Motvalls

Jag vill börja för att förvarna för ett allmänt gnälligt inlägg. Lyxproblem och sådär. Men åtminstone gör jag väl skäl för ”surmulen elitist”-delen av min tagline.

Inget kan få mig så osugen på att läsa en bok som att precis alla skriver om den.
Det aktuella exemplet just nu är Christine Falkenlands ”Sfinx” som verkar recenseras precis överallt idag. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar Falkenland, har läst allt hon har skrivit (utom barnboken) och skrev b-uppsats om hennes ”Min skugga”. Hon är en av Sveriges i särklass mest intressanta författare. Men när det skrivs om henne precis överallt blir jag mest ointresserad och övermätt innan jag själv ens har läst boken.

Samma sak hände med Sofi Oksanens ”Utrensning”, som jag därför väntade till långt efter pocketsläpp med att läsa. Eller Sara Stridsbergs ”Darling River” som jag fortfarande inte har läst trots att jag har älskat precis allt hon tidigare har skrivit. Eller Suzanne Collins ”Hunger”-trilogin, som jag inte heller har läst och känner mig märkligt ointresserad av trots att det låter som böcker jag borde gilla skarpt.
Ibland gör jag undantag, visst. Både ”Lilla stjärna” och ”Cirkeln” läste jag och recenserade samtidigt som alla andra gjorde det. Men just därför känner jag att mina egna recensioner av dessa böcker är märkligt tama. Lite tråkiga, nästan. För när allt redan har sagts är det svårt att tillföra något nytt, eller ens vilja tillföra något nytt. Jag blir en konsument i mängden bara, en droppe i ett gigantiskt hav.

Visst kan den här oviljan bero på min surmulna elitism, att jag inte vill dela min boksmak med tiotusentals andra. Men jag misstänker att det även handlar en hel del om att jag inte är van vid att dela min smak med andra.
Som tonåring hade jag alltid ”konstig” smak, enligt de flesta andra. Jag gick klädd i svart eller second hand, jag lyssnade inte på det man skulle lyssna på just då, jag gillade inte samma filmer och tv-program och böcker som de flesta andra tonåringarna gjorde. Det var oändligt mycket viktigare för mig att hitta något obskyrt litet nytt band än att passa in, och det där är något som aldrig riktigt har släppt.
Jag går fortfarande klädd i svart. Jag tittar inte på de tv-program som det twittras om eller de mest omtalade filmerna (jag har fortfarande inte sett ”Avatar”). Jag har inte samma kostvanor som de flesta svenskar. Jag åker aldrig på solsemester eller tittar på fotboll eller spelar Wordfeud.
Jag har alltid varit en motvallskärring antar jag och att en bok således blir sönderkramad av bokbloggosfären är tyvärr ett säkert sätt att få mig att inte vilja läsa nämnda bok.

Någon gång i framtiden kommer jag med all säkerhet läsa Christine Falkenlands ”Sfinx”. Om ett halvår eller så, när uppståndelsen har lagt sig. Eller om ett år, när det är någon helt annan bok det bloggas om som mest (vild gissning: någon del av Knausgårds ”Min kamp”).
Vi ses, då Falkenland. När det bara är du och jag igen.

22 kommentarer

  1. Det kommer nog aldrig att vara bara du och Falkenland, men jag förstår vad du menar, din surmulna lilla elitist! Jag kan också bli avskräckt av ett kollektivt sönderkramande av en bok, film eller artist jag sett som ”min”. Fast det var nog mest förr. Numera bryr jag mig faktiskt inte. Livet är för kort, kan jag känna, och jag har sedan länge insett att jag inte är så unik som jag trodde på gymnasiet. Snarare känner jag nog att det är skönt att äntligen, efter år av utanförskap och ha blivit castad som ”den konstiga”, träffa likasinnade. Få kvitto på att det finns andra som jag. Jag tycker nog snarare då att det är härligt att se att det finns folk som har lika eminent smak som jag själv (under vilken mossbelupen sten gömde de sig under mina svåra tonårsår, liksom?). :) Och om då t ex Christine Falkenland äntligen får det breda genombrott jag gått och längtat efter att hon ska få i många år – hon är faktiskt för bra och angelägen för att tjuvhålla på! – well, då är jag lycklig. För hennes skull och för de som får upptäcka ett oerhört angeläget, konsekvent och klaustrofobiskt författarskap.

    Ser fram emot att höra dina tankar om ”Sfinx”! Jag tycker inte att du ska låta bli att läsa den pga motvallssyndromet, det är en för fantastisk bok att missa, men jag förstår hur du tänker.

    1. Kollektivt sönderkramande är läskigt överlag, så länge det inte handlar om ett ganska avgränsat litet kollektiv. :)

      Jag misstänker att jag alltid kommer vara en arg liten goth i hjärtat. Som har svårt att acceptera när sånt jag gillar blir allmängods i allmänhet. Men olika svårt, jag har exempelvis mycket lättare att dela med mig av tv-serier och blev mest glad när så många började läsa George R. R. Martin efter att ha sett ”Game of Thrones”.

      Men i det här fallet så är det ju lite baksidan av att tillhöra den annars så hima trevliga bokbloggosfären. Vanligtvis skriver vi om mängder av olika böcker, men då och då kommer det någon bok som väldigt många recenserar samtidigt. Och även om både bok och recensioner är fantastiska så blir jag väldigt trött väldigt snabbt på att läsa om samma bok överallt.

      Självklart är det väldigt roligt att Falkenland blivit så populär, jag har läst henne sedan hon var en dreadsprydd och ganska obskyr poet. :) Och jag kommer läsa ”Sfinx”, jag lovar, men det lär dröja minst några månader…

      1. Förutom elitism så är det där också ett sätt att upptäcka något annat, att se vad som inte är uppenbart för alla andra. Själv läste jag inte Stephen King under många år för att jag ville hitta de verk som jag var övertygad om levde i hans skugga. Nu läser jag honom då och då förstås.
        Jag läste också Falkenland när hon poserade som boxare med vita dreads. Underbara bilder :) Clemens altgård skrev i Sydsvenskan att hon skrev ”gothic” så jag rusade iväg och kollade upp henne grejer, blodbok tror jag det var. Sedan dess har jag läst ett par romaner fast min kärlek ebbade ut. Ingen särskild orsak tror jag, ville bara ha omväxling.

        1. Ja, det är ju också en del av det. Att leta sig utanför topplistorna när det gäller litteratur (även om jag tvivlar på att just Falkenland kommer att konkurrera ut alla deckarförfattare från listan)…
          Haha, de där bilderna minns jag också! :) Blev djupt imponerad av dem och tyckte att Falkenland var det ungefär häftigaste jag kunde tänka mig.

  2. Känner igen mig i vad du skriver… Själv avskyr jag när undergroundfavoriter eller liknande doldisar plötsligt blir allmängods, det kan handla om att varannan tomte haltar runt i Motörheadtisha eller att barndomens seriefavoriter – på den tiden okända i Fantomenland- plötsligt står i DVD-hyllan hos var och varannan.
    Det retar mig när jag möter motsatta åsikten – ”waaa, äntligen har mainstreampubliken upptäckt asiatisk skräck”, eller ännu värre folk som utropade typ; ”Äntligen kommer watchmen som film”. Vadå äntligen??
    Varför skulle man vara glad över att den släpps som förvanskad hollywoodsmörja?? Watchmen är perfekt i serieform så varför ska man jubla när den dyker upp i ett format berättelsen Inte passar i?
    Tror inte det hade varit lika mycket jubel tvärtom; ”Äntligen kommer alla säsongerna av Sopranos i bokform!!”

    1. Haha, jag kände nästan exakt samma sak när Watchmen kom som film. Plötsligt började folk hylla filmen (!), som aldrig läst serien eller fattade vad den riktigt gick ut på. Och jag kände mig bara som en surkärring som ville skaka folk och ropa ”Läs serien istället!”.

      Lite kluven är jag. Jag kan gilla att skräcklitteratur eller serier blir mer allmänt accepterat och uppskattat i Sverige. Dels för att det blir lättare för enskilda författare och serieskapare att få sina verk utgivna och omskrivna, dels för att jag hoppas att läsarna söker sig vidare inom respektive genre.
      Men däremot kan jag bli trött på ex sönderkramandet av John Ajvide Lindqvists böcker. som om han vore den ende – och den förste – som någonsin skrivit skräck i Sverige…

      1. Hmmm, en kompis skrev om filmen att Dr Manhattan knallar runt med en rejäl apparat till skillnad från seriens blygsamma variant(som jag misstänker skulle påminna om en grekisk staty från antika tider)
        Sen har slutet gjorts om, regissören verkar ha missuppfattat Rorschachs roll som tveksamt hjältemodig psykopat utan han är filmens stora hjälte och spöar skiten ur Ozymandias som final….
        En stor blå peck i all ära, men vid totala förvanskningar av en mångfacetterade karaktärer – där går min gräns=)

  3. Jag förstår precis vad du menar, jag är likadan. den enda chans jag har att gilla en sådan bok är just om jag får recex och läser den innan alla skriver om den, som till exempel Sfinx nu då. Jag har varken läst Cirkeln eller Knausgård, trots att de står hemma.

    1. Ja, det brukar hjälpa om man hinner läsa boken innan det börjar skrivas om den. fast inte alltid, ibland hypas det så mycket i förhand (som Lilla stjärna) att man hinner bli trött på boken ändå innan den ens hinner komma ut…
      Hehe, kanske skriver du om Cirkeln lagom tills att jag skriver om Sfinx då. ;)

  4. Men läs Hungerspelen ffs. Lättläst och bra, perfekt när du har mycket i huvudet, är förkyld eller allmänt i behov av garanterat mys. Dessutom kommer filmen snart. SLUTA NOJJA. LÄS! :D

    1. Jag tänkte att jag nog måste passa på och läsa Hungerspelen INNAN filmen kommer, om det alls ska bli av. För sen lär det ju stå om böckerna precis överallt och då måste jag kanske väta i tio år med att läsa dem. ;)

      Det handlar inte om noja, det handlar om att bli trött på saker. Vilket jag blir på det mesta som blir kollektivt sönderkramad, även om det är sånt jag egentligen gillar.

    1. Åh intresssant! Ska genast läsa!

      Jag brukar aldrig överge älsklingar även om precis alla börjar gilla dem helt plötsligt. Då vore de ju inte älsklingar, liksom. :)

      Något jag bara gillar litegrann kan jag däremot välja bort om det helt plötsligt blir superpoppis, då har jag inga som helst betänkligheter. .

  5. Känner verkligen igen mig, motvalls var mitt förnamn i ganska många år (och på sätt och vis fortfarande ibland) Jag har inte läst Hungerspelstrilogin fast jag egentligen vill, och inte har jag sett Avatar ;)

    1. Hungerspelstrilogin har jag faktiskt börjat fundera på att läsa nu. Snart har ju första filmen premiär och har jag inte läst böckerna innan dess lär det dröja åratal innan jag kommer mig för… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s