Skamlöst underhållande

Lina Neidestams ”Maran” är det andra albumet i Kolik förlags bokserie Femisex, feministisk erotik. En bokserie med det namnet ger ofta upphov till en mängd frågor av vad feministisk erotik egentligen innebär, och varför det ett sådant projekt behövs. För min del är jag glad så länge projektet ger upphov till så snygga, fantasifulla och skamlöst underhållande serier som det här.

I centrum för handlingen finner vi den aspirerande författaren Nora. Hon har hyrt en fäbodvall över sommaren för att skriva Den Stora Generationsromanen. Men hennes musa vägrar att infinna sig och om nätterna drömmer hon märkliga, erotiska drömmar. Snart överger Nora generationsromanen för att istället skriva fäbodsporr och folkromantisk erotik, övervakad av en mystisk figur som skymtar i spegeln.

”Maran” är en berättelse som löst knuten till Noras historia rör sig mellan saga och myt, mellan nutid och dåtid, mellan uppsluppet snusk och flammande passion. Några av delarna, den om kolmilarna och den om Gösta Berling och varulven, har jag läst tidigare när de varit med i tidningen Utopi. Jag tyckte att de fungerade väl som fristående delar, men samtidigt blir de ännu bättre i albumform när de får ett sammanhang att höra hemma i.

Neidestams tecknarstil fungerar väldigt bra. Det är frodigt och frustande, med kroppsvätskor som dryper och stänker. Speciellt färgläggningen tycker jag är väldigt snygg, det känns som att Neidestams tecknarstil verkligen kommer till sin rätt i det här albumet.
Jag känner att jag borde varna pryda läsare för att det här är ganska explicit erotik, med könsorgan, orgier och diverse mytologiska varelser i erotiska situationer. Det är snuskigt, men det är ofta ganska absurda historier som flera gånger får mig att skratta. Jag gillar att Neidestam inte håller sig till enbart en läggning; här finns de flesta tänkbara kombinationer (och några mindre tänkbara, faktiskt). Jag blev lite extra förtjust i de lesbiska häxorna Elin och Singoalla och deras berättelses ganska oväntade slut.

Tyvärr tycker jag att ”Maran” tappar något mot slutet. Jag har inget emot hur det slutar i sig, men själva utförandet känns lite hastigt. Jag hade önskat mig ett par sidor till för att binda ihop historien lite bättre.

Det är intressant att se hur mycket Neidestam utvecklat sin tecknarstil sedan det första Zelda-albumet. Det syns i vilken ordning hon har tecknat de olika delarna av ”Maran”, hur mycket säkrare hon har blivit. Jag ser mycket fram emot nästa album av Lina Neidestam, en av våra starkast lysande serietecknarstjärnor just nu.

Lina Neidestam – Maran (Kolik förlag, 2011)

Annonser

9 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s