Om skräck och vi som läser den

Ann Heberlein har skrivit en raljerande och ganska nedlåtande text om skräcklitteratur i DN idag igår (tack för info, helena!). Hon visar tydligt att hon har ungefär lika stor insikt i skräcklitteratur som de flesta DN-skribenter har i fantastiklitteratur. Det vill säga i princip noll och intet.
Jag är glad att jag har sagt upp min DN-prenumeration när texter som denna, som idiotförklarar i princip alla skräckläsare, får publiceras.

Pål Eggerts blogginlägg om texten (och mot texten) är oerhört bra. Gå dit och läs och diskutera, skräckfantaster, och visa att vi är många som inte alls ser på skräcklitteraturen som ”tröst i en föränderlig värld, rädslan som en relation till något äkta, något som känns på riktigt” som Heberlein så trevligt uttrycker det.

Annonser

27 comments

  1. Det var i gårdagens DN som texten var med. Skrattade gott åt den till morgonkaffet. Heberleins slutkläm där hon efterlyser svensk skräcklitteratur med exempelvis en vätte i huvudrollen är kul. (Det finns ju redan. Möjligen kan man efterlysa en BRA sådan, men det är en annan historia…)

    Ska ta och läsa Påls text nu!

  2. Det finns något ganska lustigt i en text från någon som uppenbarligen är så oinsatt i ämnet. Det finns också något irriterande och sorgligt i att hennes åsikter basuneras ut via DN.

    1. Är det inte precis det som är problemet med alla sådana här sågningar? Att vi tar någon som inte vet ett smack om saken som får raljera lite och tycka? Folk som pratar nedlåtande om fantasy har oftast bara läst en nok, och för länge sedan. Om något alls. T ex. Säger jag som var en av dem, faktiskt,tillsj ag läste bra fantasy och blev helsåld.=)

      1. Det är ju inte direkt första gången DN tar in någon som ska skriva om genrelitteratur som inte har en susning om ämnet. Och som inte ens ids googla fram lite mer fakta än sånt de redan känner till. Slappt, minst sagt!

  3. Intressant läsning! Håller med om att Heberleins text känns nedlåtande och att Eggerts text är läsvärd. Jag läste en hel del böcker av Stephen King som tonåring men slutade av någon märklig anledning. Nu har jag återupptagit min läsning av skräcklitteratur igen fast läser inte enbart King utan även Ajvide Lindqvist, Dean Koontz och Joe Hill mfl.

    Har funderat mkt på varför jag gillar att läsa den här sortens litteratur – världen är ju nog hemsk som den är så varför läsa om otäckheter? För min del är det nog så att det är skönt att läsa något som slukar en och som man inte kan lägga i från sig + lite av en verklighetsflykt. Jag hittade en tänkvärd förklaring: ”Kanske vill vi uppleva rädsla och obehag till den grad att vi för en stund glömmer oss sjäva och vår vardag? Att läsa skräcklitteratur elller att titta på skräckfilm är en möjlighet att få uppleva starka känslor och få erfarenheter utan att behöva utsätta oss för fara. Ofta är det när vi är som tryggast vi som mest vill ta del av skräckfiktionen.”

    1. Det är märkligt det där att det just är läsning av fantastik och skräck som ses som en verklighetsflykt, ett sätt att fly vardagen. Är det inte samma sak med ALL skönlitteratur, oavsett genre? Jag flyr väl verkligheten lika mycket om jag läser en Läckan-deckare som om jag läser en King-skräckis?
      Jag blir väldigt trött på antagandet att fantastikläsning ses som något omoget och barnsligt, för att de flesta som skriver om ämnet i dagspressen inte bemödar sig att kolla upp mer än de allra mest populära ungdomsbokstitlarna. Heberleins text är bara en av många liknande som DN har publicerat genom åren.

      Angående din kommentar om otäckheter så tänker jag att det ju är minst lika mycket otäckheter i ”realistisk” litteratur där folk mördas, blir dödssjuka och mobbar varandra hela tiden. Ett monster måste inte ha tentakler och huggtänder för att vara ett monster. Och kanske är det faktiskt mindre läskigt att läsa om ett spöke, en zombieinvasion eller en demon än att läsa om ett kidnappat och mördat barn?

      1. Du har alldeles rätt! Hemskheterna i en skräckbok är kanske lättare att hantera (just för att det ofta är övernaturligt etc.) än de som sker i andra sorters böcker … Citatet som jag skrev i min kommentar håller jag bara delvis med om men det är ett sätt att se på saken.

        1. Jag tänker att det förmodligen finns lika många skäl till varför vi läser skräck som det finns personer som läser skräck. Citatet du skrev var intressant och stämmer säkert in på många (även om det inte gör det på mig).
          Det är väl det enda positiva med Heberleins text, att vi är så många som nu funderar över varför vi läser skräck. :)

  4. Missade Heberlein i tidningen (pga ingen söndagsutdelning i obygden…) men läste den efter ditt inlägg. Det ledde till en timmeslång diskussion med maken vid middagsbordet igår kväll. Heberleins inlägg känns väldigt nedlåtande och dessutom tror jag hon har helt fel i sak, har svårt för sådana förenklingar. Nu till Pål…

    1. Det känns som att Heberlein bara skummat och plockat till sig några detaljer för att kunna framföra en poäng hon redan bestämt sig för på förhand. Jag håller med om att det känns som att hon gör många förenklingar, i vissa fall även stora feltolkningar av något som hon inte alls känner till.

  5. Jadu, lite intressant det här… Jag läste ”Varulvar, vampyrer och andra väsen…”, en skräck och gotikkurs på Högskolan i Jönköping, och jag vet att Mattias Fyhr (föreläsaren) pratade mkt om att många av hans kollegor menar att det är lågkultur med skräck och gotik… Han menade å andra sidan att man inte kan säga så om genrer, eftersom man i det fallet inte är insatt eller tar hänsyn till de som ser något i genren och får ut något av den/dem…

    För övrigt har systeryster och jag nästan planerat färdigt den där skräcknatten i nov, där vi måste ta hänsyn till vissa som inte tål för krångliga/blodiga historier… Så det blir ev. ”Let me in” (eftersom många sett den svenska versionen), ”Nightmare on Elmstreet” (vi såg originalet under en skräcknatt förra året) och ”Scream 4” (för att de flesta sett 1-3). Sedan tänkte vi ha ett ess till i skjortärmen. (:

    1. Jag läser en gotikkurs nu i höst. :)
      Lite märkligt att många ser på skräck och gotik på det sättet när man inte lägger in samma typ av värderingar när det gäller andra litterära strömningar som ex romantik (som ändå ligger väldigt nära gotiken). Gotiken är ju en del av litteraturhistorien, oavsett om man gillar den eller inte, och bör behandlas därefter!

      Låter som en ypperlig skräcknatt tycker jag! Lite vampyrer, lite mardrömsmonster, lite metaslasheraction… :)

      1. Nej precis, och det blir lite som ett hån till de som läser en viss genre också, man kan inte hårddra det på det sättet, det blir så fel! Det är som att säga att man inte accepterar en viss genre, för det finns ju olika böcker, genrer och röster inom skräck, gotik, och andra genrer med. Det går inte ta och paketera allt i samma fack, det vore väldigt konstigt!

        1. Ja, precis!
          Jag tycker för övrigt att Mattias Fyhr är väldigt bra, hans bok De mörka labyrinterna är en stor inspirationskälla för mig när det gäller att skriva mitt gotiska bloggtema i höst. :)

          1. Åh, nice! Den boken läste vi i kursen, o det var han som tipsade mig om Anna Höglunds avhandling ”Vampyrer”. (: PM:et jag skrev på tio sidor i hans kurs hösten 09, är en av de saker jag skrivit som varit absolut roligast o en av de texter jag är mest stolt över, fastän jag är personlig. (: (; (o fast den skulle kunna vara en tråkig högskoleuppsats vilket den inte är!)

  6. ”Det är liksom lättare att hantera hot i form av en vampyr eller en demon än den sortens diffusa hotbilder som vi lever med i dag – ekonomisk kollaps, miljöförstöring, kärnkraftsolyckor.”

    Detta citat tycker jag var lite roligt. Jag menar, det finns ju ändå vissa utarbetade och logiska strategier för att lösa problem som har med ekonomi och miljö att göra. Däremot skulle jag nog få psykbryt om jag konfronterades med en vampyr eller demon. :P

    Jag har för övrigt aldrig riktigt funderat över varför skräckböcker alltid har lockat. Man kanske skulle sätta sig ner och reflektera om det verkligen BARA är spänningen man gillar eller något mer.

    1. Jag misstänker att även Ann Heberlein skulle ha rätt svårt att handskas med en demon eller en vampyr om hon träffade en på riktigt. ;) Men detär ett ganska märkligt resonemang, många skräckböcker har ju mer djupgående teman än att det bara handlar om ett konkret monster? Zombieböcker t.ex handlar ju lika mycket om sjukdom, masskonsumtion och miljöförstöring som om monster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s