Oskrivet

En av de få böcker jag faktiskt köpte på bokmässan i år hamnade i min hand av en ren slump. I SF-bokhandelns monter hittade jag första albumet av serien ”The Unwritten” av Mike Carey och Peter Gross. Den snygga framsidan och den oemotståndliga baksidestexten gjorde att jag slog till på en för mig helt okänd serie, något jag verkligen inte ångrat.

Den första volymen i serien ”The Unwritten” har undertiteln ”Tommy Talylor and the Bogus Identity. Tycker ni att det låter lite som en barnbokstitel? I så fall är ni helt rätt ute.
Tommy Taylor är nämligen son till en av världens mest kända barnboksförfattare, Wilson Taylor, och dessutom delar han namn med protagonisten i dennes framgångsrika bokserie om en ung trollkarl och hans kamp mot mörkrets makter. Wilson Taylor är försvunnen sedan många år och Tommy lever på sin status som pseudokändis. Under en signeringsrunda på en bokmässa blir Tommy anklagad för att inte alls vara Wilsons biologiska son och hela hans liv faller i bitar medan allt mer mystiska saker sker. Någon – eller något – verkar vara ute efter honom. Och de berättelser som Tommy hela livet trott varit sin fars fantasifoster visar sig vara verklighet.

Parallellerna mellan Tommy Taylor-böckerna och Harry Potter är många. Inte nog med att de båda är trollkarlar, den smale, mörkhåriga och glasögonprydde unge Tommy är dessutom mycket lik Harry till utseendet. Någon flygande katt har Harry tyvärr inte dock, så där får Tommy en garanterad pluspoäng. Och stora pluspoäng ges dessutom till herrarna Carey och Gross som har skrivit en mycket underhållande serie fullproppad med metalitterära inslag.
En av mina favoritdelar i boken handlar om några skräckförfattare som samlats i Wilson Taylors gamla hus för en skrivarhelg. Här möter vi bl.a författaren till böckerna om vampyrdetektiven Medley Silver, en författare som skriver Lovecraft-böcker baserade på författarens kvarlämnade anteckningar, en gothförfattare som skriver ”a big magic realistic psycho-gothic epic” och en författare som helt enkelt skriven blodigast möjliga tortyrporr. Det är en extremt rolig och kärleksfull drift med skräckgenren, inte minst när skräckförfattarna själva råkar ut för en mördare som tagen ur deras egna böcker.

”The Unwritten” påminner mig om Lev Grossmans ”The Magicians”, som nog alla vet vid det här laget att jag fullkomligt älskar. Inte bara på grund av de metalitterära inslagen, utan också för den där blandningen av cynism och magi som jag är så förtjust i. Jag påminns även om Bill Willinghams ”Fables” – det är ingen slump att Willingham har skrivit förordet till detta första album. Han placerar in ”The Unwritten” tillsammans med sina egna serier och bl.a Sandman, The League och Mouse Guard i ”The Land of LAF”, där L står för Litteraturbaserad fiktion, A för Animals och F för Fairytales. Det är ett minst sagt storslaget sammanhang som Willingham placerar in ”The Unwritten” i, men jag håller med honom om att serien platsar (åtminstone detta första album). Nu återstår bara att se om resten av albumen i serien håller samma höga underhållningsvärde.

Mike Carey & Peter Gross – The Unwritten: Tommy Taylor and the Bogus Identity (Vertigo comics, 2010)

Annonser

4 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s