Ute på heden

Om jag ska vara ärlig så minns jag inte ens om jag hade beställt Belinda Bauers ”Mörk jord” som recensionsexemplar eller ej. Visst tyckte jag att baksidestexten lät spännande, men att boken hade vunnit något slags deckarpris (The Gold Dagger) var inget som gjorde mig direkt sugen på att läsa (deckarfobin strikes again!). Att boken dök upp hemma var alltså något av en överraskning för mig. En trevlig sådan, skulle det visa sig.

Trots att ”Mörk jord” har vunnit deckarpriser så är det ingen deckare det här. Det är en kriminalroman, som tar vid efter att mördaren redan avslöjats och åkt i fängelset. En debutroman om vad som händer med familjen till ett mördat barn, de som blir kvar med sina trasiga liv.
Steven Lamb är en av dem som blev kvar. Hans morbror Billy försvann för ungefär tjugo år sedan och tros vara ett av seriemördaren Arnold Averys offer. Mormodern – Billys mor – står varje dag i köksfönstret och spanar efter sin förlorade son och har behållit hans rum i exakt samma skick som innan han försvann. Hon kan inte släppa honom.
Steven, som bara vill ha en fungerande familj, tillbringar varje eftermiddag med att gräva på Exmoor-heden efter Billys kropp. Han blir besatt av att finna morbroderns kvarlevor och börjar därför brevväxla med mördaren Avery i fängelset, i hopp om att få veta sanningen. En lek som försätter både Steven och hans närmaste i livsfara …

Stora delar av ”Mörk jord” är skriven ur Stevens synvinkel. Tysta, magra, mögelluktande Steven som har en mamma som alltid tycks vara arg, en frånvarande mormor och en lillebror som han både delar rum och säng med. Han är en tacksam huvudkaraktär, en underdog som man inte kan låta bli att hålla tummarna för. Men som det samtidigt är lite jobbigt att följa med då han naivt stövlar rakt in i livsfaran utan att ens tveka.
De delar av boken som handlar om Arnold Avery är inte riktigt lika intressanta som de som handlar om Steven. Visst är Avery obehaglig, en djupt störd man som inte ångrar sina brott för en sekund. Men han känns också en aning förutsägbar. Den där typiske sluge seriemördaren, som ser så vanlig och vänlig ut men som är så kallt beräknande inuti. Och som dessutom lider av fobi för kroppsutsöndringar av diverse slag (något som, tillsammans med OCD, verkar vara extremt vanligt bland fiktiva seriemördare).

Styrkan i ”Mörk jord” är inte katt- och råtta leken mellan Avery och Steven utan skildringen av Stevens familj. Denna trasiga och sköra spillra som fastnat i det förflutna. Och som sårar varandra mer och mer i sitt försök att ta sig loss, hitta ut från sorgens labyrinter. En familj som är full av både svärta och smärta, men inte helt utan hopp.

Mot slutet tycker jag att ”Mörk jord” tappar en aning. Blir för mycket kriminalhistoria och för lite mörk familjeskildring. Jag ska inte uttala mig så mycket om slutet, förutom att jag blev besviken på det då det kändes alltför enkelt och lite övertydligt.
Allt som allt är ”Mörk jord” ändå en intressant och hyfsat originell historia. Bauer är skicklig på att måla upp miljöer, inte minst hedens ödsliga karghet, och att teckna karaktärer. Tyvärr verkar hennes senaste roman, ”Darkside”, vara mer av en traditionell deckare så det återstår att se om jag kommer läsa något mer av denna författare.

Belinda Bauer – Mörk jord (Modernista, 2011)

Annonser

9 comments

  1. Och jag som inte har deckarallergi så länge det är välskrivet och -gestaltat och relativt klyschfritt säger: det här måste undersökas! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s