguin classics, 2003. Originalutgåva 1897)

9 kommentarer

    1. Ja, det är ju så jäkla svårt att avgöra hur mycket man kan skriva om en klassiker. Jag tänker ju att alla VET att Dracula är en vampyr och vad som händer på slutet, men kan ju inte ta det för givet. Så jag försöker undvika alltför mycket tydliga spoilers, men en del måste man ju ha med.

      1. Haha! Det är bra tänkt! Jag har ju lyckats spoila slutet på Romeo och Julia till en klasskamrat när vi såg filmen på svenskan i skolan. Hon hade nämligen ingen aning om att Romeo och Julia dör i slutet. Så man kan aldrig vara för försiktig ;)

        1. Nä, det är svårt det där. Romeo & Julia hör ju till allmänbildningen kan jag tycka, men man vet aldrig vad folk har läst och inte. Så säkrast att vara försiktig, alltid. :)

  1. Det brukar alltid komma in sexuella anspelningar i dracula-analysen, och kanske ligger det där mycket i den symboliska pålen genom köttet, blodet och halskyssen. Liksom det otämjda, okontrollerbara i en värld som så febrilt anstränger sig för att vara rationell.
    Det hade ju varit en anledning till att den -liksom vampyrberättelsen i stort – har stått sig så väl till nutid.

    1. Ja, sexuell moral och dekadens är ju ett genomgående tema i nästan alla vampyrskildringar, med möjligt undantag för monstervampyrerna. Även i serier som ”Buffy” finns den typen av teman med, minns bara vad som händer när Buffy slutligen förlorar oskulden…

      1. Haha, jag minns!
        Överlag funkade Buffy jävligt bra i motsats till den jänkarmoralism med frikyrkliga undertoner man blivit matad med sen barnsben genom populärkulturen.
        Vår motsvarighet till viktorianska ideal?

        1. Ja! Bara hela grejen med Willows coming out, som inte alls blir en stor och ångestfylld grej utan mer lite … awkward bara.Det är fantastiskt bra gjort. Tror inte att jag sett någon annan amerikansk tv-serie som lyckats till det.
          Hm, det är en riktigt bra liknelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s