Gotisk höst: In my restless dreams, I see that town…

Det finns få spelserier som spökat i mina mardrömmar så mycket som Konamis Silent Hill-spel (på japanska heter spelserien サイレントヒル eller Sairento Hiru) .
Playstation 2-spelet Silent Hill 2 från 2001 – det bästa spelet i serien – är faktiskt det enda spel som skrämt mig såpass mycket att jag inte kunnat spela det när jag varit ensam hemma (ens om jag haft alla lampor i hela lägenheten tända). Jag är vanligtvis inte den lättskrämda typen, men det är något med Silent Hill som trycker på alla mina knappar. Det är som att skaparna av spelet plockat de allra mest skrämmande elementen ur den gotiska berättarstrukturen och sammanfogat dem på ett sätt som är både snyggt, gripande och djupt obehagligt.
Ja, jag ser Silent Hill som ett gotiskt spel – det allra bästa gotiska spelet som gjorts, faktiskt. Och det kommer ni också att göra efter att ni har läst det här inlägget.

I Mattias Fyhrs avhandling ”De mörka labyrinterna” från 2003 anges ett antal definitioner av gotik som kan användas både för litteratur och andra medier:
”En gotisk text, skildrar en eller flera subjektiva världar, som saknar högre ordning och utmärks av en atmosfär av förfall, undergång och olösbarhet, samt innehåller grepp som ger texten labyrintiska egenskaper.”
Jag kommer här, med hjälp av Fyhrs definitioner i sex punkter, visa att Silent Hill är ett gotiskt spel:

1. Subjektiva världar
Ett gotiskt verk handlar om subjektiva världar, där gränsen mellan fantasi och verklighet grumlas och berättarens känslomässiga syn på händelserna styr.
Detta tema etableras direkt i inledningen av spelet, då protagonisten James Sunderland anländer till Silent Hill efter att ha fått ett brev från sin döda hustru Mary som vill möta honom där. Vi får följa James i hans jakt på Mary, eller snarare jakten på sanningen om vad som egentligen hände Mary. Ju närmare vi kommer sanningen desto mer förändras staden, till en grotesk spegelbild av James eget förvridna sinne. Det mesta som händer och de karaktärer vi träffar i spelet kan alla ses som produkter av James fantasi och verkligheten är – som i alla Silent Hill-spel – enbart en tunn hinna som döljer ett krälande kaos.

2. Avsaknad av högre ordning
”Subjektet önskar sig, saknar eller blir maktlösare på grund av frånvaro av en högre ordning.”
I det Silent Hill tycks själva naturlagarna ha satts ur spel. Människor dör och vaknar till liv igen, James förflyttas mellan olika dimensioner och bisarra monster rör sig i mörkret. Men då staden är en manifestation av James mentala mörker, har inte han då en del i ansvaret för detta? Har han inte, på något omedvetet plan, själv önskat sig detta kaos?

3. Atmosfär av förfall
Det finns en mängd olika exempel på hur förfallet ter sig i Silent Hill 2. Förfallen text, som textfragment av olika slag (klotter på väggar, tidningsurklipp, dagboksanteckningar) finns överallt i spelet. Brevet Mary skickat faller sönder under spelets gång, blir till ett slags textlig ruin.
Den mörka dimension av staden som kallas ”Otherworld” är full av ruiner och förfallna hus. I många fall växlar James mellan dimensionerna så att han först får se en byggnad i normalt (men övergivet) skick, för att sedan i Otherworld-versionen vistas i ett utbränt skal eller en vattenfylld ruin.

4. Atmosfär av undergång
Undergångsatmosfären kännetecknas av att något ”förintas eller hotas av förintelse”. Även om det framför allt är James psykiska hälsa som hotas, så kryllar Silent Hill även av diverse monster som inget hellre vill än att sätta klorna i vår protagonist. Främst av dem är Pyramid Head, denna superstarka och i princip odödliga fiende som jagar James genom spelet. En atmosfär av förgänglighet, där stadens historia vävs ihop med James egen, och ett flertal karaktärer som dör eller är döende bidrar också till undergångskänslan.

5. Atmosfär av olösbarhet
”Känsla av att något har hänt som inte går att rätta till eller att man befinner sig i en situation som man inte kan komma ur” skulle kunna beskriva spelets hela grundstory. James vet att det är något med Marys död, något han döljer för sig själv, och han är fast i Silent Hill tills dess att han vågar ta sig ner i sitt eget undermedvetna och möta denna sanning.
Olösta slut är en del av denna aspekt. Med tanke på att spelet kan ha sex mer eller mindre tillfredsställande slut beroende på val du som spelare gör, så finns här definitivt ett inslag av olösbarhet.

6. Grepp som ger texten labyrintiska egenskaper
När det gäller detta grepp innehåller Silent Hill 2 i princip alla exempel som nämns: en labyrintiskt uppbyggd stad, full med lönnrum och hemliga passager. En psykisk labyrintisk uppbyggnad där huvudpersonen (vilket i det här fallet snarare är spelaren själv än James) måste lösa en mängd gåtor för att ta sig vidare, gåtor som ofta består av textfragment och kryptiska meddelanden.
Men det viktigaste inslaget som hör till denna punkt är Maria. Hon är Marys dubbelgångare, och när James träffar henne i staden tror han först att hon är hans hustru, men hon förnekar något som helst samband. Mot slutet av spelet, när James träffar på henne efter att hon blivit dödad av Pyramid Head, så visar det sig plötsligt att hon vet en massa saker om James och Mary som bara de två vetat om.
Maria kan tolkas dels som en idealbild; som en version av den svårt sjuka Mary som James önskat sig. En frisk, sexig och sorglös kvinna. Men hon är samtidigt där som en del av James samvete, som ifrågasätter och provocerar honom och driver honom mot gåtans lösning. Precis som Pyramid Head är James sätt att straffa sig själv så finns Maria där i hans undermedvetna för att påminna honom om vad det egentligen var som hände när Mary dog.

Silent Hill 2 är ett spel som tar alla dessa gotiska motiv och sätter samman dem i en klaustrofobisk, fascinerande mardröm. Det är ett spel som går in på djupet, som tar oss spelare med på irrfärden i James sinnes mörka labyrinter. Som skrämmer, men som samtidigt är ett av de allra bästa spel jag någonsin har spelat.

Annonser

11 comments

  1. ÅH Silent Hill 2!!! Stört läskigt spel! Helt underbart. <3
    Älskar musiken, otroligt stämningsfullt.

    Kul inlägg!

    Spelar om det nu, men kompisen som jag spelar med har bestämt att han ska plugga i Kina i fyra månader.. suck. Så spelandet är på paus för tillfället :(

    Läskigaste ögonblicket jag haft när jag spelat Silent Hill var när man gått ner och ner och ner, ner för trappor, hoppat ner i hål etc och när man börjar få en stark känsla av klaustrofobi (kommer jag någonsin komma upp igen?) och man hittar rummet med kyrkogården. Vi var alla som spelar då nästan för rädda för att fortsätta men tittar runt i rummet och läser vad som står på gravarna, såklart finns en öppen grav med namnet "James Sunderland" och följt av frågan " Vill du hoppa ner?" Men vi var för rädda och vågar inte än så vi vänder oss om och kollar på graven bakom… där titeln på graven är "Mirjam" …. Trodde jag skulle dö så rädd som jag var :P
    (de stavade visserligen Miriam med j… så inte helt rätt, men blev galet rädd ändå :P)

    // Miriam från http://schitzo-cookie.blogspot.com/

    1. Musiken och storyn och Pyramid Head! <3
      Jag började spela om det för några år sen, men vår ps2 funkar inte så bra med vår nya tv, så det har inte blivit något sen dess. Jag önskar dock att Konami kunde släppa SH 1-3 i någon uphottad specialutgåva för nyare konsoller, det skulle jag garanterat betala en hel del för!

      Det där med gravarna är läskigt. Väldigt gotiskt också, för den delen, det borde jag kanske ha tagit med. :)
      Mina läskigaste ögonblick är dels när man blir jagad i Pyramid Head i den där labyrinten (paniiik!) och dels när man går neråt i en tunnel under fängelset och musiken/ljudeffekterna gör att man tror att det ska komma värsta skräckeffekten när som helst, att det ska komma något slags förlösning, men det bara pågår hur länge som helst. Och så gillar jag scenen inne på en toalett i asylumet med James och hans spegelbild, så sjukt obehagligt!

      1. Ja det önskar jag med!! Själv spelar jag på en gammal xbox hos en annan kompis (han är såklart också med och spelar) men vill spela på min EGNA xbox, min 360…. :(

        ja finns måånga många obehagliga scener i de spelet ^^

        1. En 360-box hade varit perfekt, men om de skulle släppa den till ps3 skull det vara värt att köpa en bara därför.

          Jaaa! Som i början när man ska gå in i staden och blir förföljd av fotsteg på stigen i skogen, utan att det är någon där. Spooky!

  2. Aaa, har också spelat det här spelet. Gillade mycket! Men det spelet som skrämt mig mest är ”Project zero”-spelen där man bara kan se spökena och de onda varelserna genom linsen på en kamera. Också mycket drömlikt, mörkt, klaustrofobiskt. Har du inte spelat så rekomendrar jag dessa spel starkt. Speciellt om man gillar asiatisk, psykisk skräck som ”The ring” och ”The grudge”!!

    1. Project Zero-spelen hamnar på en definitiv andraplats av spel som skrämmer mig! :) Jag älskar asiatiskt skräckfilm, så det var givet att spela just de spelen. Att man inte har några vapen, utan bara kan döda vålnader genom att fotografera dem är ett så himla bra inslag. Det gör verkligen att man känner sig utsatt och sårbar. Fast det blir väldigt jobbigt när filmen tar slut förstås…

  3. Jag gillar inte att bli skrämd, men jag fascineras av beskrivningen – det låter som ett bra spel, även om jag nu inte vill spela det då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s