En liten Tolkien-guide

Jag får en del återkommande googlingar i min besöksstatistik. De flesta är ganska tråkiga (mitt bloggnamn) eller självklara (en viss författare eller boktitel). Ibland får jag dock väldigt specifika och återkommande googlingar där jag inte kan låta bli att tycka synd om den stackars desperata personen som verkligen vill ta reda på något, men kanske inte är så bra på det här med att formulera sina sökningar på rätt sätt.
Det här inlägget tillägnas härmed du/ni som hamnat på min blogg ungefär fem gånger i veckan den senaste tiden genom att söka på ”när ålder läsa tolkien”.

Jag kommer alltså här ge min högst subjektiva och partiska guide till vilka åldrar jag tycker det är lämpligt att läsa vilka Tolkientitlar. Anonyma googlare, håll till godo!

Bilbo – en hobbits äventyr / Hobbiten
När jag gick i trean läste min fantastiska lärare Bilbo högt för oss i klassen. Jag tokälskade boken från första början, till min lärares stora förtjusning (hon lånade mig en massa specialböcker om Tolkien, så förmodligen var hon medlem i Tolkien-sällskapet) och läste den själv flera gånger i rad.
Rekommenderad ålder: 10-12 år.
Jämfört med Ringen-trilogin är boken mycket mer lättläst och enkel. Bilbo är mer uppbyggd som en gammal saga än ett fantasyepos och innehåller en hel del anakronistiska detaljer (kaffe! morgontidning!), vilka är lättare att svälja om man är lite yngre tänker jag mig.

Sagan om ringen / Ringarnas herre

Eftersom jag inte hade någon som helst uppfattning om mina egna begränsningar så började jag läsa Ringen-trilogin strax efter jag hade hört Bilbo första gången, alltså vid nio års ålder. Det var alldeles för tidigt. Jag tragglade mig igenom hela trilogin medelst envishet, men det är inget jag rekommenderar.
Rekommenderad ålder: 13-15 år.
Vilken ålder du bör läsa trilogin beror lite på vilken version du tänker välja. Den gamla översättningen är ganska svårforcerad, jag skulle nog tipsa att du ska vara 15 eller äldre eller vara mycket läsvan för att mäkta med den. Den nya översättningen ska vara mer lättläst, så 13 år kanske är en vettig åldersgräns för den?

Silmarillion / De förlorade sagornas bok / Sagor från Midgård
Det finns ett flertal böcker som handlar om mytologin och bakgrundshistorien i Tolkiens värld. De överlappar och kompletterar varandra, men har en sak gemensam – de är alla tråkiga. Det här är inga romaner, det här är anteckningar och ramverk och uppräkningar.
Rekommenderad ålder: ingen.
Ärligt talat, den enda som alls bör läsa de här böckerna är de riktigt inbitna Tolkien-nördarna. Alla andra skulle jag rekommendera att läsa någon sammanfattning på nätet om du är nyfiken, så får du veta det viktigaste utan att behöva traggla dig igenom böckerna.

Vill du veta mer om böckerna i sig eller om specifika detaljer, anonyma googlare, så rekommenderar jag ett besök på forumet Tolkiens Arda som är väldigt matnyttigt. Lycka till med Tolkien-läsningen!

Annonser

27 comments

  1. Bra inlägg!

    Jag tragglade mig också igenom Ringentrilogin väldigt tidigt, i tredje klass, och det tog sin tid. De flesta av de finare detaljerna (eller: i stort sätt alla detaljer som inte ropas ut sida upp och sida ner) upptäckte jag först under omläsningar under mellanstadiet och högstadiet. Så några år till på nacken kan nog behövas.

    ”Silmarillion” och ”De förlorade sagornas bok 1 + 2” tycker jag också är för de mest inbitna fansen. Mest irriterad blir jag ändå på när de inte kan komma överens och beskriver olika historier på olika sätt. Mitt 12-åriga jag blev jätteirriterad över att Tolkien ändrat på detaljer i sagan om Turin Turumbar beroende på vilken bok man läser.

    1. PS! Varje gång jag ser ditt ”I Minas och Griffiths sällskap”-inlägg så hajar jag till, för jag läser det alltid som ”I Minas Tirith”.

      1. Jag känner igen mig exakt, läste också Ringen-trilogin i trean utan att fatta allt. Men några omläsningar senare så… :)

        Ja, en del av texterna är ju ganska motsägelsefulla. Fast på ett sätt gör det dem mer trovärdiga, historiska dokument och myter som nedtecknas i efterhand innehåller nästan alltid en mängd motsägelser och paradoxer.
        Jag har läst alla böckerna, men kan inte påstå att jag minns dem sådär väldigt klart. 20 år senare, liksom. ;)

  2. Jag har för mig att det var någon bra berättelse i De förlorade sagornas bok, men kanske minnet bedrar mig. Själv hade jag läst eddings & liknande blöjfantasy innan jag gav mig på Härskarringen, ettan lyckades jag ta mig igenom på tredje försöket och sen rann det på utav helvete.

    Något år senare upptäckte jag Äventyrsspels pocket med Elric och Conan(som iofs var en favorit redan innan)och fick tag på Stephen R Donaldsons Covenantböcker samt Den blodbestänkta Väven av Barker, och var sedan körd för den traditionella fantasyn. Speciellt efter att ha provsmakat både Robert Jordan & Terry Brooks…

    Kom in på det spåret igen först när GG Martins 2 första släpptes på svenska. Trots all skräp som spytts ut senare år känns genren vital med tex Abercrombie och Morgan.

    1. Några av berättelserna och myterna är rätt bra. Men just därför kan man googla istället, då får man det göttaste utan att behöva läsa hela de träiga böckerna.
      Jag visste inte ens att Eddings existerade innan jag läste Tolkien, så jag började i helt fel ände. Eller rätt, beroende på hur man ser det. ;)

      Martin fick även mig att hitta tillbaka till fantasyn igen. Hade knappt läst något i genren innan jag läste ASoIaF första gången för två år sen, och nu är jag visst nere i träsket igen… :)

    1. Det där omslaget är to die for! Själv har jag tyvärr ett annat, ganska tråkigt, omslag som man inte alls blir lycklig av att titta på. I svensk översättning också.

  3. Jag brukar fråga sambon om saker som händer i Silmarillion etc., för han har faktiskt läst dem. Trots att han inte ens gillar själva Härskarringen-trilogin (mycket märkligt).

    Själv började jag med trilogin när jag var kanske 11, men kom aldrig förbi de första 50 sidorna. Läste istället klart böckerna när jag var 15, precis rätt ålder skulle jag tro.

    Bilbo däremot tycker jag är rätt överskattad. Helt klart bäst som seriebok (min kusin hade den och det var den första versionen av Bilbo jag läste).

    1. Han har läst Silmarillion men inte Ringen-trilogin? :O Whyyyyy?

      Då har jag lite medhåll om att 15 är en vettig ålder för trilogin då.

      Bilbo skiljer sig ju väldigt mycket från de andra böckerna. Den är inte alls lika komplex och seriös, just därför tror jag att den passar någon som är rätt ung. Jag föll som en fura då i alla fall, tror inte att jag hade gjort det om jag läst den som vuxen.

  4. Snällt inlägg. Du har verkligen omsorg om dina bloggbesökare :-)
    Jag var Tolkienfanatiker när jag var liten, typ gick i sjätte klass eller så. Läste allt jag kom över flera gånger om. Silmarillion tycker jag är bäst när den handlar om människorna; Beren och Luthién och berättelsen om Turin Turambar. Älskade när Beren pratar med sitt svärd i slutet: ”Du har druckit så mycket blod, kan du dricka mitt också?” ”Kör på, det går väl ner av bara farten”. Inget exakt citat, men coolt var det. Jag gillade extended version av TTsagan i De förlorade sagornas bok. Det är väl han som råkar döda sin alvvän och sedan visar det sig att han gift sig med sin syster. Lite Elric över honom. Gillar.
    Lite roligt med Silmarillion är att Faënors söner som jagar efter silamrilerna är ganska osympatiska, framstår som fanatiker som gör vad som helst för att ta tillbaka dem från Morgoth. Tror även att Tolkiien själv var medveten om den där ambivalensen.

    1. Även anonyma googlare kan behöva lite omsorg. :)

      Jag läste också allt jag kom över av Tolkien, men kan inte påstå att jag minns så mycket detaljer från varken Silmarillion eller de andra böckerna. Jo, skapelseberättelsen gillade jag (jag hade flera böcker om asarna och Yggdrasil som jag läste i samma veva dvs alldeles för tidigt). Och Turin Turambar, då.
      Jag hade för övrigt inte ens funderat över parallellerna med Elric och Stormbringer förrän du nämnde det nu. Märkligt, jag har ändå läst en hel del Moorcock.

      1. Jag är en sucker när det gäller tragiska hjältar och olyckig kärlek. Som duellanten i ”The privliege of the sword”: ”I had only my true love and my sword to offer”, eller hur det nu är hon säger. Mycket bra bok för övrigt.

        1. Jag är en sucker för precis samma sak, själv. :) Tragiska hjältar eller antihjätar, kan inte få nog av dem. Och olycklig kärlek är alltid så mycket mer intressant att läsa om än lycklig kärlek.

  5. Jag gillar också extended versionen av sagan om Túrin Turambar i ”De förlorade sagornas bok”. Túrin hade verkligen otur. Den och berättelsen om Luthién och Beren är väl utnötta i mina exemplar av böckerna. Sucker för olycklig kärlek.

    ”The Children of Húrin” är väl en extended extended version av Túrin Turambarsagan? Kanske värt att läsa.

    1. Håller med, olycklig kärlek är skiten :-) Hürin är väl en annan människohistoria, som inte är så utbroderad i den ursprungliga Silman? Jag har väl tröttnat på Tolkien och ”The children …” har väl lite väl mycket ickeTolkien tillägg, men jag var faktiskt lite frestad att läsa den.

      1. Fast Túrin Turambar och Niënor var väl barn till Húrin? Har alltid antagit att boken handlar om dem. Fast frågan är ju hur mycket där i som egentligen är skrivet av J.R.R och hur mycket av det som Christopher har författat ihop.

        Fast: om man redan har läst historien i extended version så kanske det räcker.

        1. Nu har jag kollat på wikipedia och det stämmer utmärkt som du säger Sara. Där ägde du mig :-). Tror dock att jag vill låta Tolkien vila i frid ändå och läsa lite nyare grejer.

  6. Håller med dig om De förlorade sagornas bok och Sagor från Midgård men Silmarillion tycker jag faktiskt väldigt mycket om. Den känns mycket mer som en hel berättelse än de lösryckta kapitel som SFM och DFSB består av. Särskilt skapelseberättelsen och sagan om Beren och Luthien, åhh. Så vackert, så vackert…

    1. Ja, skapelseberättelsen är nog det jag minns bäst idag faktiskt. Vilket måste betyda att det var vad jag gillade mest när jag läste boken för kanske… 20 år sen? :)
      Men jag tror ändå att Silmarillion är mest för de redan Tolkien-frälsta. Inget för nybörjaren, direkt.

  7. Jag erkänner mig skyldig till i alla fall en ”Tolkien vilken ålder”-googling, den du twittrar om den 2:a gissar jag… Hittade din blogg via länken från Bokhora och använde Tolkien för att hitta tillbaka. :)

    1. Hej! Åh, hoppas att du fick användning för min lilla guide då. Den är baserad på mina egna erfarenheter, men förhoppningsvis ger den någon fingervisning i alla fall. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s