Halva böcker

Räck upp en hand alla som har läst en fantasybok översatt till svenska som plötsligt slutat mitt i, för att förlaget bestämt sig för att dela upp boken i två delar.
Det är nämligen ett vanligt tilltag bland svenska förlag som ger ut fantasy att dela upp böckerna i två delar och alltså ge ut halva böcker som antingen slutar eller börjar helt abrupt. Inte nog med att du får betala dubbelt så mycket så mycket (köp 1, betala för 2!), böckerna tar också upp mycket mer plats i bokhyllan om du tvingas köpa dubbelt så många. För att inte tala om att du kan få vänta i åratal – eller om du har otur få vänta förgäves om bokserien slutar översättas – på att få läsa fortsättningen på boken.

Jag har gått runt i villfarelsen att detta otyg hör till historien och att svenska förlag hade slutat kapa böcker på detta vis. Men flera kommentarer på mitt inlägg om Joe Abercrombies ”Before They Are Hanged” skvallrade om att bokmisshandeln fortfarande pågår.

Jag förstår verkligen inte varför det här är så vanligt.
Är det så att svenska förlag tror att läsarna ska bli bortskrämda om de ger ut alltför tjocka böcker? Det är ju ändå fantasy vi pratar om här, jag tror knappast att en läsare som kan tänka sig att läsa en bokserie i femton delar blir bortskrämd av ett tegelstensformat. Joe Abercrombies böcker är inte ens särskilt tjocka i originalutgåva, mina storpockets har bara varit runt 500 sidor (vilket är riktiga tunnisar i fantasysammanhang).
Handlar det bara om att tjäna pengar? Är det helt enkelt så att förlagen vill pressa några extra kronor ur alla de läsare som inte vill eller kan läsa böckerna på engelska? För även om du köper pocketutgåvorna så kostar det mindre att köpa den engelska utgåvan i storpocketformat än att köpa två svenska pockets.

Kanske hänger det hela ihop med att svenska förlag fortfarande ser fantasy som något som är enbart för barn och ungdomar. Att fantasylitteratur inte är ”riktig” litteratur och därför kan delas upp lite hipp som happ. Jag har svårt att tänka mig att något förlag skulle ta en deckare ( exempelvis Elizabeth Georges senaste som tydligen ska vara väldigt tjock), dela den på mitten och bara ge ut första halvan. ”Vem mördaren är? Äsch, det får ni veta om ett år!”

Vad tycker ni om det här med halva böcker? Yay or nay?
Ni som är tegelstensfobiker, blir ni mindre avskräckta av att läsa en riktigt tjock bok om den är uppdelad i två? Eller blir det bara ännu jobbigare att läsa boken då?

Annonser

44 comments

  1. JA det enda jag kan tänka mig är ju bekvämlighetsfaktorn när man håller i boken, men annars är det ju bajs. Man vill ju ha en bok, inte en halv. Vad gäller Abercrombie skaffade jag fel, eftersom det stod ”bok1 ” men så var det bok 3 DEL 1. Buuuuu!

    1. Och då är det bara en enda fördel att vikta mot en hel drös nackdelar!

      Det är ju väldigt svårt att köpa rätt böcker när de delar upp dem sådär. Jag minns när jag övergick från att läsa Robert Jordans WoT-bokserie på svenska till att läsa den på engelska och insåg att ingen av de svenska titlarna stämde överens med de engelska… Jag lånade fel böcker flera gånger.

  2. Jag tror det mest är för att locka yngre läsare, hellre fler delar än tjocka volymer. Själv vill jag helst inte ha uppstyckade delar såklart, även om när jag fick hem Best Served Cold häromdan hajjade till – den är i pocketform tillräckligt tjock för att bli otymplig i ryggläge.
    (dagens i-landsproblem haha)

    1. Jag tänker också att det kan ha något med det att göra. Man vill inte skrämma bort kidsen med för tjocka böcker.
      Blev tvungen att googla den boken nu för att se hur många sidor det faktiskt är – 672 sidor? Inte så farligt, tycker jag (som jämför med GRRMs böcker). Men ingen bok man tar med överallt direkt.

  3. Jag läser helst på originalspråket (förutsatt att det är ett språk jag behärskar), så jag har faktiskt aldrig råkat ut för problemet själv. Och tjocka böcker avskräcker inte, det innebär ju bara mer mys.

    1. Jag försöker också läsa så mycket som möjligt på engelska (om det är originalspråket förstås) numera. Men jag lånade ganska mycket fantasy på biblioteket förut, och då var det de svenska uppdelade utgåvorna som gällde… Det var ett ständigt problem att försöka få tag på rätt delar i bokserierna på den tiden, det var inte alltid tydligt utmärkt vilken del i serien som var vilken.

  4. Hej Anna! Har du läst Sanningens svärd? Där delas en del böcker t.o.m upp på tre. Otroligt irriterande. Skulle vara väldigt intressant att veta varför förlagen gör så.

  5. Ja det är skittöntigt. Men det var länge sedan jag läste böcker på svenska och det är ganska vanligt att jag river mina pocketböcker itu bara för att de ska vara lättare att läsa (för att de redan faller isär). Förutom det självklara att de ska tjäna pengar så kanske de tycker att en bok ska vara lätt att hålla när man läser? Någon typ av handikapps-anpassning?

    (Har precis börjat läsa om WoT och inte många av de pocketböckerna som fortfarande är hela. Jag insisterar ju på att släpa runt mina böcker överallt :-D)

    1. Märkligt att de engelska/amerikanska förlagen inte anpassar sina böcker i så fall? Om det är därför de svenska förlagen ger ut halva böcker, menar jag. Och att de bara gäller vissa genrer (jag har exempelvis svenska utgåvor av skräckböcker hemma som är väldigt tjocka)?

      Om man släpar med sina böcker överallt brukar de falla sönder. speciellt om de är sådär fantasytjocka. Men hellre det, tycker jag, än att ha två hela delar av samma bok!

  6. Alltså, finns det någon som säger yay! på en sådan sak? Kvittar väl vad det är för bok, man vill ju inte stå med bara HÄLFTEN? Då får de ge ut dem tillsammans om det är så att de tycker de är för tjocka för att vara i en enda bok. Förr gjorde man ju ofta så och därför ´har jag många ”Vägen till klockrike del 2” och ”Jorden runt på 80 dagar del 1” från antikvariat liknande där jag missat att boken varit halv. Men då var det säkert för att de blev lättare att läsa om de inte var för tjocka och jag tror man köpte dem i dubbelband.

    1. Någon förutom förlagen? Och de med riktigt, riktigt klena vrister? ;)

      Ja, dubbelband är helt klart att föredra om det nu ska delas upp i två delar. Jag har flera såna böcker, innan pocketformatet slog igenom så blev ju böckerna väldigt tunga om de var lite tjockare, så jag förstår verkligen att man gjorde så.
      Fast jag tycker nog ändå att en bok ska upp i över tusen sidor för att en uppdelning ska kännas motiverad, annars vill jag ha den i en och samma volym.

  7. Ja, det där är jobbigt, har också funderat över det där många gånger. Folk som läser fantasy är trots allt (vanligtvis) vana vid att läsa mycket eftersom just fantasy-serier kan bli väldigt avancerade.

    Tycker det verkar vara en sån där tjäna-mera-pengar grej, och det är verkligen frustrerande!

    1. Det är både jobbigt och märkligt. Kanske förlagen tänker att eftersom fantasyläsare ändå verkar gilla evighetslånga bokserier så bryr vi oss inte om det kommer 30 böcker istället för 15?

  8. Jag hade faktiskt ett ämne på gång om det här, i och med min fantasyhöst (som just nu går lite knackigt, men blir nog bättre snart) så har jag upptäckt hur dumt uppdelat de flesta fantasyserier är på svenska.

    Jag tror att det har att göra med att många ser ned lite på fantasyn, ser det som ”fulkultur” och som sagor för barn med drakar och magi och på så vis delar upp böckerna, för barn/ungdomar kan vill väl inte läsa böcker på 800 sidor, åh nej. På biblioteket hemma så är fantasy och science fictionhyllan i stort sätt på barnavdelningen. Enligt de som jobbar där så står inte böckerna på barn/ungdom, men i mina ögon ser det ut som att den uppdelningen har gjorts så fantasyhyllan står bakom ungdom: romans och ungdom :spänning och resten av ”vuxenböckerna” står på andra sidan biblioteket åtskiljt av hur mycket facklitteratur som helst.

    Eller så är det för att de vill tjäna pengar, för när man har en serie där böckerna är på uppemot 1000 sidor så kan det ju dröja något år innan författaren släpper nästa bok, så om man då har en extra halvbok på lager så kan man hålla intresset öppet för serien genom att dra ut på godsakerna (för läsare kan ju absolut inte vänta mer än 1 år på nästa bok… även om vissa författare gärna skulle få skriva lite fortare om de samtidigt klarar av att hålla uppe kvalitéen… *host* GRRM *host*).

    1. Det känns ju att det borde finnas ett samband där, mellan hur styvmoderligt fantasy som genre behandlas och den här uppdelningen av böcker. Just för att den inte gäller andra genrer, det verkar exempelvis vara helt okej att ge ut Roberto Bolaños 2666 i en utgåva trots att den är 1053 sidor i pocketutgåvan.

      Hm, intressant teori det där med att hålla uppe intresset. Det kan nog ligga något i det. Tänk dig, om man börjar ge ut alla ASoIaF-böckerna i två eller tre delar – en i halvåret – så kanske han hinner få ut den sjätte boken innan man är framme vid den… :P

  9. Det kan inte vara så att det tar jättelång tid att översätta och därför ger de ut halva först så att man inte ska behöva vänta så länge? Eller kanske så att läsarna inte glömmer bort att boken kommit ut…

    Dål i alla fall.

    1. Hmm, det är en tanke. Fast då tänker jag att många andra tegelstenar också borde komma i flera delar och inte bara fantasyböckerna?
      Men det där med att läsarna inte ska glömma bort böckerna är en bra teori, jag tror att det kan ligga något i den.

  10. Jag har tegelstensskräck, så för mig funkade det att ge ut halvan, jag tänkte faktiskt 250 sidor är ju inte så farligt. Men sen misslyckas dom ju, för jag hade fortsatt att läsa om jag hade haft hela boken, nu tyckte jag att första halvan var lite lam och då funderar jag ju på att INTE fortsätta läsa.. Så miss för dem ;)

    Tycker INTE man ska dela upp dem, även om jag faktiskt är en av dem med tegelstensskräck som går på det :P

      1. Jamen just! Din kommentar om att den första halvan var tråkig var halva skälet till att jag började skriva det här blogginlägget ju. :)

        Tänk om de skulle börja göra det med andra genrer? om man köper en skräckroman och bara får halva? Uh, marsdrömsscenario… :O

  11. Intressant också att många förlag anger bristande intresse och försäljning som orsak till varför de plötsligt slutar översätta en fantasy-serie efter 7 1/2 bok. Då funkar ju uppenbarligen inte teorin om att halverade böcker håller intresset uppe. Kanske beror det bristande intresset för översättningen på att alla redan hunnit köpa och läsa den engelska pocketupplagan? Blir snabbare, billigare och bättre än att vänta på översättningen.
    Nästan alla fantasynördar jag känner började dessutom läsa tjocka böcker på engelska redan i 13-14årsåldern, just för att slippa de ofta ganska taskiga svenska översättningarna.

    1. Det där gäller nog de flesta fantasynördar, att börja läsa på engelska väldigt tidigt. Inte nog med att man då får tillgång till så otroligt många fler böcker, man slipper ju också det där med att bokserier plötsligt slutar översättas utan förvarning.
      Men det är synd att fantasyutgivningen ser ut som den gör i Sverige, för det är ju många som inte kan eller vill läsa på engelska.

        1. Jag tänker också att det borde vara så. Men förlagen verkar mest vara intresserade av att hitta nästa Harry Potter/Twilight dvs någon YA-bokserie som säljer väldigt bra, istället för att försöka fånga in de som växer ifrån HP.

  12. Personligen finner jag uppdelade böcker mer avskräckande att läsa än tegelstenartycker jag att det är jobbigare att läsa uppdelade böcker. Läser jag första halvan av en bok och resten först några månader senare så kommer jag ju inte ihåg allting jag bör komma ihåg för att få ut det mesta av boken. Jag finner uppdelade böcker mer avskräckande att läsa än tegelstenar. Dessutom så föredrar jag få, tjocka böcker i en serie, snarare än många tunna, oavsett som det gäller uppdelade böcker eller inte.

    1. Jag känner samma sak. Det är ju stor skillnad på att läsa olika delar i en bokserie med månader (eller år) emellan, då handlar det om avslutade böcker. Men de här svenska utgåvorna som slutar mitt i – jag hatar det!
      Jag föredrar också få, tjocka böcker. Då slipper man alla startsträckorna och upprepningarna som brukar finnas i början av alla delarna i bokserien.

  13. Fram för fler svenska SFF författare, så slipper vi horribla översättningar och förhoppningsvis även halva böcker. Tills dess läser jag mina engelska tegelstenar med stort behåll.

  14. Jag hörde en gång från en förläggare på ett mindre svenskt förlag (nu kommer jag inte ihåg vem det var, gah!) att en anledning till att de styckade upp fantasyböckerna var påtryckningar från bokhandelsbranschen. Det var hemskt intressant tyckte jag, eftersom den vanliga åsikten är att ”de onda förlagen gör så bara för att tjäna pengar”, typ.

    1. Intressant! Är det alltså bokhandlarna som vill sälja fler böcker? Och jag kan inte låta bli att undra hur mycket påtryckningar de egentligen kan komma med – hur mycket bokförlagen kan stå emot? Med tanke på att en del fantasybokserier ges ut på svenska i odelat skick, menar jag (som de Temeraire-böcker jag har läst).

  15. Ja det där är nog ett gissel tycker jag, även om jag personligen inte råkat ut för det. Game of Thrones-trean är ju i vissa engelska upplagor uppspjälkt, helt onödigt tycker jag! Fast Noréns dagbok i pocketformat var uppspjälkt, och i det fallet var det nog det enda rätta, det hade inte funkat annars!

    1. Är inte Noréns bok sådär bisarrt tjock? Värre än den fetaste fantasytegelsten? I den typen av fall kanske de *måste* dela upp boken i två så att den inte ska bryta handlederna på sina presumtiva läsare.
      Men ja. Oftast känns det bara helt onödigt.

  16. Jag upplevde att de engelska pocketarna var ganska svårlästa faktiskt. Det (relativt) låga sidantalet till trots är de ganska tjocka eftersom texten är (återigen relativt) stor. Dessutom var pärmarna alldeles för ömtåliga, om man som jag oroar sig för brutna bokryggar. Men det är ingen ursäkt att dela upp boken i två – hellre då att de gör formatet lite större eller texten lite mindre eller pärmen lite tåligare. Men låt boken vara, liksom.

    1. Storpocket är det bästa formatet för tjocka böcker, tycker jag. Det går att läsa boken utan att varken få träningsvärk i armar eller bryta sönder ryggen helt.

      Jag håller med om att omslaget till First Law-böckerna var för ömtåligt. Väldigt snyggt, men den blev förstört direkt om man försökte ta med sig boken i väskan. Jag misstänker att den där matta ytan inte direkt är särskilt stryktålig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s